Etikett: tåg

Värdelös info och värdefull, för oss, kusiner…

Av , , Bli först att kommentera 15

Slår igång datorn och längst ner på skärmen står det… det regnar nu. Värdelös information, tycker jag. Svårt att missa, liksom 🥸


Hade varit betydligt mer informativt och positivt om det stått… sol och värme återkommer om 4 timmar, 3 minuter och 46 sekunder. Lite bra är ju regnet, för växtligheten och för att minska risken för gränsbränder, det fyller på vattenförråden, men i övrigt, asch då.

Det var definitivt annan utsikt från köksfönstren igår. Åke gjorde som Åke gör, varje sommar. Får andra till att köra hans surfingbräda.

Här var dock en kille, Johan, som aldrig stått på en bräda, men som hade balansen och kunde räkna ut hur man fixade fart på brädan.


Skrev att jag skulle återkomma med bilder från Theresé arbete och pyssel med släktens grenar. Hon tyckte inte att jag skulle använda dessa som jag tagit själv, eftersom det aldrig blir bra att bara fota, rakt av, fast… just här och nu, har jag ändå inte hennes bilder på min dator. Så ni får hålla tillgodo med detta.

Min farmor…

 


Min farfar…

Och givetvis, min farmor och farfars föräldrar och kuriosa.

Och från alla dessa människor kommer vi in i bilden.


Idag blir det en sväng in till Malå för viss, proviantering. Theresé och Sally åker till Bastuträsk och hämtar Anders, som kommer med tåg från Uppsala. Ska vakna till liv först, intag av frukost och sånt där. Kanske väntar till efter lunch, till och med. Vi får se.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

”Fråga Maria, hon vet”

Av , , 8 kommentarer 16

Nu vet jag vilken typ av bok jag ska skriva. Ja, det kan bli flera, men jag börjar nog med, ”Fråga Maria, hon vet”. Här kan ni få ett litet, litet axplock om hur det kan se ut.


Varför är himlen blå?

Varför ser himlen ut så där?


Varför låter den bilen så där?


Varför måste man gå i skolan?

Varför har den där så många brädor där? Vilka lååånga brädor det är, varför då?


Vaffor…vaffor…vaffor, då då?

Jo det ska jag tala om för dig, det är enbart, för att du ska ha nåt att fråga om.

Hahaa, ja jag skämtar, det blir nog ingen bok om det. Detta kom upp då vi satt i soffan och pratade och Nicco var här. Samtalet kom in på hur hon dom blivit uppfostrade, och vi funderade lite på hur, vi pratat om saker då, på den tiden. Om vi diskuterade eller förklarade, och så vidare.

Vi gled över på hur verbal hon varit, och det surrades konstant, såpass att min mamma trodde att jag hade besök då jag pratade med henne i telefon. Men det var i själva verket, Nicco som pratade och förde dialog med sina dockor eller kanske nån låtsasvän.

Ibland fick man lite sår i öronen, och kanske inte orkade, förklara eller svara mer ingående. Här undrade vi hur andra möjligtvis gör med sina barn. Mm, mamma, sa Nicco inte som du, som hade ett standardsvar. Och här kom den… -Jaaa, Nicco, det är bara för att du ska ha nåt att fråga om.

Skrattade igår kväll då jag och Åke pratade om nåt liknande, det var då jag kom på att jag skulle skriva denna bok. Fast, jag vet vart det kom ifrån, det där var något även jag, fick höra som barn. Nu skrattar jag ännu mer, uppenbarligen går vissa saker i arv, eller hur…

Åkte på Granngården igår, var där tio minuter efter öppning och tänkte att jag säkert, skulle vara ensam. Jo Tjena Parkeringen var snudd på, full. Nu ska jag testa att sätta sötmajs i pallkragen, why not? Jag vill ha det så enkelt som möjligt.

Och i den så kallade rabatten, där det mest kommer upp samma ogräs, ska jag strö ut lite blomster, och röra ner lite näring. Vi får se vad som blir, och om det blir.

Fångade ett tåg in action igår. Mja, den blev ändå cool, för att vara en bild jag bara tog på känn. Jo, för jag är inte så dum att jag fipplar då jag kör bil. Ställde in kameraläget innan jag lämnade jobbet, och sedan dutta jag bara tummen på mobilen där jag trodde att nåt skulle fastna. Och det gjorde det ju.


Ha en underbar söndag, allihop, själv gör jag helg imorgon, en 1 dags ledighet innan jobb på tisdag, igen.

Skola för maskotar 🧸😲

Av , , Bli först att kommentera 14

Såg en bit av nåt som heter Jorden runt med tåg. Denna gång var Tony Robinson i Japan. Rätt så intressant land, eller kejsardöme, i Östasien. Japan består av 6852 öar.


Där hade dom maskot skola, där man alltså lär sig hur man ska vara en maskot. Och sedan kan man då vandra runt på stan och roa människor, eller ansöka om jobb på nöjesfält, eller att man åker runt till olika institutioner.


Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den informationen. Fast man kanske ska tänka, att så länge man kan försörja sig på det, samtidigt som andra känner glädje att få möta en maskot, så är det väl inget ont i det, heller. Bara knepigt 🧐

Det sas att människorna i Japan, bryr sig om andra människor och tänker ett steg längre- Inne på tågstationen hördes fågelkvitter. Men nej, det var inte riktiga pippisar, utan ett inspelat ljud. Detta för att blinda människor skulle kunna hitta utgången.

Min hjärna bromsade och stoppade bandet direkt. Nämen vad händer om det kommer in riktiga fåglar då Varför just fågelsång, man kanske hade kunnat välja ett annat ljud. Tänk om en blind person, från Japan, kommer hit på besök och är inne på till exempel Ica Maxi. Därinne vet ni väl, att det kan kvittra en hel del, då det kommit in småfåglar som håller till under taket. Jösses, den personen som följer det ljudet kan verkligen gå vill.

Nåja, oddsen för just det, är tämligen liten, men… haha. Jag får upplevelsen av att Japan, är lättsamt, glättigt, lite små barnsligt, fast ändå roligt på nåt sätt. Fast efter 15 minuters presentation, så har man inte ens skrapat på ytan, så jag ska inte säga nåt mer om det.

Förutom ett stycke, saxat från tidigare inlägg, och här handlade det just om Japan, och att Nicco skulle flytta dit.

”Jag upprepade vad jag nyss sagt och betonade, ”du ska lära dig kulturen och språket, har du tänkt bo där i flera år, och det är inte en shoppingresa du ska ut på. Att lära sig Thailändska är nog inte tvärgjort.”

Aha, sa hon, då väljer jag Japan. Och sedan kom värsta utlägget om hur bra det var där. Hon hade hört genom någon som varit där att det fanns dom som klädde ut sig till seriefiguren och gick runt på stan.

Jamen Hallå, sa jag, du ska väl inte åka dit för att bli en seriefigur heller. Då skrattade hon och sa att det kanske vore kul. Jaha, men språket då sa jag. Japanska är säkert inte så mycket lättare att lära sig än Thailändska.
Det oroade inte henne ett dugg. Jag kan redan Japanska, sa hon. Ehhh, ok? Ja, sa hon, jag kan säga Hej, Skit, Tack och Vi ses.”slutsaxat ✂️

Jag och Winstone tog en prommis på 3 kilometer innan frukost. Det var aningens småkallt, om benen. Men jag gissar på samma väder som igår, och då kunde man faktiskt, tro det eller ej, känna värmen från solen, om man stod stilla. Winstone är, på tal om Japan…faktiskt en japansk spets, så det så…

Nu funderar jag på att rulla lite köttbullar, så är middagen påbörjad. Ha en fin tisdag, allihop!

12.5:te del…harta borti harta…

Av , , Bli först att kommentera 15

Man mår som man förtjänar idag, med andra ord, bara bra 😀 Trots att klockan var 3.45 i natt då jag släckte lampan. Mycket trevlig kväll, surr och musik.
Jitte och Ina, här på bild, och jag respekterar att Ina inte ville  vara med 😀 Och Jitte påstod att hans pose var den bästa ever:

27459964_10156002883496585_192523324195024391_nDom hade med sig en fin bukett tulpaner:

27021349_10156002884646585_2504373945669103074_oBrälla, Lena och ett av deras barnbarn var också bjudna, (Elliot var inte med på bild, han satt vid datorn och roade sig):

26993561_10156002880526585_8126428617675488857_nÄven dom hade med sig en jättefin bukett med blandade blommor:

27067537_10156002885691585_2274290947893433030_nJag bjöd på en fördrink med Vodka kurant (svartvinbär), tranbärsjuice, limesaft och fruktsoda, samt is. Helt ok! Huvudrätten var älgskav i pitabröd med olika tillbehör, och efterrätten, en nougat pannacotta med kaksmulor, jojo, den var god men mäktig, hade räckt med harta borti harta, och nästan…harta borti he.

På den senare kvällskvisten dök Viktor in, en kompis till Nicco, och vi körde lite musik tävling, som började med ett tema, alla skulle komma på en låt med tåg som ledtråd, och resten skulle då gissa…ja typ, last train to London:

Sen övergick vi till enbart låtar, utan tema, och då blev det genast stor blandning, från Meduza till grupper jag aldrig ens hört talas om, men ändå många väldigt bra sådana.

27072243_10156002880931585_1454097033084173316_nKlockan 3 ,gick jag och Winstone ut en sista pinkarsväng, ja pinkandet fick Winstone stå för 😀

26992388_10156002917136585_1089997416300687408_nJag röjde undan lite och när Viktor och Nicco skjutsat hem Jitte och Ina, och kom tillbaka, hit, så sa vi god natt, dom gick upp och käkade pizza, så jag gissar att det blev en något senare kvä…morgon, för dom.

Tur att det är en heeel vecka kvar, innan nästa party sväng…ujujuj!!! Då ska vi dra söderut, jojomensan, och ha en hotellnatt med underhållning, bäst att vila upp sig inför det 😀

Önskar er alla en fin och lugn söndag!

Bråttom, bråttom…

Nicco meddelade, nu på morgonen att hon skulle ta ett senare tåg…ok, jag frågade när det skulle gå, men trodde inte att jag fick nåt svar. Räknade kallt, med minst 45 minuter bort, så jag satte mig och sydde upp ett par jeans…för hand.

Tio minuter senare kommer hon ner med andan  halsen och säger: Vi måste åka nu, nu, nu…jag tittar på henne, sedan på klockan, och frågar när går tåget? Jaa, det går nu, klockan nio. Sedan tittar hon på klockan, och undrar hur mycket den är, egentligen, ja, snart åtta.

Undrar just vart hon trollade bort 1 timme, på tio minuter…:D

Kommer ju ihåg då hon gjorde praktiken hos Brälla för 2 år sedan, och det var praktikdag, hon kommer ner, och jag gapar på henne om att det är bråttom, jag står med bilnycklarna klara och är lätt stressad, för hon kommer att missa tåget.

Hon ser helt oförstående ut, och det fattar inte jag…jag jagar på, vi kommer ut och jag hoppar in i bilen medan hon sakta går ut mot cykelbanan, ja, säger hon, jag kan gå!!!

