Åke började säga igår kväll att han var så försiktig med sina glasögon då han var under bussen och svetsade, samtidigt tar han av sig dom för att putsa upp glasen, jag hinner säga: Ja du har väl skyddsglasögonen, och då…
knäcks hans bågar av och det lika lätt som du bryter av en saltpinne. Tjopp så var det gjort och *tjitjing* så försvann mera pengar än vad vi räknat med den här månaden.
Vi har inte bara ett kommande dop, utan försäkringarna på alla våra bilar ska ut, ombesiktning av buss (typ 500:-) samt nu då, ett par nya glasögon *suck*. Fast vi ska inte klaga, solen skiner och det finns alltid någon som har det värre, men varför säger man så egentligen? Hur kul är det för denne någon, och hur ser hans/hennes dag ut, inte speciellt upplyftande kan jag tänka.
Vi letade fram några av hans gamla glasögon, han bör ju ha en backup eftersom det säkert lär dröja ett tag innan han får tag i ett par nya. Och hans gamla var ju inte speciellt granna. Han tog i alla fall dom senaste han hade haft, ett par ganska osynliga även fast dom är större än dom som gick sönder.
Undrar vad Nicco kommer att säga när hon ser mig, säger Åke, nä svarar jag, jag tror inte att hon kommer att märka något. Hon är under den tiden i sitt rum med en kompis, det absolut första hon gör då hon kommer ut därifrån är att ställa sig och gapa, medan hon stirrar på Åke, snacka om en som lägger märke till detaljer. Jag som ibland, inte ens märker då han rakat av sig skägget, hm…
Hon diggade inte glasögonen, men hon får nog lov att gilla läget tills han fått sig en tid hos optikern.
Ni får ha en bra dag och må solen skina över era huvuden.
Senaste kommentarerna