I förrgår, då jag var på väg hem från busshämtningen, såg jag att jag hade ett missat samtal. Det var Annika Collén, så jag ringde jag upp henne. Det blev ju ingen middag i måndags, eftersom jag var sjuk i något som ännu är obestämd. Och dom ska ut på resa i dagarna så då vill man inte riskera att det inte ska bli av. Hon skulle upp en tvärsväng till Vojmån och undrade om jag ville följa med. Skulle jag absolut ha gjort om det nu inte var så att jag hade mitt andra jobb inbokat, ”kaffe på seniorboendet”

Det låter förresten som titeln på en bok Ja varför inte. Man kunde skriva en bok om händelser på ett seniorboende, olika karaktärer, mycket folk med många berättelser från livet. Man kanske till och med hade kunnat stoppa in ett litet mysterium där också Nähä, nu spårade jag lite.

Jag berättade för henne att jag haft en idé (en tanke bara så där), om man skulle ha bokning av middagar i vårt lilla hus.

Ta en tre rätters middag i hemmiljö, där allt är oskrivet och man kan mötas av saker man inte räknat med. Ta en skällande hund som exempel

Eller att Åke tjasar förbi i kallingar för han kommer in från garaget och gör ett klädbyte.

Ja, även om man får sitta bakom stängda dörrar i vårt matrum, som för inbokade sällskap får namnet Salongen, så är våra dörrar i glas

Vill man ha lite mer spooky middag, så tar jag upp den där talande dockan från källaren så får hon sitta med och tjata om hennes batteribyte som hon vill att vi ska göra. Samt den där radio/cd spelaren som tydligen kan slå igång av sig själv. Här vet man dock inte om det kommer att hända nåt, alla middagar är oplanerade och vad som helst eller ingenting, kan hända.

Apropå bussen och middagar. Vi har en intressent på bussen. Han har redan varit upp en sväng, under rallyt, och kikat på den ute i snön. Nu planerar han för en resa till, om drygt en vecka och då vill han provköra och titta närmare på den.

Vi blev lurade till skratt då Åke pratade med honom igår. Plötsligt satte hans brandlarm igång och han blev tvungen att avsluta samtalet men lovade att ringa upp….det vart lite bråttom sa han, larmet är nämligen kopplat till Brandkåren.

Han ringde tillbaka efter ett tag och berättade att han tillagat en het middag. Han hade slagit igång en stekpanna med korv och sedan gick han ut för att prata med Åke. Ojdå, och därinne hann korven bli aningens överfärdiga, flamming hot så att säga. Grannar hade hunnit komma dit och det blev lite kalabalik en kort stund.

Nå det var ju tur att han inte gått längre bort än så, då hade det ju kunnat sluta illa.

Igår var det en andra cruising sväng och vi åkte ner till Nolia där dom flesta mötte upp innan avfärd

Vi blev några stycken som körde ner på stan, åkte nåt varv och dom som kände för det stannade nere vid Skeppsbron för att surra. Vi fortsatte köra och hamnade uppe på Kvantum där vi köpte en glass. Sen körde vi över Umedalen och Kåddis och sedan hem. Tändningen måste justeras, den spikar hej vilt och låter inte helt ok då man startar den. Tror också att fläktremmen ska spännas på lite.

Ska få en första omgång med järndropp nästa vecka. Själva proceduren tar bara 15 minuter, men man måste stanna kvar där så räkna med 1½ timme, sa sköterskan jag pratade med. Det finns en liten risk för en allergisk reaktion som i sällsynta fall kan vara livshotande. Så det är av den enkla anledningen man ska stanna kvar ett tag.

Idag blir det att sitta ute en stund, jobb i eftermiddag och sedan var det helg igen. Tjopp tjopp!

Nu ska jag och Winstone tassa iväg på en morgon promenad i solen. Så jag önskar er alla en fin torsdag och avslutar med en bild jag fick skickat till mig från Elisabeth, hahaa…