Nu fattar jag ingenting…ja, säger hon igen, varför måste jag åka bil till Brälla. Haha…jag var så inkörd på att hon skulle med tåget, inte underligt att ingen fattade vad den andre menade…

Ser ut att bli ännu en fin dag, nu är det bara värmen som saknas. Jag hoppas och håller tummarna för att yr.no levererar det dom antyder, kolla bara:

Skärmklipp 2017-05-16 08.19.46

Fast jag törs inte lita på dom…jag litar icket på nån, då det gäller vädret. Enda gången jag faktiskt VET, att det är dåligt, och det kan jag sätta en slant på, det är då vår gamla gård har vårstädning, så det så 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

18447489_10155259733736585_6636451404587332547_n

Puckat

Av , , Bli först att kommentera 12

Såg att Ingemar Stenmark fyller 60 år idag, så vi grattar honom, inte bara till åren, utan till den människa han är. Och som det står här i rubriken, ingen har fått Sverige att stanna, som han, men stämmer det?

Skärmklipp 2016-03-18 06.23.58How about…SJ? Hahaa…

Nu är jag ingen tåg åkare, jag och en gammal klasskompis, Annica, fick äran att som 12 åringar, ta tåget från Umeå till Gällivare där vi skulle vara barnvakter till mina kusiner, Gunnar och Anders.  Resan tog 7 timmar, och vi höll på tabba oss, redan i Vännäsby…vi trodde vi skulle av där, tog väskorna och gick mot utgången, men hann inte ända fram, det var ju tur.

Det var i Vännäs, vi skulle byta tåg 😀

Vi hade bastuträffen hos Laila igår kväll, och det var verkligen inga triss lotter vi hade, utan tristlotter, inte en spänn, vann vi, fast vi satt med 6 stycken lotter. Nå, vi är ändå överens om att det är lite spännande ändå, detta med att avrunda kvällen, med att se om det blir en slant, eller inte…mest inte.

Nu ska jag strax iväg och träna, sedan blir det en vals med snabeldraken, ikväll kommer ju gänget från Järlåsa. Och apropå Järlåsa, så vet ni väl att det är därifrån, drycken Pucko kommer. Theresé skrev om det för några år sedan, här kommer den lilla storyn (huset hyr dom numer ut, och bor 3-400 meter längre ner efter vägen):

Skärmklipp 2016-03-18 07.27.56
Och lite om varför den fick namnet Pucko, infon om det, hittade jag HÄR

Historien bakom namnet

Namnet Pucko fick chokladmjölken från den mycket populära glasspinnen Chokladpuck, som tillverkades av Glace-Bolaget, som ägdes av Mjölkcentralen. Puck var faktiskt ett namn som i en eller annan form återkom på flera av Mjölkcentralens produkter. Bland annat fanns en ost med det namnet.
Pucko gjorde inte särskilt stort väsen av sig när den började lanseras på allvar 1954, och reklamkampanjen för den nya produkten var ganska blygsam, men den blev ändå snabbt populär. På S:t Eriksmässan i Stockholm 1955 såldes 19 700 flaskor på 16 dagar. Och från mitten av 1960-talet fick Pucko ett rejält uppsving, då produktionen mer än tiodubblades. Åke Andersson, som var fabriksföreståndare i Järlåsa, berättade i personaltidningen Mjölkdags att ökningen bland annat berodde på turistresorna till Mallorca.

”Jo, det är nämligen så att på Mallorca lär chokladmjölk med konjak i höra till en av de specialiteter som turisterna gärna faller för. Det kallas Lumumbadricka. Och när man så kommer hem, solbränd och fylld av goda semesterminnen, ringer man genast Åke Andersson och frågar var man kan få tag i Pucko.”

När man skapade Pucko ansåg man formgivningen av flaskan vara viktig för att locka kunder och för att få dem att känna igen produkten, något som är viktigt även idag. Den första flaskan hämtade sina drag från den klassiska Coca-Colaflaskan, men den blev inte särskilt långlivad. Istället formgavs en ny flaska, som sedan kom att leva kvar ända till år 2000. Och när det då var dags för en ny flaska var den till stora delar lik den gamla klassiska.

