Etikett: fot

Är det nån där ☠️😬😅

Av , , 2 kommentarer 15

Bordsdricka, mina vänner, är det något ni vet vad det är? Ofta då läsk kommer upp som samtalsämne, brukar jag säga att bordsdricka, är min absoluta favorit. Om vi snackar dryck till maten.

Aha, nää, det vet jag inte vad det är…eller det är det som är svagdricka, va? Brukar då oftast folk svara. Nopp, det är inte svagdricka, så här ser den ut, i alla fall.


Och Vasa bryggerier brukar ha den i sortimentet, inte alla butiker, med andra ord. Och nu, även nyckelbryggerier. Min farmor, hade alltid Bordsdricka hemma till jul och andra högtider. Den påminner om julmusten, men är inte fullt så kolsyrad, och har en rundare smak.

Söt, mja…precis som alla andra drickor, men den här till en söndagsmiddag, det är något extra. Och nu förstår ni att det var precis vad vi drack igår, till middagen. Jag fascinerades över att jag tyckte den var så god. Men det kan ha sin förklaring till att jag inte dricker läsk, om det inte är light, och har nog egentligen, mest vatten, till maten. Så det var jätte längesedan jag drack nåt sånt här.

Haha, lite som Robinson deltagarna, som dör en smula över att få en potatis eller ett äpple att gnaga på. Nu är inte Robinson som den var från början. Lite synd, om det nu ska anspelas på att man klarar sig själv på en öde Ö.

Årets Robinson deltagare har fått ett litet hugg av programledaren. Han talade om för dom att det gnälls över hur lite mat det finns, men mat finns det…om man letar tillräckligt bra och kanske lämnar lägret för att söka.

Jaja, man ska inte uttala sig om det man inte vet, jag lär ju inte delta i nåt Robinson under detta liv, så vad vet jag hur man skulle gjort. Om jag däremot var strandad på en Ö, mol allena, så skulle jag nog inte bara sitta där och vänta på att maten skulle dimpa ner från himlen.

Och ja, jag vet att det vinklas i teve, så mycket vi inte får se, och händelser som tas ur sitt kontext och plötsligt får vi se nåt annat som egentligen inte alls, hörde till saken. Nå, nu håller det på vara finalvecka så snart är mitt tevetittande på morgonen, över. Och jag kan göra något annat. Då behöver jag inte sitta här och skriva om hur jag ”tror” att det skulle kunnat se ut i verkligheten.

Det här är då verklighet. I fredags, gick Winstone plötsligt fram och luktade på dörrstoppen. Det har jag aldrig sett honom göra förut.


Och sedan går han till springan och tittar in…nedifrån och upp. Alltså, lite scary, på riktigt 😲 Jag visste inte att han kopplar att det borde vara nån som står där bakom, men han luktade ju på foten.


Eller… var det nåt på riktigt, som stod där bakom, och han fattade inte varför foten luktade plast, fast det var nåt annat han kände av 🥶👻 Hehee…

Fotnot, bilderna är arrangerade.

Apropå Winstone, så körde han lite parkour här hemma. Eller så var det ett erbjudande om godis, som drog upp fjädern på honom. Haha, ni måste ha på ljudet.

Önskar er alla en fin måndag!

I see the light…not!

Av , , Bli först att kommentera 13

Började morgonen med en blöt, snöig hundpromenad. Promenad, det ordet, låter lite elegant, så där. Jag ser en bild för mitt inre, kvinnor från 1800 talet, som skrider runt med stora kjolar och solparaplyer.Som i de här målningen…ish.

Men sanningen, då man är ute med hunden, är långt ifrån så där. Nä, dagar som dessa, går man med en huva på skallen som tyngs ner så man ser inte ens vart man är på väg.

Kommer in och slår igång kaffepannan, och kilar in för att bädda sängen. Blir tvärt, skräckslagen. Hur hade ni reagerat på detta?

Hahaa… kan vara obra, eller så blev han av med nåt skrammel.

Stängde in Winstone i teverummet då besiktningskillen dök upp. Han skulle kolla i alla rum, och dokumentera eventuella skador efter allt jobb här utanför.

