Etikett: son

Hur håller du i luren?

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg en kortis på TikTok, där mamman i familjen, ber sonen, att visa hur man visar att man talar i telefonen…utan telefon.

Han gör ju så här, förstås.


Och efter skratt ber hon sin man, att visa hur han gör. Han gör som vi alla gör, som är födda, long time ago, hahaa…


Jag tycker dock att det är lustigt, att man skrattar åt att dom yngre, inte vet. Men hur tusan skulle dom veta det, då dom aldrig hållit i en telefonlur 🤔

Eller hur ska dom veta vart man stoppar in ett kassettband, då dom bara sett cd skivor. Hur man ringer på en telefon med snurrskiva eller vad en pausbild på teven var, och varför man var så fascinerad av den.

Jojo, säger jag, det är väl därför dom skrattar åt oss, som inte begriper oss på förkortningar och andra konstiga uttryck. Hur tekniken fungerar eller som jag som inte ens vetat vad eller hur, en router fungerar. Idag vet jag i alla fall vart vi har våran. Men sånt vi ser idag, som nya saker, är för dom, gamla uppdaterade grejer.

Och det som är nytt, som i nytt, tycker dom är intressant och vill veta mer om. Medan vi skyggar lite, och är rädd för utveckling och vill att det ska vara som det alltid har varit. Givetvis lite beroende på vad det handlar om, förstås.

Sålde Winstones skor igår, det gick rätt fort på FB. Kul att dom kommer till användning. Jag har beställt nya åt honom, samt ett regntäcke, YES Regntäcket kom igår och det är inte alls, lika jäkligt att sätta på honom, som overallen, tjopp tjopp, så sitter det där. Så bra 🙏


Den enkla modellen av morotskaka som jag visade upp igår, fick bli morotsmuffins. Supergoda men jag är sjukt missnöjd med glasyren. Så här såg den ut på bilden.


Så jag förberedde spritsen efter konstens alla regler. Men pytt, den där glasyren får du inte till att stelna på det där sättet. Nåja, dom får duga, inget skådebröd, men dom ska ju förtäras och inte gluttas på, så länge.


Hoppas på en bra torsdag, för er alla!

Kuckelimuck kryddat!

Av , , Bli först att kommentera 12

Apropå gårdagens inlägg 😀

Captain-Speaking
Texten till denna bild kan vara tagen ur ringsignalen jag hade, så ni förstår att det var som lite…hittepå 😀
Kommer ihåg att Per, som den chefen hette, fick dubbel upplevelse av signalen, då huset vi jobbade i låg väldigt nära flygplatsen, så därför tog det ett tag innan det kopplade 😀
Och hitta på saker, kan vi nog alla, lite till mans, eller vad sägs om denna kille (som har specialeffekter som jobb) och som gör filmklubb med hans son. Haha…vad kul om man kunde sånt där. Och vad roligt för sonen, att nåt sånt där får finnas kvar:

Mycket bilder och film nu, så då kan jag fortsätta med den här bilden som jag la ut för nån vecka sen eller två:

71257658_10157456729611585_4916337982992023552_n
Och igår kväll på Instagram hade jag fått följande kommentar:

71939756_10157488051726585_3452020006416547840_n
Kul att man ibland, får belöning för det man lägger ut…lite tur har man nog också, med tanke på hur många bilder som faktiskt läggs ut, varje dag.

Det blev bara handling med mamma, klockan blev lite för mycket för att jag skulle ha lust att springa ner på stan, så det får jag göra idag istället. Men städa lite hann jag…på såna där ställen som jag inte alls hade tänkt, och som inte syns på ytan.

Fattar inte varför det ALLTID ska vara så att man drar i en sak, som leder till en annan, och sen den där tredje grejen som hör ihop med den första och då står man där med ett ur rivet skåp, saker på köksbordet, en symaskin på golvet, påsar som ska till återvinningen och en stor bit älgkött, som det ska skäras skav av:

72173419_10157486143451585_1112472451800891392_nAnvände min favvokniv som är över 40 år gammal, tur att jag hittade en slipstensgrej eller vad det nu heter, det blev perfekt!

