Etikett: man

Knickedick

Av , , 4 kommentarer 5

Att man fick vara nummer ett…hela dagen igår. Jag slog mitt besöksrekord med hästlängder och hade 1919 sidvisningar. Man blir som lite lur att något är fel. Har det brunnit någonstans, har ledningar frusit, har räknare fått skvatt? Men kul är det att iaf att någon, tycker att det är tillräckligt intressant för att sitta och läsa det man skriver.

Nåja, när jag steg upp i morse så hade jag ordet knickedick i huvudet. Det är nämligen ett ord som Åke använde förut och ska betyda ungefär något som, knäppgök eller kuf eller någon som ser lite vilsen ut. Vi åkte upp och lämnade igen borrmaskinen i söndags och stannade för att bussen skulle plocka upp en man och då kom det över Åkes läppar –jaha det var en knickedick där. Det var så längesedan han sa det att jag hade glömt bort just det ordet och det var kanske därför det fastnade.
 
1997, gick jag ju en sån där kurs, och vid ett tillfälle så fick vi till uppgift att skriva upp ”fula” ord om kvinnor/tjejer, respektive ”fula” ord vi använder om eller till män. Och nu varnas det för att det kan komma svordomar och fula ord.
 
Om kvinnor kan vi säga:
*Slyna
*Bitch
*Hagga
*kärringjävel
*Hora
*Fitta
Ja, jag behöver väl inte skriva ner mer, och till männen kan vi höra följande:
*Gubbtjyv
*Gubbjävel
*Gubbstrutt
Sen kan jag inte komma på några fler ord, det finns säkert men inte i närheten lika kränkande som orden till kvinnor och då kan man ju fråga sig varför det är så här? Åke däremot har ju några ord men dom är nog ganska hemmagjorda, som till exempel, just ordet knickedick eller plösjävel men dom är nog inte heller så hemska egentligen.
 
Vi fick aldrig något svar på varför det är som det är men man får sig en funderare (vilket jag egentligen inte behöver, min hjärna arbetar för högtryck ändå :-D).
 
Jennifer, hör och häpna, var pigg och alert igår då jag skulle ha upp henne, hon har längtat till skolan från dag ett, på jullovet. Och det är klart, många kompisar försvinner ju bort till släktingar och vänner och kvar i stan blir inte så många. Tyvärr brukar längtan till skolan avta ganska snabbt efter skolstart så jag räknar inte med några större förändringar vad det gäller väckningen av henne.
 
Idag ska jag iväg hem till Annika och jobba lite, sedan åker jag upp till henne på lasarettet, nu ligger hon på en annan avdelning och jag hoppas att dom kommer fram till vad dom kan eller ska göra. Det är ju tragiskt om hon bara ska ligga där och se tiden an.
 
Ni får ha en bra onsdag och kolla…snart är det fredag igen, otroligt!

Minnen

Av , , 4 kommentarer 1

 

Vi nåddes av ännu ett dödsbud igår kväll, en gammal kompis till Åke som vi umgåtts en hel del med under åren. Mera på den tiden vi bodde på Mariehem och då Theresé var liten. Då han sedan flyttade med sin familj, några mil utanför Umeå så blev det mer sällan vi träffades, men telefonen fanns ju alltid.
 
Han omkom i en singelolycka på väg till sitt arbete igår morse, olyckor som oftast händer på bråkdelssekunder, man tänker då att hade man bara stannat och knutit sina skosnören eller om telefonen hade ringt eller …så där kan man hålla på. Man ser plötsligt sin egen dödlighet, ingen lever för evigt men väldigt få av oss går ut genom dörren på morgonen och vet att det är sista gången man gör det.
 
Men å andra sidan, är det skönt att inte veta sin framtid eller öde, då vore livet kanske inte lika roligt längre. Man ska leva för dagen, inte sia så mycket om framtiden. När Åke blev uppringd av hans f.d. fru som talade om vad som hänt så började vi genast prata om när vi såg honom sist vad man då hade gjort, hur längesedan det var Jennifer hade sett honom och sedan kom minnen av allt vi faktiskt gjort tillsammans.
 
Som den midsommaren vi firade på en liten udde längst efter Malån, i en stekande tropisk värme som vi aldrig upplevt i Malå och som höll på ta knäcken på oss då det inte fanns tillstymmelsen av ett träd eller skugga i närheten, eller som den gången jag skrev om då han tog hål i sitt eget öra och i Åkes, eller när vi hämtade honom på söndags förmiddagarna för att åka på scandic hotell för frukost i annan miljö än hemma. Hur många gånger har han inte suttit i baksätet och ojat sig och ångrat att han inte låg hemma istället. Eller den gången han hälsat på oss här på västerslätt och lånade min 26 tums cykel för att ta sig hem till Teg och han cyklade in i ett staket med trampen som lossnade och han fick ta sig hem med en tramp. Många minnen blir det, och dom flesta ganska roliga.
 
Vi sänder en tanke till hans son och alla andra i hans närhet, det är alltid jobbigt att mista en närstående och kanske speciellt genom en olycka, allt det där som man önskat att man hade sagt eller gjort, därför är det så viktigt att inte vänta med såna saker, tala om för din fru, man eller barn, idag, att du älskar dom så vet du att du sagt det. Jag älskar min man, och våra barn så nu vet dom det och även alla ni andra.
 
Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten