Etikett: salt

Egenhändigt gjord snus

Av , , 14 kommentarer 3

Apropå min hemmagjorda tandställning som jag skrev om igår och att göra egna saker, så kom jag helt osökt att tänka på våran hemmagjorda snus.

Det var min kusin Anna och jag som var sugna på att testa att ha något under läppen, vi var väl runt 10-11 år och tyckte att det såg intressant ut, det där snuset under läppen. Jag vet att min farbror, Annas pappa, snusade och vid ett tillfälle frågade han om jag vill prova på. Javisst sa jag, han lade ut lite snus på ovansidan av min hand, mellan tummen och pekfingret, sedan sa han att man skulle dra in det i näsan, vilket jag gjorde och du, det var ingen höjdare.
 
Men det var samtidigt inget jag hade sett tidigare, att man skulle dra in det genom näsan. Han tyckte väl att jag skulle göra det som avskräckande exempel och trodde att jag inte skulle vara så nyfiken längre, men ack vad han bedrog sig.
 
Nåväl, vår hemma lagade snus bestod i sumpen från lappkaffet, kokat ute på elden. Sedan rörde vi ner en hel del salt i smeten och lade in en ordentlig portion under läppen, sedan gick vi där och spottade samt slickade bort kaffesumpen som hamnade utanför och tyckte väl givetvis att vi såg jätte coola ut. Näpp, några snusare blev vi aldrig, varken Anna eller jag. Kan det ha berott på kockarna?
 
Vet inte om jag skulle ta upp detta på den här sidan, men jag hoppas att barnen idag är lite klokare än vad vi var. Det var nämligen så att vi även provade på naturens cigarretter. Kan ni gissa vad det är? Torkade vass strån som vi tuttade på och drog in röken ifrån. Det var inte heller helt tvärenkelt, ibland brände man sig eftersom vass stråna inte innehöll något och då blev det varmt om man drog för häftigt, men rökas skulle det. Ja, som sagt, vilka påhitt, men fantasin och kreativiteten var det inget fel på 🙂
 
Nu blir det morgonens första kaffekopp och sen får vi se vad dagen har att erbjuda, lutar åt en öl på klubben ikväll. Ha en bra lördag (se Theresé, nu fick jag till det, för visst är det lördag idag?).

Första barnet, ett test.

Av , , 2 kommentarer 2

 

När jag nu ändå var inne på det här med barn och hur vi vuxna beter oss mot dom, ibland. Så kom jag att tänka på när Theresé var liten. Om eller rättare sagt när, hon föll eller gjorde illa sig på något sätt så sa man alltid, nämen det där gick ju bra, det är ingen fara, och du klarade det där.
 
Det gjorde vi för att vi trodde att hon då inte skulle jaga upp sig och tro att det var något farligt, alltså för att trösta henne på något sätt.
 
I vuxen ålder har hon sagt till oss att hon inte trodde att vi brydde oss om henne då vi sa så, att det var precis detsamma om hon gjorde illa sig eller inte för vi negligerade det. Där ser man vilka fel man kan göra. Men som jag svarade Helen igår, det första barnet blir en test, man föds inte med vetskapen om hur man ska gå tillväga med att fostra eller ta hand om barn.
 
Men som tur är så har hon ju sagt det och nu har vi vetat det då det gäller Jennifer. Alltså kör vi inte den metoden med henne, utan gör hon illa sig så bekräftar vi det på ett helt annat sätt.
 
Sen är det ju också så, fast man ibland inte tänker på det sättet, att jag kan ju inte tala om för någon annan, hur ont den människan har, det är ju deras smärta. Jag kanske tål peppar medan någon annan grinar över lite salt. Vi är ju så olika.
 
Min kusin, Anders, för att ta ett exempel, tålde inte pepparn, när han vände på morteln för att se vad som var i den när farmor nyss hade krossat svartpepparkorn :D, men han blev nog en erfarenhet rikare.
 
Ha en bra dag!