Jojomensan, tur att man kan multitaska 😀 Och då jag liks höll på med att multitaska, så gjorde jag inte 1 älgskavsgryta utan 3 olika. En absolut vanlig med viltkrydda, salt, fond och vitpeppar, inga andra finesser eller tillbehör, den andra, samma grund men nu en upphottad variant, med chilisås, kuckelimuckkrydda och nån spansk smaksättare.

72789112_10157488082526585_702803370003398656_n

Och slutligen den som jag gjort i alla år vi varit tillsammans, så för oss, standardgrytan, med lök, bacon, grädde och en klick messmör, jojomensan.

Dessa tre alternativ ska serveras till kvällens lilla middagsbjudning. Tror jag ska baka den där blåbärspajen så kan vi ta den som efterrätt, förrätt skippar vi, får bli en fördrink istället 😀

Önskar er alla en fin lördag!

72471358_10157488052421585_777967277663322112_n

Det tar inte slut här…

Av , , Bli först att kommentera 11

Min gammboss…Annika, har ringt några gånger. För ett tag sedan handlade det om vad jag kunde tänkas önska mig, i present. Det där med fred på jorden, kan man ju lägga ner, verkar inte vara nåt som kan slå in, så jag föreslog en säck med björkved…då blev hon tyst i luren, och jag förstod med en gång att jag satt igång nåt större, än ”bara” en säck, och jag hade rätt.

Så fick jag nästa samtal, och där frågades det om jag skulle vara hemma på måndagen, alltså igår, och vilken tid som skulle kunna passa…och sedan ett skratt, sånt där så att man visste att det var nåt utöver det ”vanliga”, som kanske skulle komma, med henne.

Igår ringde hon igen, för att försäkra sig om att jag var hemma…och här sa jag, lite lätt oroad att jag kanske, kanske, skulle bort, jag var inte säker på att jag skulle komma hem på flera veckor, typ…mera skratt, och jag visste, med hundra procent säkerhet, att hon skulle minsann se till att jag skulle få det jag önskat, med råge.

Först kom Ingegerd, Kerstin och Jan B, och jag fick fina blommor och presentkort:

19145712_10155349211381585_2119283362032361013_nSamt denna skalle av Jan A och Ingegerd (fast Ingegerd var inte så impad över deras gåva) men jag tyckte den var cool, och absolut den största i min samling. Gjord i lera och handmålad, dessutom kan man sätta in en lampa i den, om man känner för det, den bortre skallen är bara med för att man ska få en aning om hur stor den är:

19023738_10155348248386585_8134210408689645258_oSen dök Helena med en av sina söner in, och av dom fick jag en orange blomma i döskalle förpackning….me like it! 😀

19029647_10155349209796585_5383844464199311217_n Och efter dom..Annika…nu spelas Beethovens femte symfoni i bakgrunden (bara så ni ska få in stämningen i rummet, och tadaa…hon lämnade fram denna lilla trälåda:

19059049_10155349211681585_5389640578776671033_nHm…undrar just vad den kan innehålla:

19059292_10155349211996585_4341646890449840375_nJa, det skulle komma mer, närmare bestämt 1,2 ton björkved i en större säck:

19025127_10155349210811585_5467310774132961868_oAnnika är en quinna som gör saker ordentligt, när hon liks är igång 😀

Jag fick mer av henne, men det kommer senare, det var så fränt att jag kanske måste lägga ut en sak/dag, så man får läsa och begrunda, varje liten pryl, en hint…jag behöver inte åka på kryddsafari till Dubai i alla fall, jag har så det räcker, här hemma 😀

Tack alla, för igår, tårta blev det och lite surr, så där.

Ser ut att bli en fin dag, med lite blåst, som vanligt, så jag tänker röja undan lite här, gå ut med vovven och sedan bara sitta och ladda upp mina alldeles egna solceller…för att avrunda dagen med ett arbetspass. Önskar er alla en trevlig tisdag!

