Etikett: son

Till salu

Av , , 2 kommentarer 3

Jag har skrivit om denna el-cykel tidigare, men det var i december månad och man kan ju lätt förstå att det inte är den allra bästa tiden att försöka sälja en cykel på.

Jag gör nu ett nytt försök här på bloggen innan jag sätter ut den på blocket. Jag kopierar bara texten från min förra blogg, så ni som har läst det tidigare behöver inte ödsla eran tid, om ni inte är intresserade av den förstås 😀
 
Nu ska jag försöka göra en historia kort, men det är svårt. En kompis till mig, har en son som blev väldigt sjuk för ca 3 år sedan. Jag tyckte att det var så hemskt och ville hjälpa, stötta eller bara göra nånting för honom, som kunde vara en morot eller förhoppningsvis få honom att känna sig något bättre.
 
Jag frågade Annika om jag kunde få köpa en el-cykel av henne för att kunna ge till honom. Och så blev det.
 
Jag pratade med kompisen igår och hon berättade att el-cykeln inte används längre. Han är inte så kurant att han klarar av det. Och hon undrade vad hon skulle göra med den. Sälj den, sa jag och ta pengarna och köp något till honom som han vill ha. El-cykeln är ju hans.
 
Hon undrade då om jag kunde hjälpa henne med att sälja den då hon inte tycks kunna så mycket om den, eller vad den en gång i tiden kostade osv. Så jag provar först här, på bloggen, om det kan finnas någon som är intresserad.
 
El-cykeln är svart, använd endast i ca 2-3 timmar. Ingen garanti finns, vilket ju säger sig självt. Nypriset i butik, var för 3 år sedan, 11 900:-. Idag tycker jag att han kan få åtminstone 5000:- för den, eller så kommer ni med ett bud, så får vi se om dom accepterar det, lätt va?
 
Med full laddat batteri, kan man komma upp i en hastighet av 25km/timmen, köra ca 5 mil, givetvis beroende på vad du väger. Man måste trampa 1-2 varv och sedan är det bara att vrida på gashandtaget, och av den anledningen får den kallas för el-cykel för att man måste trampa för att få den att gå, och därmed finns inte heller något hjälmtvång, men jag tycker ändå att man ska vara rädd om det man har innanför skallbenet och rekommenderar därför hjälm. Ingen speciell försäkring krävs heller eftersom den räknas som cykel.
Om någon är intresserad av el-cykeln så kan ni maila mig på: [email protected]
Thank you in advance! J-klar vad tvärduktig jag blev på engelska då 😀
 

ps. notera att cykeln är inte röd som på kortet, utan svart ds.

Slutspurten

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Inte så stor viktnedgång igår, -0,4kg, men det var minus. Nu går vi in i slutspurten då det bara är en vecka kvar så om jag vill vinna några pengar får jag ta mig en snål vecka 😀
Nä, ärligt talat, jag gör detta för min skull, inte för pengarna, men jag sa till Åke igår, nu är det väl ändå läge för att vi skulle få lite flyt på sakerna, lite ingifter och inte bara utgifter. Hade jag sett på denna kurs med enbart tävlingsinsikt, så hade jag inte gått och styrketränat eftersom musklerna väger mer än fettet. Men då hade jag säkert varit tillbaka på ruta ett, efter en inte allt för lång tid. Jag föredrar att bli av med det onödiga, en gång förr alla, då får det väl ta tid då.
 
Idag är det begravning, inget man önskar att gå på, men det känns rätt att göra det. Vi var gud föräldrar till hans son. Inte för att det idag betyder någonting, Jennifer undrade nämligen varför dom dels fick välja själv, vilket inte vi fick, och varför dom valde oss. Jag sa att det är mest en kvarleva sedan länge tillbaka, om föräldrarna dog så fick gud föräldrar hjälpa till med dom kvarlevande barnen. Nu får ni rätta mig om jag har fel. Så när Tex och Pirjo, valde oss som gud föräldrar så fick vi mest ta det som en komplimang, att dom skulle ha litat på att vi hade tagit hand om deras son. En fin gest av dom.
 
Ikväll blir det till att baka inför morgondagens loppis, ställa i ordning alla saker därnere och sedan ska jag luta mig tillbaka i soffan och bara andas…skönt!
 

Ni får ha en bra dag och förhoppningsvis en regnfri sådan, det enda jag är tacksam över, när det gäller regnet, är att detta regn inte kom som snö, för hur tusan hade det då sett ut?

Minnen

Av , , 4 kommentarer 1

 

Vi nåddes av ännu ett dödsbud igår kväll, en gammal kompis till Åke som vi umgåtts en hel del med under åren. Mera på den tiden vi bodde på Mariehem och då Theresé var liten. Då han sedan flyttade med sin familj, några mil utanför Umeå så blev det mer sällan vi träffades, men telefonen fanns ju alltid.
 
Han omkom i en singelolycka på väg till sitt arbete igår morse, olyckor som oftast händer på bråkdelssekunder, man tänker då att hade man bara stannat och knutit sina skosnören eller om telefonen hade ringt eller …så där kan man hålla på. Man ser plötsligt sin egen dödlighet, ingen lever för evigt men väldigt få av oss går ut genom dörren på morgonen och vet att det är sista gången man gör det.
 
Men å andra sidan, är det skönt att inte veta sin framtid eller öde, då vore livet kanske inte lika roligt längre. Man ska leva för dagen, inte sia så mycket om framtiden. När Åke blev uppringd av hans f.d. fru som talade om vad som hänt så började vi genast prata om när vi såg honom sist vad man då hade gjort, hur längesedan det var Jennifer hade sett honom och sedan kom minnen av allt vi faktiskt gjort tillsammans.
 
Som den midsommaren vi firade på en liten udde längst efter Malån, i en stekande tropisk värme som vi aldrig upplevt i Malå och som höll på ta knäcken på oss då det inte fanns tillstymmelsen av ett träd eller skugga i närheten, eller som den gången jag skrev om då han tog hål i sitt eget öra och i Åkes, eller när vi hämtade honom på söndags förmiddagarna för att åka på scandic hotell för frukost i annan miljö än hemma. Hur många gånger har han inte suttit i baksätet och ojat sig och ångrat att han inte låg hemma istället. Eller den gången han hälsat på oss här på västerslätt och lånade min 26 tums cykel för att ta sig hem till Teg och han cyklade in i ett staket med trampen som lossnade och han fick ta sig hem med en tramp. Många minnen blir det, och dom flesta ganska roliga.
 
Vi sänder en tanke till hans son och alla andra i hans närhet, det är alltid jobbigt att mista en närstående och kanske speciellt genom en olycka, allt det där som man önskat att man hade sagt eller gjort, därför är det så viktigt att inte vänta med såna saker, tala om för din fru, man eller barn, idag, att du älskar dom så vet du att du sagt det. Jag älskar min man, och våra barn så nu vet dom det och även alla ni andra.
 
Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten