Såg en bit av nåt som heter Jorden runt med tåg. Denna gång var Tony Robinson i Japan. Rätt så intressant land, eller kejsardöme, i Östasien. Japan består av 6852 öar.

Där hade dom maskot skola, där man alltså lär sig hur man ska vara en maskot. Och sedan kan man då vandra runt på stan och roa människor, eller ansöka om jobb på nöjesfält, eller att man åker runt till olika institutioner.

Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den informationen. Fast man kanske ska tänka, att så länge man kan försörja sig på det, samtidigt som andra känner glädje att få möta en maskot, så är det väl inget ont i det, heller. Bara knepigt

Det sas att människorna i Japan, bryr sig om andra människor och tänker ett steg längre- Inne på tågstationen hördes fågelkvitter. Men nej, det var inte riktiga pippisar, utan ett inspelat ljud. Detta för att blinda människor skulle kunna hitta utgången.

Min hjärna bromsade och stoppade bandet direkt. Nämen vad händer om det kommer in riktiga fåglar då Varför just fågelsång, man kanske hade kunnat välja ett annat ljud. Tänk om en blind person, från Japan, kommer hit på besök och är inne på till exempel Ica Maxi. Därinne vet ni väl, att det kan kvittra en hel del, då det kommit in småfåglar som håller till under taket. Jösses, den personen som följer det ljudet kan verkligen gå vill.

Nåja, oddsen för just det, är tämligen liten, men… haha. Jag får upplevelsen av att Japan, är lättsamt, glättigt, lite små barnsligt, fast ändå roligt på nåt sätt. Fast efter 15 minuters presentation, så har man inte ens skrapat på ytan, så jag ska inte säga nåt mer om det.

Förutom ett stycke, saxat från tidigare inlägg, och här handlade det just om Japan, och att Nicco skulle flytta dit.

”Jag upprepade vad jag nyss sagt och betonade, ”du ska lära dig kulturen och språket, har du tänkt bo där i flera år, och det är inte en shoppingresa du ska ut på. Att lära sig Thailändska är nog inte tvärgjort.”

Aha, sa hon, då väljer jag Japan. Och sedan kom värsta utlägget om hur bra det var där. Hon hade hört genom någon som varit där att det fanns dom som klädde ut sig till seriefiguren och gick runt på stan.

Jamen Hallå, sa jag, du ska väl inte åka dit för att bli en seriefigur heller. Då skrattade hon och sa att det kanske vore kul. Jaha, men språket då sa jag. Japanska är säkert inte så mycket lättare att lära sig än Thailändska.
Det oroade inte henne ett dugg. Jag kan redan Japanska, sa hon. Ehhh, ok? Ja, sa hon, jag kan säga Hej, Skit, Tack och Vi ses.”slutsaxat

Jag och Winstone tog en prommis på 3 kilometer innan frukost. Det var aningens småkallt, om benen. Men jag gissar på samma väder som igår, och då kunde man faktiskt, tro det eller ej, känna värmen från solen, om man stod stilla. Winstone är, på tal om Japan…faktiskt en japansk spets, så det så…

Nu funderar jag på att rulla lite köttbullar, så är middagen påbörjad. Ha en fin tisdag, allihop!