Tillbaka till verkligheten!

Hemma igen, efter en trevlig miniresa till Övik. Hotell Elite, rekommenderas varmt, jättefina rum, fräscht, och världens skönaste sängar med supermjuka, sköna påslakan, som att ligga bland molnen.18920585_10155321961711585_8219810183326586486_n 18839808_10155321979661585_1871919907118924394_oVi insåg rätt så omgående att det var nåt speciellt i Övik, igår, många fin bilar och uppklädda ungdomar. Jo, det var studentbal!

18920603_10155321978791585_5784587131666212463_n

18740454_10155321977686585_2173265472038399625_n 18815410_10155321965776585_8925429633778117981_o 18838905_10155321966176585_7985936646598083471_n 18921173_10155321979171585_1570609006369944562_o 18922736_10155321966491585_8275341025187212145_oTog en promenad upp till tågstationen, där jag knäppte denna bild, tyckte jag fick till det, riktigt bra, och detta utan redigering, kan ni gissa hur?

18893269_10155321974226585_4116125259622336895_nJa, dom har en plexiglasskiva däruppe, så folk inte ska trilla ner, och då jag knäppte genom den så speglades skogen bakom, genom glaset…ser ju kul ut, eller hur? 😀

Middag intogs på Bishop Arms, världens största tallrik med mat, men gott var det, även ölen 😀

18767616_10155316316681585_5697434515390122738_nNär vi checkade in, så tog Åke bilnycklarna för att gå ut och flytta bilen, jag stod kvar vid receptionen, och ut genom hissen, kommer Ingvar, min kusin Annas man, och deras son, hur stora var oddsen för det 😀 Så på kvällskvisten, då jag var sugen på en Irish Coffee, så smsade jag honom och frågade om han ville göra oss sällskap, och det nappade han på, så vi satt och surrade bort en stund, i trevlig miljö med havsutsikt.

18879940_10155316936386585_8629560066126931076_oMorgonen, bjöd på sol och varma vindar. Efter en jättefin hotellfrukost med allt man kan tänka sig, så gick vi några steg ner och placerade oss vid vattnet och lät tiden gå.

18815415_10155321963586585_6531128236656086779_o 18839779_10155321962241585_4367887170707934630_o 18922210_10155321964471585_3875957729769595839_nInnan hemresan så gjorde vi nåt varv inne i Övik precis som att åka i San Francisco (inte för att jag varit där, men man har väl sett en och annan filmsnutt, därifrån), backe upp och backe ner…makalöst.

Sist, en sväng upp på Varvsberget med förhoppningen om att få oss en lunch, men det var stängt, däremot fick vi njuta av utsikten, samt kolla in 2 modiga backhoppare.

18401959_10155321954831585_693868699437350196_o 18813825_10155321959886585_8045437019248791521_n 18835769_10155321958691585_1132169244938701518_n 18838839_10155321958356585_4208804578143243526_n 18880187_10155321065011585_5072776955497739886_oJag gav Åke min mobil på hemvägen och sa att han skulle smsa Nicco om att vi var i Hörnefors och att hon kunde koka kaffe…så här skrev han:

18835698_10155322317606585_7084422267063994328_n
Och ni kan ju se vad hon svarade, *fniss* jag sa till Åke att hon lär ju skicka ett frågetecken, men jag hade fel 😀
Kaffe har vi druckit, Winstone har fått vara ut en sväng och nu ska det snart, fixas middag…back to reality, med andra ord. Ha en fin söndags kväll, allihop!

