Ja jag vet inte om han som ville veta en massa saker om sparkarna vi annonserat ut, inte hade förstått att det var två sparkar han skulle få på köpet. För han skrev inget om att jag skulle behöva gå ut och prova stå på den för att testa hållbarheten. Han skrev bara att han skulle ta dom. Så det blev ändå affär med dom. Bra, då hade vi 2 saker mindre att härbärgera.
Jerry från Duluth, funderade på sparkarna. Han kommenterade på FB och skrev att han aldrig sett en spark förut. Undrade också om dom var vanliga här. Jag la ut information och bilder på hans FB sida och där startades det upp en diskussion mellan hans fru Mary, och Marys kusin Pattie skrev också nån rad. Tina påpekade att här in Norrland, we call it a kick.
Ett tag var dom inne på att det var något som man använde till hundarna. Alltså att man drar sparken. Ja det var ju ingen dum gissning, hundsläden är väldigt lik, fast den är lägre och medarna är inte i lika smal eller i metall. Med den hastighet en hundspann kan komma upp i vill man inte att den ska skära igenom snön.
Hade min ingifta morbror Sam, varit i livet, hade vi kunnat fråga vad han haft för åsikt om det. Han tog tydligen med sig hunden och sparken en vinter, och larvade iväg mot Tjamstan. Det är en relativt stor skidbacke som ligger nästan mitt i Malå.
Upp mot toppen for han, och tyckte väl att hunden skulle få sig en ordentlig promenad med mycket motion. Värre blev det när han snodde om och skulle nedför. Han började väl lite försiktigt, tyckte att det gick bra men jädrar när det blev fart under medarna, då var han ostoppbar. Jag önskar att man fått se hans färd nerför skidbacken i 120. Lyckligtvis slutade resan bra, inga brutna ben vad jag kommer ihåg men en fasansfull resa i minnet. Han gjorde aldrig om den, heller.
Jerry undrade också ifall sparkarna finns i olika storlekar. Och det vet vi ju allihop, att det finns. Min farfar köpte en typ av byggsats av en spark som han satte ihop och gav till mig. Jag gissar att jag var runt 6-7 år. Kommer ihåg glädjen då jag fick den. Det var även med lyxvarianten där han satt fast den där fjäderliknande saken på meden, som man kunde ställa foten på.
Hjul finns det även idag att köpa till då underlaget sviker. När jag skriver det så glömde jag att skriva till Jerry att det även finns plogar att köpa till sparken. En sån drömde man ju om, ett tag…i alla fall
Såg den här bilden på Insta igår, haha…
Och jag blev naturligtvis påmind om något jag tänkt skriva om förut. Kommer ni ihåg björnen som dök upp i trädgården, där Ola, ”gubbj-veln” stod och kvällspissade. Här kommer en repris på den…helt underbar, haha
Dom har numer fått ett monument av händelsen som spred sig som en löpeld på nätet. Tror väl jag det, den var ju hur kul som helst.
Fast visst fattar man paniken om man hade varit där, mitt i händelsernas centrum. Jag klarar mig utan den upplevelsen, tack så mycket.
Idag ska jag jobba några timmar. Den upplevelsen ser jag fram emot. Nya vyer och andra arbetsuppgifter. Min kommande, huvudsakliga arbetssyssla är på G och förhoppningsvis kör det igång inom nån vecka eller två. Det ska göras schema och anställas nån fler till uppdraget. Det blir roligt att få komma igång, tänker jag.
En fin tisdag, önskar jag er alla, och kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning! Har du en släp, kan du faktiskt gasa också, för att häva en sladd, det beror sig lite på…minsann.
Senaste kommentarerna