Vi sparade teverummet till sist. Och jag föste över Winstone till matrummet. Gissa vem som fick en smärre chock, då han skulle kolla bakom dörren, och får syn på en…tadaaa, fot?

Han svalde och började skratta. Jag tröstade med att han absolut inte var den första att bli rädd. Nej, sa han, jag trodde ju att någon stod där bakom. Fast rent logiskt, tänker jag, så skulle det i så fall vara en väldigt kort människa. Annars skulle man ju sett den bakom glaset 🤭

I övrigt hittade han inga fel, förutom kaklet därnere och sprickorna i betonggolvet, som vi sagt till om förut. Så vi får se vad som blir av det hela. Är fortfarande glad att vi bor där vi bor, och inte längre ner på Västerslätt. Ser en del hus med slangar upp från källarplan. Så trist med allt vatten.

Och ja, idag, just nu, så fotar jag genom fönstret, detta är vyn

Då undrar jag, ni som säger att det blir så ljust med all snö…ehhh, mjahaa. Jag tycker att det ser väldigt grått ut, inga färger alls. Ja jag vet, ovidkommande kommentarer undanbedes. Jag vet vad ni menar, men det kan fortfarande vara en tolkningsfråga 😉

Ha en fin torsdag, allihop!

Även datorn, kan skoja till det!

Av , , 2 kommentarer 13

Det är inte bara min mobil som kan göra saker utan min vetskap. Även datorn kan skoja till det, ibland.

Var in på en grupp på FB och surfade runt bland kommentarerna, så jag vet ju, for sure, att jag läste detta, men gick vidare. Så skickar Nicco ett meddelande via messenger:

wordMen vad fffff… Jag är helt oskyldig, vadå blogg??? Finns inte ens som alternativ i dom färdigskrivna orden man kan klicka på.

Fort tillbaka och radera, innan nån skulle börja fundera över min kommentar, kunde ju ha blivit värsta diskussionerna 😀

Nu känner man sig lätt avis på en viss person som landade i Spanien igår. Hon, med namnet som börjar på T och slutar på ina, la ut en bild tagen från deras terrass, då hon var på plats. Jo, jag har också en egenhändigt tagen bild från samma terrass, en bild åt vart håll, till och med:

033-768x1024
1399544416551Så tittar man ut från sitt egna fönster, ingen sol här inte. Och snön fortsätter komma, fast det är plusgrader så den behöver kanske inte ligga kvar så länge, skrev hon med stora förhoppningar och med ett leende på läpparna.

54377040_10156998140621585_3691036194864365568_nVäntar på att klockan ska bli 8 så ska jag ringa vårdcentralen och be om en tid. Mitt revben är inte bättre, tycker till och med att jag känner mig sämre idag, och det onda sprider sig lite lätt bakåt. Kan hända att det blir så då man överkompenserar för att undvika det som känns ont.

Foten är lite bättre, i alla fall, fast igår var jag nästan säker på att det gått av ett ben i den, men det tror jag inte. Nå, får jag komma dit idag så kan dom ju kolla på den med, då jag liks är där.

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

53926410_10156998141066585_3797334097114693632_n

Fiiii f-n!

Av , , Bli först att kommentera 15

Började på provtagningen igår, bara 9 före i kön så det gick relativt snabbt. Är nu nästan klar med års räkningen, satt 3 timmar med den igår, det gick alltså inte lika snabbt. Kaffe hos mamma, sedan in på Kvantum där jag hittade denna go bit:

52126735_10156931189426585_6453023774798249984_nEn kanelsemmelbulle, som jag och Åke delade på till kvällskaffet. Jag tyckte den var mycket godare än en ”vanlig” semla. Tyvärr blev det straff för den biten, fick lågt blodsocker, det kom strax innan 21, då jag bestämt att jag skulle se en film.

Detta gjorde att jag kom av mig totalt, kunde inte koncentrera mig på den och sedan har jag haft en jäkla natt. Vaknat alldeles kallsvettig, flera gånger, men har inte orkat kliva upp. Nå, jag hoppas på bot och bättring idag.