Ukulele till kaffet

Av , , 2 kommentarer 13

Jag fick ett trevligt sms igår morse, efter jag lagt ut inlägget…det var Helena som läst att jag hade ärende på NUS och då jag ändå var åt det hållet så undrade hon om jag ville hålla henne sällskap över en morgonkaffe. Och jag brukar inte vara svårövertalad 😀

Började gå ut med Winstone, lämnade honom uppe hos Nicco (som var ledig igår, hon var en av tre elever som redan gjort bort gårdagens jobb på skolan och därför fick vara hemma). Hämtade och lämnade mamma, och sedan kaffe och en nice pratstund, med en annan mamma och en busig och underfundig son 😀

Väl hemma igen så snabbtvättade jag Camaron, frågade om Nicco skulle haka på till Avion, för en lunch och sko inköp till Åke. Det ville hon, så Winstone fick en prommis till innan vi drog. Finas kondis finns på två ställen därinne, vi valde övervåningen och fick oss en caesarsallad:

2016-06-03 13.20.42Skor hittades och lite annat smått och gott! Hann ut till bilen och upp på E4:an så ringde mamma igen, nu för hämtning. Hem och lämna Nicco, byta bil och ut igen.

Grillade till middag men satt inne, man höll på vara less på blåsten, och det är inte så trevligt att äta med hår i munnen. Jag gick över på Hp:s (Ica Nära), för lite kompletteringar, och då jag kom tillbaka var det kaffe uppe på Niccos balkong, inte skivor till kaffet, men hon spelade lite ukulele istället:

2016-06-03 19.37.22Sedvanligt tv tittande och surfande på nätet, så var den fredagen förbi. Borstade Winstone och tänker ta honom en vända till idag, samt, tvätta honom. Har en ide om att kunna göra det utomhus, huvudsaken är ju att det är varmt ute och kanske lite blåst, så torkar han fort.

Jag la borsten på pallen i köket och snabbt som tusan var Enya där, hon gillar borstar:

2016-06-03 21.21.42Jag har köpt en typ av nagelborste, som jag tänkt sätta fast på något bordsben, såg nämligen detta på FB, och den katten älskade tilltaget, jag kan tänka mig att Enya, också skulle göra det. Pälsvårds-station…typ!

Hoppas på en fin dag, för er allihop!
2016-06-03 08.18.08

Man kan bli avskräckt

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu har vi sålt ett stycke junior dragster motor också, och kvar är junioraren samt motorn som följde med vid köpet. Ingen här som är sugen på att köpa en, till sin dotter eller son? Det vore väl en fin present 😀

Jag skickade nyss in en offertförfrågan på fönsterputsning, så får vi se om vi kan få klar sikt utåt, någon av dagarna framöver. Skulle kännas skönt att ha det bortgjort. Och det blir ju så fint med nytt och fräscht i fönstren.

Tänker på lilla mormor Sadura, som stod på övervåningen i storstugan (en av stugorna uppe i Malå/Lainejaur) och hon var i putsartagen. Så hände det som väl normalt, inte ska hända, fönstret lossnade och mormor högg tag i fönstret, snabbt som en vessla, med den följden att hon höll på ramla ut, men lyckades haka fast foten under elementet, jo, det kunde ha slutat illa.

Eller som för killen som var här för 2 år sedan, och putsade våra fönster, han berättade om en gång då han var på övervåningen på ett hus, och fönstren såg ut som hos oss, med en karm i mitten som delar av fönstren, det blir som 2 fönster, fast det är 1.

Han höll i mitten karmen och lutade sig bakåt och utåt för att komma åt, fönsterkarmen hade sett sina bästa dagar och knäcks på mitten…han faller ut, och hamnar med ryggen i backen, men har sån tur i oturen att det är vinter, och rätt så mycket snö, så han klarar sig med lite ömt i ryggen. Usch, vilken färd, och vad hann han tänka på vägen ner.

Mm, såna där händelser kan ju avskräcka en från att vilja putsa fönster, för min del handlar det mest om att jag får så ont, i nacken och armarna, så jag tackar någon däruppe att det finns folk som är villiga att göra detta jobb, även om det kostar lite…det är det värt.

Snart är bussen svetsad, Gustav som går på svetslinjen, tog på sig det arbetet, och nu är tid för ombesiktning bokad. Så då hoppas vi på att vi slipper mer bekymmer med bussen, det har väl varit tillräckligt för i år, tycker jag.

Hoppas på en bra dag, för er alla! Avslutar med en liten rolig film från djurvärlden 😀

Trevligt och mindre trevligt!

