Etikett: stenar

Vi har köpt en Lamborghini

 

I dom här jätte tallarna som vi har på gården, brukar det vara en speciell fågel som är intresserad av kottarna:
Åke noterade besöket igår och jag gick in för att ta kameran, men fågeln ville inte visa sig, trots tydliga spår efter den. Kolla in kottarna som kommer därifrån:
När jag gick dit för att leta efter fågeln tänkte jag att det skulle inte vara så roligt att få en sån där sak i skallen, vi kan ibland höra hur den släpper kottarna och dom kan hamna på biltaket.
Det är en sibirisk nötkråka som brukar vara här och som svängde förbi igår. Eftersom jag inte fick ta ett kort på den så lånade jag en bild från google, så ni får se hur den ser ut:
Teckningen påminner om en skatas, men den är mindre i kroppen. Ibland har vi fått se när den fått loss en kotte och sedan ska flyga iväg med den, då har den flugit, lätt framåt lutad och det är bara ogjort att den ska orka med tyngden.
Det var en annan som också svängde förbi här igår, en gammal kompis till Åke, dom hade inte setts på över tjugo år, han hade bott på Grubbe och dom kom så väl ihåg, kriget mellan Grubbe och Västerslätt, då dom stod och kastade sten på varandra…över ån. Dom kunde minsann roa sig dom.
Annars blev det, som jag förutspådde igår morse, en väldigt långsam dag, vi gjorde inte många knop i det här huset. Men Åke vaknade till liv efter middagen, då röjde han i garaget.
Jag drömde, precis innan jag vaknade nu på morgonen, att vi köpt en Lamborghini, fråga mig nu inte vart jag fått en sådan idé från, jag känner ingen som har en, jag tycker inte dom är speciellt snygg, kantiga och konstiga, men köpa den, det skulle vi. Åke satt och bläddrade i papperen och jag skulle iväg och jobba. Vad är det för årsmodell då, sa jag…njae, det är ingen som vet det, men så länge det inte är en -77:a så har vi inte gjort ett nerköp…sen ringde klockan.
Så kan det gå…idag är det i alla fall en jobbardag, börjar om en timme så det är väl dags att fixa frukost, även fast man inte är så sugen. Ni får ha en bra dag, och åtminstone jag, hoppas att det är lite kallare ute än det har varit på ett tag.
 
                                                                                                                

Växtkraft

Av , , 2 kommentarer 4

 

Kommer ni ihåg våran blomma som såg ut att ha gett upp hoppet om livet:
 
Nu ser den ut så här:
 
Något verkar ha hänt och jag ska då villigt erkänna att jag trodde att denna blomma bara var att kasta bort. Fast en ansning borde nog vara på plats, man får kapa av den en bit och rota ett nytt system så den inte blir så rank.
 
På tal om växtkraft, jag har talat om för grannarna härute, att uppe i stugan, där mina föräldrar bor på sommaren, på lon, så har min pappa och ingifte morbror, en gång i tiden murat in större stenar i trappen upp till dörren. Som en stor oval med cement och sedan har stenarna tryckts dit.
 
Numer syns nästan inte stenarna, det växer hallonbuskar upp genom cementen:
 
Ganska fränt egentligen, det är bara att öppna dörren och plocka lite hallon och släppa ner i frukost filen, på morgonen.
 
Detta är utsikten från trappen, våran gamla stuga skymtar långt därnere, och nosen på bussen kan man också se.
Även min lekstuga som min farfar timrade ihop till mig då jag var runt 5-6 år. Där har man en hel del timmar, med både städning, möblering och lek. Och nåde den som inte var snäll, han fick inte fri passage in till lekstugan 🙂
 
 
Nä, nu ska jag anmäla mig till Piteå hösttävling, som är nu på lördag. Åke har fått ta ut en semesterdag på fredag så vi kan komma oss iväg i dagsljus. Nu ska laddningen på bussen inte vara ett problem men det är alltid skönt att komma fram i dagsljus då man ska upp med markis och ut med bilen. Såg at Mattias Munther blev vinnaren nere i Sundsvall, så vi får säga grattis till din första plats. Men var inte så säker på vinst om du kommer till Piteå 🙂 Man vet aldrig hur dags formen är.
 
Nu har Nicco kommit sig upp ur sängen, det är ju skoldag idag. Hon börjar först nio så hon har lite tid tillgodo. Och i och med skolstart så borde snart alla dags rutiner gå i vanlig lunk igen. Det känns bra, det med. Ni får ha det så gott!

Samling vid vattenhålet

Av , , 2 kommentarer 3

Det var samling vid vattenhålet nu på morgonen. Jag kunde inte låta bli att ta några kort, det såg ut som två härvor med garn, som låg på golvet.

Jag var inte ensammen om att ha sett en mustaschkopp. Jan A kom ut på gården med en mugg som hade samma, funktion, men på koppen var det en bild på en gubbe med en mustasch. Ja det finns underliga saker överallt. Tänk så mycket innovationer som kommit ut och som man först tycker är en helt fantastisk uppfinning, men efter att ha provat på den så ligger den bara hemma och skräpar.
 
Många saker som känns nödvändiga men dom har egentligen skapat ett behov som man aldrig haft förut. Som mobiltelefonen, för att ta ett exempel. Nog klarade vi oss utan den för tjugo år sen, men inte idag. Dom allra flesta som ringer, ringer till våra mobiler, och det begriper jag inte, varför? Om jag ska ha tag i någon så ringer jag först till deras hemtelefon, svarar dom inte där och det är superviktigt, så kan jag ringa till deras mobil, annars väntar jag till dom är hemma. Och förut, innan dom hade en mobil så hade vi väl inget annat val, än att vänta, och jag tror ingen dog av det.
 
Nu säger jag inte att mobilen är ett onödigt ont, den kan vara bra på många sätt, om man nu blir nödställd, men det fanns en tid då vi klarade oss i alla fall.
 
Ta en tungskrapa, vem skrapade tungan för hundra år sedan, eller en strykbräda, jag äger en men har jag bara några få saker att stryka så lägger jag ut en duk på bordet istället för att dra fram det åbäket. Herreminje, man kan ju till och med köpa stenar på affären, precis som om det inte fanns tillräckligt med stenar ute.
 
Stenarna kom jag att tänka på nu, det är sommarens läxa för Nicco, dom ska plocka en sten och ta med då skolan börjar igen, men sa fröken, det ska inte vara en sten ni plockar på vägen hit, första skoldagen, det ska vara en sten som är plockad med omtanke och på ett speciellt ställe.
 
För ett eller två år sedan var läxan att sätta ett fotavtryck, någonstans i världen, fotografera det eller på något sätt få det på ett papper, och sedan ta med tillbaka. Nicco gjorde på sitt sätt, nämligen så här:
 
Nu skrev hon bara ut en bild, den översta bilden som var tagen i Norrbränna, på väg till Järlåsa, och tog med sig den till skolan, men tanken var att hon skulle ha tagit med alla bilder från olika ställen vi varit på under semestern. Det blev ganska kul, tycker jag.
 
Ingegerd, Kerstin och Janne får klara sig utan mig på promenaden idag, för jag ska gå ner på stan, där jag ska ha ett möte med arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, så får vi se vad vi kan komma fram till. Jag önskar er en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten