Dagarna kommer och går, även om man nu varit ledig, till och från, och man har egentligen inte, gjort nåt speciellt. Och nu menar jag, att vi INTE, sprungit i butiker, varit ut på fika, käkat lunch på olika hak eller hälsat på släkt och vänner.

Nej, vi har suttit hemma och druckit kaffe, minsann.

Det har lagats mat, dukats fram och diskats undan. Theresé städade i mina trådrullar, och detta innebär nu, att jag borde ta mig an, ett större skåp i köket, så jag kan se vart allting hamnar.

Theresé, fixade förresten nya köksgardiner till mig. Snygga, nanting, med renar och fjällmotiv

Jag hade tydligen uppgett en halvcentimeters felmarginal på kanalen, så det höll på gå åt skogen, men skam den som ger sig. Och nu sitter dom där…för all framtid.

Man åker och handlar mat, och jag har börjat med rutinen att ta på munskyddet. Jag tycker det är jättejobbigt och upplever nästan syrebrist med en gång. Men tar man det och relaterar till dom som får Covid-19, med andningssvårigheter, så är munskyddet, blahablaha.

Följande stycke. skrev jag för 20 minuter sedan:

”Ännu en sorglig nyhet, nådde oss igår. En till i vår bekantskapskrets, som är inlagd och det är allvarligt Man undrar vart allt detta ska sluta?

Vi som står utanför kan inte annat än sända våra tankar åt ditt håll, och hoppas att det vindarna blåser åt rätt håll. Du är en kämpe, det vet vi, allihop, som känner dig. Och även om man tycker att du, om någon, skulle slippa dessa strider. Så står du nu, återigen, inför en hård kamp. Och vi vill att du vinner den! ❤️”

Sen ringde telefonen, med ännu tråkigare nyheter, hon förlorade kampen, och det är så fruktansvärt tråkigt…. Den här är till dig…K…

Hoppas på en bra dag, för er alla!