Läkaren ringde då jag satt hos mamma, hon hade fått provsvaren, det var snabba puckar. Allt, ALLT, såg bra ut, förutom (där kom det) att mitt järn var alldeles för lågt. Och jag får återigen börja knapra järntabletter, fast jag vill INTE. Får testa några nya, då jag inte fixade att äta dom andra.

Jag frågade henne hur järnbrist ter sig och berättade att jag fått problem med mitt högerben. När jag kommer åt vaden ibland så känns det som skinnet slits av, det bränner och gör fruktansvärt ont, och det kan dra i hälen, på liknande sätt. Mja, sa hon, man kan få nervkänningar av järnbrist, så…

Nu till huvudbry. Jag äter redan B12, dessa ska intas utan måltid, står det på burken, men då jag googlar står det att den ska tas i samband med mat??? Järntabletten som jag ska ta, får inte tas med mat, 2 timmar innan och 2 timmar efter, men gärna med en apelsin. Ok, då tänkte jag att då tar jag dom tillsammans, för bästa upptag.

Så kommer jag in på 1177 hemsida och läser om B12 brist, där det bland annat står och jag citerar: ”Brist på B12 kan också visa sig som besvär från nervsystemet. Det kan vara i form av stickningar, domningar och försämrad känsel, med början i fötterna. Du kan känna dig osäker när du går och få försämrade reflexer i vader och fotsulor. Du får alltid injektioner till en början om du har mycket lågt blodvärde eller om du har symtom från nerverna i benen.” slutcitat

Mja, jag får ju nu sitta och undra om det jag känner, är symtom på detta med B12 eller järnbrist och varför får jag då inte injektioner av järn, åtminstone, jag bad om det, men fick nej, vi provar tabletter först. I hate this!!!

e316561b0c96cc74b67575fef1549077Och det där, händer mig varje dag…fiii f-n! Dessutom är det högerfoten som inte vill var med.

Nå, är det inte det ena så är det det andra. Idag är det lördag i alla fall och Åke och Winstone är ute och testgår Åkes nya, eluppvärmda vinterskor, vilket lyx, för en med kalla fötter. Man laddar dom och sedan är det bara att justera vilken värme du vill ha i dom. Dom hitt då på allt!

52657047_10156931149971585_1255491418193920000_nIkväll kommer Nicco och Georgo hit på middag, och eventuellt flyttar hamstern Jack hem till Georgo, där får han då mer sällskap än här, det är sällan jag sitter däruppe i min ensamhet och snackar med en hamster.

Nä, nu är det bäst man fyller upp med kaffet, om jag måste vara utan under 4 timmar i eftermiddag, hemska tanke!

17555335_1342103972545121_1958534195_nÖnskar er alla en toppen lördag!

52605529_10156931836721585_8533830984695545856_n

Det finns en klick människor…

Av , , Bli först att kommentera 17

Ni som läste inlägget igår vet att Lennart är spårlöst försvunnen. Han har ännu inte dykt upp och jag börjar oroa mig över att kanske hitta en avkapad fot i brevlådan med en lapp om eventuell lösensumma. Oh milde tid!!!

45736509_10156711112391585_2332584038239305728_nNå, om man bortser från att det på sätt och vis, går att skämta hur mycket som helst om det här, så är det ju i grund och botten, fortfarande ett brott. Nån har varit in på vår gård i syfte av att stjäla nåt, som dom också gjorde.

Ja jag skriver dom, eftersom jag har svårt att tro att en ensam själ, bar iväg skelettet, med alla tillhörande saker, utan att ha fler än två armar. Lennart väger dessutom en del. Nu har i alla fall mitt inlägg på FB, delats 23 gånger och inlägget i Tipsgruppen har fått många reaktioner.

45609690_10156711099656585_2934604016367173632_nSå jag tänker i alla fall att dom som for med honom, kanske får kalla fötter, för hur ska dom kunna använda sig av Lennart utan en stor risk att bli ifrågasatt. Det bästa vore ju om dom satt honom i bilen och sedan blev stoppad av Polisen, för nåt rutinuppdrag, så upptäcker dom Lennart och vet att det kommit in en anmälan om stöld *gnuggar mina händer och hånskrattar*.

