Vi gjorde en rokad i bilarna innan avfärd igår. Åke fick ta plats med Theresé och Anders, och Sally åkte med jag, Nicco och Winstone. Vi kom iväg några timmar efter dom hade lämnat, hann upp på Vännäsvägen så började motorlampan lysa…schpännande

Fast, det hade den gjort i några veckor och efter att ha lämnat in den på Carstedts, för att få igång stereon som låst sig efter att ha blivit strömlös, så hade den slocknat. Nicco fick dessutom tips på vad det kunde vara för fel, inte att det var akut att åtgärda, så vi åkte med förhoppning om att komma fram. Och det gjorde vi!!

Tråkigaste biten är absolut den mellan Umeå och Lycksele. Snacka om att det känns som om det är 20 mil dit…minst. Nicco körde den biten och sedan sa jag att vi kunde göra chaufförsbyte efter rastplatsen som jag trodde, skulle ligga en liten bit bortanför Lycksele.

Oh vad fel jag kunde ha Den lilla biten var nästan 4 mil, fast hey, minnet av att vi skulle se en järnbro före, stämde så jag var inte helt lost.

Kändes sjukt att åka hit på asfalt, hela vägen. Och här är det betydligt mindre snö, än hemma i Umeå.

Att saker mopsar sig mot mig, är inte ovanligt men… Då man inte ens kan slå igång spisen på morgonen för att jag inte har en med induktionshäll hemma… Blir jag nästan, mind blowned

Fick brygga i Hemavans minsta brygg, det funkade men det blev starkt.

Tur då att jag inte är ensam här, men jag var först uppe så det fick jag lida för. Bryggkaffe är inte första alternativet, om jag får välja.

Nu är förberedelser igång för Slalomåkning. Sally och Anders lär ju vara först ut. Theresé kanske kanske, ska åka. Vi andra får väl i alla fall ta en tur i Gondolliften, för lite utsikt. Får se om det blir idag eller nån annan dag.

Ha en fin måndag, allesamman!