Pucko kom med tiden att bli ett måste till korven eller hamburgaren. I boken ”Korv, mos och människor” av Leif Eriksson berättas om korvkioskens utveckling, och där har förstås Pucko sin givna plats, liksom i varje korvkiosk. Märkligt nog gick den inte att uppbringa i korvkiosken i just Järlåsa, som låg alldeles intill fabriken. Där tillhandahölls i stället konkurrenten Cocio, från Danmark, till Järlåsapersonalens besvikelse.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Att drömma sig tillbaka

Av , , 4 kommentarer 12

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.

Spritproblem

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag fick en fin påskpresent igår, från en bloggarkompis på netdoktor.se, det var en glad överraskning. Ett paket med flera paket i, inte bara saker med döskallar på, utan godis, kaneltvål, godis till Winstone och en flaska med körsbärsrom… ska bli spännande att se vad den smakar 🙂
Apropå flaskor och alkohol… jag och Theresé var in till Bo-Lage, ni vet, han som bor lite överallt, men vi besökte han på strömpilen. Och där valde vi ut en liten vinflaska, som Theresé och mormor, skulle få avnjuta till middagen igår. Hur tror ni det gick???
Så här ser flaskan ut idag:
Den är med andra ord oöppnad och osmakad och det var inte för att dom inte ville, utan för att det inte gick att få upp flaskan även om både Åke och Theresé försökte med alla krafter dom besatt. Korkskruven fick tas ut och stearin droppades över hålet.
Jaman hallå, spritproblemen är lösta, om man limmade fast alla korkar så fick ju ingen upp flaskorna, jodå, (det skrev hon, nickade belåtet på huvudet och trodde att det var sant).
Men jag köpte även en Amarula gräddlikör, som vi fick avsmaka till kaffet, och den är ju inte dum, och den fick vi ju dessutom upp.
Annars förflöt långfredagen precis som en vanlig fredag, inte var den speciellt mycket längre än någon annan dag. Men man har ju hört skräckhistorier om hur det kunde se ut förr i tiden, då barnen skulle hållas inne och inte fick dom leka heller… man kan ju fråga sig vad man skulle lära sig av det.
Theresé åker hem idag… och tåg är färdmedlet hon valt på hemresan. Om en timme går tåget, om allt blir som planerat, och sedan är hon hemma på 6 timmar, inte så farligt, med andra ord.
Vi är bortbjudna ikväll vi…till ett par grannar från ”gammgården”, det ska bli trevligt, och nu ska jag preparera videon så jag kan spela in mästarnas mästare, som vi missade i söndags. Ha en underbar påskafton, allihopa.

Annat att tänka på

Av , , 6 kommentarer 9

 

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.
Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår 🙂 fin text till är det också:
Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.
Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.
Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.
Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.
Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.
Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!
 
 

Kottbombare, duvor och småkryp

Av , , Bli först att kommentera 13

 

 
Då mina föräldrar var här så blev det snack om småkryp… och ämnet gled över till dom där elaka Jack Jumper myrorna som jag skrev om tidigare. Sen satt vi och tittade på våra sibiriska nötkråkor som nu är här och släpper kottbomber lite överallt. Då berättade dom att dom sett ett program på tv om duvor.
Jag tror att det var i England, och där hade duvorna hittat ett riktigt matställe, på perrongerna. Och inte nog med det, då tåget kom, hoppade dom på och åkte med till nästa perrong och där fanns det ju mer mat. Dom visste dessutom när det var dags att stiga av, och dom stod då först i kön för att komma sig ut.
Tänk att djur lär sig såna där saker, och hur kan dom lära sig det? Är det enbart genom iakttagelser eller vad? Hur visste den första duvan som åkte, att dom skulle komma sig av tåget? Less på livet och chansade, eller visste den något som ingen annan kommit på?
Apropå fåglar som håller sig på högre höjder, så är nu bussaltanen fix och färdig… fast det visste ni väl redan, varför annars, skulle det sätta igång och regna. Nå, här får ni en liten titt på hur det ser ut:
Nu ska jag käka frukost och sedan bege mig av till jobbet, önskar er alla en fin måndag!