Av , , 2 kommentarer 8

Nå, det blev inte lika fint väder som utlovat, igår, men det var ju inte speciellt kallt och inga mygg heller, så vi kokade en termos med kaffe, startade upp Buicken och åkte iväg till Gammlia. Där var det redan ett gäng med bilar:

005 006 007 009 013 015 016 019 021 022 024 025 026

014 011

Vi hann ta en kopp, sitta och resonera en stund och sedan åktes det karavan ner till stan. Nicco ringde medan vi satt däruppe och meddelade att både hon och Winstone, minsann också ville åka med, så vi svängde bara runt stan ett varv så åkte vi hem, startade upp Camaron och tog varsin bil ner.

Återigen nåt varv för att sedan sluta upp på bangården, för en påtår och lite prat. En trevlig kväll!

027 028 029 030 031 032 033

Mindre trevligt är det i dessa valtider, tycker jag. Åsikter, diskussioner, sandlådeuppror och pajkastning.

Jag läste ett inlägg på FB, en mamma som tog sin son till bussen, på hållplatsen hade någon satt upp en lapp om en inbjudan att komma till torget (eller vart det nu var) och vända ryggen till Åkesson, som skulle dit och prata.

Hon upprördes över detta med att vända ryggen till, hon vill inte lära sin son, att vända alla med olika åsikter, ryggen till, utan uppmanade istället folk att gå dit, lyssna på honom och sedan ifrågasätta hans politik.

Ja, varför inte, det lät förståndigt, alla har vi ju rätt till våra åsikter, men när det blir kränkande sådana, så vet jag inte…dessutom vet nog dom flesta, att få ett svar, från en politiker, är lika lätt som att hitta mogna fina blåbär i april. Så jag hade istället valt att inte gå dit alls, för att visa mitt ointresse, sedan har ju detta, att vända ryggen till, bara blivit ett sätt att visa, att man inte stödjer viss dynga. Jag hade lätt, vänt ryggen till Hitler, om jag hade haft honom här…mm, bara för att.

I övrigt på västfronten (Västerslätt) intet nytt, tutade på ”Kul-Janne” och Ingegerd nu på morgonen, dom var ute på morgonpromenad, och vad gjorde jag ute i denna arla morgon timme…jo jag skjutsade ner Nicco till tåget, hon måste ju ta tåget till skolan och bussarna synkar inte med tidtabellen, tur att hon har en snäll mamma! Önskar er alla en fin dag!

Nu så…

Ska börja med att berätta vad som hände i fredags, efter vi varit ut och käkat på West-side. Åke körde Buicken och jag åkte, vi tog ett varv, eller två, nere på stan.  Kommer runt grön eld och åker gatan ner, där man passerar Mecka.

Jag noterade redan uppe vid övergångsstället en mamma på cykel och hennes son, gissningsvis i 4 årsålder, på en egen cykel. Dom åker upp på trottoaren och ligger snäppet före oss. Det står fullt med bilar, parkerade på högersidan…som vanligt.

Rätt var det är kommer mamman utsusande mellan två parkerade bilar, jag hinner se pojken som givetvis hakar på, säger åt Åke med lätt panik: Passa pojken, han kommer att komma ut på vägen!!!

Och det gör han…mitt på vägen, för han har inte sin mammas talang att snudd på, smeka bilen med sin cykel då hon svänger i färdriktningen. Åke tvärnitar så det skriker i bromsarna (och där rök min axel än en gång).

Jag blir seriöst…så j-vla förbannad, vad tänker mamman med??? Ingenting, eller? Hur kan hon ens tro, att sonen skulle fixa det där, och ut på en trafikerad gata. Vi säger ingenting, utan försöker smälta vad som precis hade kunnat hända, och där hoppas man att mamman kanske skulle lärt sig något, att hon fick hjärtat i halsgropen, men nä…tyvärr.

Vi kommer ännu längre ner, ska göra en högersväng nere vid Lottas och där kommer första gänget på cykel som ska rakt fram, nu är det lite roligt men efter så många år i stan, så vet man vid det här laget att 99.99% av alla som passerar precis där, tror att det är ett övergångsstället…men det är det INTE.