Sen undrar jag om dom som läste min anmälan, skrattade dom med. Man kan ju fundera hur många som blivit av med ett skelett. Svårt när man skulle fylla i eventuella kännetecken också, jo…han saknar händer och har en spricka i skallen 😀 Jag skrattade själv, en del, när jag höll på med anmälan, man kan ju inte annat.

Nä, jag vill inte tro illa om människor, vill inte heller vara misstänksam till höger och vänster, jag tänker att dom som gör såna här saker, ändå bara är en liten klick, och man har otur om man råkar ut för den lilla skaran människor som inte vet hur man beter sig och vad som är rätt eller fel.

e6ac81a14e214b6506ca5ea6ab8a0ebeHittad på pinterrest.se

Så finns ju även den ännu mindre gruppen som gör såna här fel, men som sedan ångrar sig och gör om, samt gör rätt…jag kommer fortsätta att hoppas, att dom som for med Lennart, tillhör den gruppen. För lämnas han tillbaka en kulen natt, så kommer jag att ta tillbaka anmälan och meddela alla att killen är tillbaka och sedan är det inget mer med det.

Önskar er alla en trevlig torsdag!
45625104_10156711018681585_8556032572591702016_n

Det brann…inte

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag och mamma var på MIO i förrgår, jag hittade en cool duk, passar ypperligt på vårt matbord, eller vad tycks?

011

Sedan var vi in på BOOM, där dom har utförsäljning, jag är ledsen, men hittar jag nåt med schackrutor, så vill jag gärna ha det. Detta är en filt, randig på baksidan, men jag ska inte ha den i soffan, utan som överkast i vår säng i bussen, där passar storleken in, samt temat, kanske 😀

008

Nå, efter det, gick vi in på Victoria och tog oss en kaffe, där vi satt, så började min vänsterfot, kännas varm. Jag brydde mig inte speciellt, utan tänkte att ibland, kan det ju bli så där, en konstig känsla någonstans, ett stick, nåt dovt, ja, man hinner undra vad det är och sedan går det över och kommer aldrig mer tillbaka.

Det gav sig inte, utan till slut var jag tvungen att titta ner på foten och se om det brann, i skon, eller precis bredvid…men ingenting. Sen klingade det av och försvann.

Fast nu kom det här tillbaka, först då jag var ute med Winstone, sen på kvällen då vi satt och åt middag, igår, och i natt. Känslan är att foten är i närheten av en värmekälla, eller att man stoppar ner den i aningens för varmt vatten, eller att jag sitter med foten, alldeles intill en öppen brasa.

Jag googlade och hittade faktiskt detta fenomen, men det stämmer inte riktigt, jag har inte ont, min fot är inte röd, inte heller varm på utsidan, även om känslan är så. Nej, jag vet inte vad detta ska betyda. Det är väl bara att vänta och se, rätt var det är så kanske man självantänder 😀

Eva-Marie kom hit igår, vi var inte klasskompisar men det var på den tiden, vi lärde känna varandra. Det var ett trevligt besök, mycket att prata om, jag hann inte ens visa henne boken med mina urklipp, där finns nämligen ett par biobiljetter jag sparat, på filmer vi sett tillsammans. Hon hade med sig en fin blomma, lite kul också, att jag ville köpa en att ha därute på bron, och nu behöver jag inte det heller 😀

20150827_180507

Önskar er alla en toppen fredag!

 

The time has come…

Tid och att veta vad klockan är, hur långt det är kvar till en speciell dag, hur lång väntan kommer att bli, och vad man kan göra under…tiden. Hur viktigt är det att veta egentligen, varför behöver man en tidsuppfattning, ingen vill som sväva i ovisshet.

Vad kan nu föranlett denna tidsbetraktelse, jo, jag pratade med Ulla igår, en bloggkompis, och vi kom in på ämnet tid då vi snackade om människor som blir sjukskrivna, vissa på en längre tid, och jag kan ju relatera till just detta, då jag för 14 år sedan, blev just långtidssjukskriven.

Allt började då med en fruktansvärt ond fot, inget jag sökte hjälp för, utan gjorde som dom flesta gör… resonerar med mig själv och tänker att det där, går över. Men så blev jag kallad till en årlig hälsoundersökning via min dåvarande arbetsgivare, och jag nämnde i förbifarten, att jag hade ont under foten.

Hon sa att hon skulle meddela läkaren detta och jag fick komma dit efter någon dag. Han kollade, klämde och tjopp så hade han sjukskrivit mig…i 3 veckor…say what??? Jag förstod verkligen ingenting, utan blev totalt överraskad, hemma och sjuk… så länge.

Nå, jag kom på återbesök, och inget hade blivit bättre. Mera kontroller och klämmande där han kom fram till att mitt onda sitter i ryggen. Därifrån snurrar det sedan på med remiss till röntgen…jättelång väntetid, efter det, magnetröntgen, ännu längre väntetid, däremellan kotknackare, som inte vill göra ett dugg, innan det är utrett vad som är fel.

Mera besök och tjollrande…så det gick…nästan 2 år, fattar ni, och egentligen blev jag inte hjälpt någonstans, inget som kunde åtgärdas, och jag kommer så väl ihåg, då man summerade tiden jag varit hemma, jag tyckte att den tiden, blev verkligen bortkastad.

För hade någon talat om för mig, hur länge jag skulle vänta, på än det ena och än det andra, så hade jag gjort något under tiden. Men då du inte vet, om du nästa dag, ska skickas iväg till nåt ställe eller bli uppringd och utkommenderad till någon specialist, så väntar man snällt och bidar sin tid i tron att det kommer att hända…snart. Jo tjena!!!

Idag ser det nog annorlunda ut, det får ju inte vara hur långa väntetider som helst, inte heller får en läkare sjukskriva en människa och bara förlänga sjukskrivningen så där, utan att något görs under tiden.

Och tid och tidsramar, vill man nog ha, och detta pratade jag och kusin Anna om i förrgår. Då handlade det inte om sjukskrivning, utan om döden. Vill man veta hur lång tid man har, eller somna i sömnen? Ja det senare alternativet vill nog dom flesta av oss sluta på, men för dom anhöriga, är det nog eljest.

En sån gång blir det mycket av det där man aldrig hann säga eller göra, att någon bara lämnar och utan förvarning, man tröstar sig ju med att det är ju så där man vill dö, men…det blir ju en sån gång då man faktiskt inte, vill ha en tid, utan leva och dö i ovisshet. Ja, nä, jag ska inte trassla in mig mer i detta, utan göra frukost istället, det ni…trodde ni inte va 😀

GÄÄÄSP, vad snackar hon om???

003

Ha en bra dag, allihop!

Tokigt/knäppt

Av , , 6 kommentarer 5

 

Så hade jag kommit till utmanings bilden som ska föreställa något tokigt, och då får man tänka till lite, har man några tokiga, galna saker hemma, ja säkert, men jag vet inte riktigt vad. Hade man frågat en utomstående, hade dom säkert kunnat peka ut lite grejer, som dom anser vara knäppa, men som man själv kanske bara tycker är cool. Nå, jag har sparat ett gammalt kort som jag tycker blev för tokigt, och det får bli den som får tjäna dagens utmaning:
 
Det är en bild som jag tror, att Theresé tagit då hon var i tioårsåldern och följde med si farmor till Stockholm. Det var molnen hon skulle fota, av någon helt oförklarlig anledning, så blev den en dubbel exponering, min fot och rums mattan syns också där, och hur sjutton min fot har hamnat där överhuvudtaget, ska ni inte fråga mig??? Det kan man kalla tokigt!
 
Jag fick rycka ut och jobba tre timmar igår, det gick väl an, men det är aldrig roligt när man tagit för givet att man ska vara ledig. Och detta beror på bristen av vikarier. Jag förstår ju också att det med dagens system, där du bara får jobba 75 dagar och stämpla upp, är orsaken till att många inte ens söker dessa jobb som inhoppare, varför skulle dom, ingen klarar sig på 1-2 dagars lön/vecka. Där kan man snacka om tokigt, utan att ha en bild på det.
 
Nåja, idag jobbar jag och sedan har man helg, så man ska inte klaga…inte ens på all snö som kommit, nejdå, vi bor ju häruppe och då ska vi vara vana vid detta, eller hur? Eller inte, jag vägrar i sten, att tycka att snö är roligt, fy fasen, men det kom inte som någon överraskning precis, det här snöandet kan ju fortsätta in i april. Och för att se det från den ljusa sidan, april är inte så jädrans långt bort, även fast det kanske känns så, just nu.
 
Och nu till svaret på gårdagens fråga om hur man lättast gör sig av med en pitebo, ni var inte många som kunde den inte, men Mats lämnade en kommentar med det rätta svaret: Man slänger ju givetvis ut en palt, på svag is. Moahahaha…nu har vi varit lite elaka också så då är det väl dags att avsluta bloggandet, åtminstone för stunden. Ha en fin fredag!

Samling vid vattenhålet

Av , , 2 kommentarer 3

Det var samling vid vattenhålet nu på morgonen. Jag kunde inte låta bli att ta några kort, det såg ut som två härvor med garn, som låg på golvet.

Jag var inte ensammen om att ha sett en mustaschkopp. Jan A kom ut på gården med en mugg som hade samma, funktion, men på koppen var det en bild på en gubbe med en mustasch. Ja det finns underliga saker överallt. Tänk så mycket innovationer som kommit ut och som man först tycker är en helt fantastisk uppfinning, men efter att ha provat på den så ligger den bara hemma och skräpar.
 
Många saker som känns nödvändiga men dom har egentligen skapat ett behov som man aldrig haft förut. Som mobiltelefonen, för att ta ett exempel. Nog klarade vi oss utan den för tjugo år sen, men inte idag. Dom allra flesta som ringer, ringer till våra mobiler, och det begriper jag inte, varför? Om jag ska ha tag i någon så ringer jag först till deras hemtelefon, svarar dom inte där och det är superviktigt, så kan jag ringa till deras mobil, annars väntar jag till dom är hemma. Och förut, innan dom hade en mobil så hade vi väl inget annat val, än att vänta, och jag tror ingen dog av det.
 
Nu säger jag inte att mobilen är ett onödigt ont, den kan vara bra på många sätt, om man nu blir nödställd, men det fanns en tid då vi klarade oss i alla fall.
 
Ta en tungskrapa, vem skrapade tungan för hundra år sedan, eller en strykbräda, jag äger en men har jag bara några få saker att stryka så lägger jag ut en duk på bordet istället för att dra fram det åbäket. Herreminje, man kan ju till och med köpa stenar på affären, precis som om det inte fanns tillräckligt med stenar ute.
 
Stenarna kom jag att tänka på nu, det är sommarens läxa för Nicco, dom ska plocka en sten och ta med då skolan börjar igen, men sa fröken, det ska inte vara en sten ni plockar på vägen hit, första skoldagen, det ska vara en sten som är plockad med omtanke och på ett speciellt ställe.
 
För ett eller två år sedan var läxan att sätta ett fotavtryck, någonstans i världen, fotografera det eller på något sätt få det på ett papper, och sedan ta med tillbaka. Nicco gjorde på sitt sätt, nämligen så här:
 
Nu skrev hon bara ut en bild, den översta bilden som var tagen i Norrbränna, på väg till Järlåsa, och tog med sig den till skolan, men tanken var att hon skulle ha tagit med alla bilder från olika ställen vi varit på under semestern. Det blev ganska kul, tycker jag.
 
Ingegerd, Kerstin och Janne får klara sig utan mig på promenaden idag, för jag ska gå ner på stan, där jag ska ha ett möte med arbetsförmedlingen samt trygghetsrådet, så får vi se vad vi kan komma fram till. Jag önskar er en fin torsdag!
Maria Lundmark Hällsten