Men i alla fall så stannar Åke, släpper förbi dom där cyklisterna, jag ser i ögonvrån att pojken kommer utför, jag säger till Åke stå still nu, för han kommer igen. Hör mamman ropa: Stanna…Stanna…Bromsa!!! Och pojken får stopp, precis vid kanten, och mamman kommer efteråt.

Varför? Hade det där nu varit jag så skulle jag tagit mitt barn, redan vid första incidenten, och pratat allvar (fast jag hade skämts ögonen ur mig eftersom jag hade vetat att jag felade först, ingen ska komma ut mellan två bilar på det där sättet). Sedan hade jag aldrig släppt iväg barnet igen, utför och hör och häpna, nu var dom ju uppe på trottoaren igen. Jag hade allt vackert gått och lett cykeln till säkrare ställe att prova mina barns kunskaper på. Usch, vilken hemsk upplevelse!

Igår var det i alla fall en trevligare upplevelse, jag fick min eldstad 😀

Vi åkte som sagt var till Blå Eld i Tavelsjö, och hoppades att vi skulle hitta vad vi letade efter, men inte. Dom har mycket fina grejer men inte dom där betongplattorna jag skulle ha. Vi tog ett sista varv och då ser jag en stor, tjock, kruka, Åke säger nåt om att han såg den där då vi kom, men han trodde inte att den var intressant.

Vi kikar närmare på den, och ser att botten har släppt, det har väl stått vatten i den under vintern och den har frusit sönder. Åke ropar på Bosse, som äger stället (eller om det är hans fru som gör det) och frågar efter ett pris. Och jag kan säga så mycket, att priset var så bra att vi inte ens kunde pruta på det, tack så mycket, Bosse med fru, vi kommer garanterat att komma fler gånger 😀

Vidare upp till ett plantage, där Åke dealade med ägaren om hagtorns buskar, han köpte 20 stycken och fick hämta dom här i Umeå.

Så hemma igen planterade han häcken eller rättare sagt fyllde ut där det såg halvdåligt ut. Sen preppade vi eldstaden med grus och sand, lade lite fint runt botten och vips, en eldstad att koka kaffe på!

008Lite kul också att en granne kom och gick förbi då vi tänt upp, hon stannade och sa att ni har nog missförstått det där, det ska vara blommor i krukan 😀 Jo, vi vet, svarade vi, men vi har det som grill/eldstad. Hon tyckte det såg mysigt ut, även vår andra granne som gick förbi och godkände projektet.

Sen plockades kaffepannan ut och det kokades kaffe, och ”Kul-Janne”, Ingegerd, Jan A och Kerstin kom hit för att dricka det med oss…och lite annat 🙂 En trevlig lördagskväll, med andra ord. Önskar er alla en fin söndag!

Jag har lämnat rapport

Av , , 4 kommentarer 11

 

Vilka dagar vi haft, satt ute igår och hade det bara gott. Helena och hennes yngsta son, kom förbi och vi grillade korv till lunch. Winstone fick en lekkompis och blev helt galen i sonens leksakshund.
Winstone som förövrigt bara mår bra, han tuggar gräs som en kanin, och ibland ser han bara för rolig ut, då han bökar runt med nosen, man ropar på honom, han tittar upp och det sticker ut en näve torkat gräs ur käften på honom. Man frågar vad han håller på med och han tittar på en…puffar till och gräset åker ut.
Igår hittade han på att börja gräva ett hål i gruset, bakom bilen… han är påhittig som sjutton.
Jag åkte på strömpilen efter middagen, tyckte inte att det kändes så lockande att sätta sig i en kokhet bil, mitt på dagen. På vägen dit, då jag passerat rondellen vid lasarettet, noterade jag en större plasthink som låg vid sidan av vägen, hur länge tror ni den låg kvar där?
*Pang* så satte den igång att snurra ut på vägen, och jag hade verkligen inget annat val än att köra rätt över den, jag kunde ju inte ta räcket på höger sida, inte heller välja att krascha in i bilen vid min vänstra sida, sååå… det blev ett j-vla liv då den fastnade under bilen, inte nog med att Buicken i sig, har ett rätt så högt ljud.
Och vad gör man då. Mjo jag körde och hoppades att den skulle lossna, vilket den gjorde efter någon kilometer, då den flög ut trodde jag den skulle komma ut som flisbitar, men den såg bara hel ut, förutom en spricka tvärsöver.
Nicco tog Winstone på den sista promenaden igår kväll och kommer tillbaka och ropar att hon ser en igelkott och vill att Åke ska hålla Winstone. Men Winstone hoppar efter, glad i hågen, han hinner fram till kotten men gör inget speciellt, kotten har redan rullat ihop sig till en boll.
Nu hade jag hört att igelkottarna skulle inventeras på nåt sätt, så jag googlade och visst är det så. Detta stod i Expressen:
– Vi har fått en massa spridda rapporter om att igelkotten har minskat i antal och det finns även en utbredd känsla för det. Men läget är okänt och vi vill ta reda på hur det ser ut, säger Per Bengtson, projektledare och biolog på Naturskyddsföreningen.
Föreningen bjuder nu in allmänheten att, via en enkät på föreningens webbsida, rapportera igelkottar de träffat på, levande eller döda. Uppgifterna ska sedan sammanställas och skickas till Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Utifrån underlaget kan SLU ta ställning till om arten ska klassas som hotad eller inte. Det kan ju vara så att arten bara har förändrat sin utbredning i landet. Slutcitat
Så nu har jag varit in där och lämnat rapport om när och vart, den sågs.
Önskar er alla en fin tisdag!

Det är ju världsligt…

Av , , 6 kommentarer 21

 

Att vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt eller fel ställe vid fel tidpunkt, det var gårdagens lilla diskussion. En olycka sker ju inom loppet av någon sekund, ibland inte ens det. Hur många gånger har man inte sagt, tänk om jag varit tio sekunder tidigare, då hade det där varit jag… eller tvärtom.
Tänk om vår pappa, hade sett en fågel, där han stod och svetsade, kanske han då hade tagit ett steg tillbaka, och undvikit järnbalken som föll över honom. Ponera att stegen INTE hade stått bredvid honom då hade den inte varit det lilla skydd som krävdes för att han faktiskt finns här idag, om än, svårt skadad.
Jag vet att detta resonemang är ett sätt att bearbeta, för allt som oftast får man inga svar, man gissar, tror och det känns bättre om man har en förklaring. Och saker händer, utan någon som helst tanke bakom… så är det bara.
Jag har ju en klok liten vän, hon som har en son som varit jättesjuk, hon sa en gång, att hon var så less på alla som sa att allt hade en mening, för hon kunde för sitt liv inte begripa hur hennes sons sjukdom skulle kunna ha en mening.
Men ok, sa hon, nu hade sonen skrivit under att han efter sin död, ville donera sina organ, och då kan det ju faktiskt vara så att ett av hans organ skulle ges till någon som behövde det, som sedan födde ett barn… som i sin tur fick ett barn som någon gång i framtiden, löste världsfreden, DÅ, har ju allt detta en mening, och min son skulle vara delaktig i något stort.
Men hur stor är sannolikheten för detta, sa hon, och aldrig får jag veta det heller…
Men just det… kanske är det som är meningen. Vi ska inte veta allt, vi ska heller inte förstå allt, då kanske det med blir galet. Hur det än är så vet i alla fall jag att detta är något av det värsta vi alla i familjen varit med om, och det jobbiga är all ovisshet.
Ingen kan svara på hur det kommer att bli, men vi har i alla fall fått lite glädjande besked och det kändes jättebra och upplyftande, och att han har en fruktansvärt lång väg tillbaka, det vet vi också, fast då tänker jag, att han har ju all tid i världen… så tiden blir ju en världslig sak, precis som mycket annat har blivit den senaste tiden.
Jag önskar er alla en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten