Etikett: superkrafter

Nu fick jag veta

Av , , 10 kommentarer 14

 

Mina superkrafter togs ifrån mig då jag fick ett mejl från ”Kul-Janne”, han hade hittat följande skrift på en annan blogg, och jag citerar:
Metall i mikrovågsugnar är fascinerande – det glöder i intressanta mönster. Men det behöver inte vara metall. Det går faktiskt lika bra med djupfrysta hallon! Ofta när man tinar djupfrysta hallon i mikro så blixtrar de. Det är som om de innehöll metallpartiklar, för det är samma slags blixtar.
I septembernumret 2007 av Allt om mat så läste jag följande svar på en insändarfråga om hallonblixtar:
Blixtarna beror på hallonkärnornas struktur. Ofta försvinner de om man rör om. Samma typ av blixtar kan man se när man tinar rabarber eller paprika, och ibland om man kokar färska morötter och kärnan i morötterna är torr och lite träig.
 Samma slags blixtar kan man se om man mikrar Magnum med pappret på och osthyvlar, skulle jag säga. Kanske också med paprika, rabarber och morötter, det har jag aldrig ens tänkt tanken på att stoppa i mikron.
Svaret är dock grymt otillfredsställande. Det beror på kärnornas struktur? Det försvinner om man rör om? Kom igen! Slutcitat
Hm, ja, alltid ska man lära sig något nytt, jag har förmodligen aldrig tinat hallon i mikron och därför aldrig heller varit med om något liknande, överraskad blev jag i alla fall 🙂
Igår vart det full dag, jag börjademed att skjutsa Nicco, som försovit sig, sedan hämtade jag upp mamma, tant ”Bibbi”, och Karin, för vidare färd till vaniljdrömmen, där vi käkade lunch, och drack kaffe, vi blev sittandes där i över 2 timmar och surrade om allt mellan himmel och jord.
Skjutsade hem dom, gjorde en snabb vända hem, tillbaka till mamma som skulle ha skjuts upp på lasarettet och medan hon var där så hann jag in hos Ullis dit jag hade ett litet uppdrag, skjutsa hem mamma, hem och laga middag, skjutsa Nicco på praktiken och sedan åkte jag ut och jobbade dom tre sista timmarna på en annans arbetspass, det blev med andra ord en dag full av aktivitet.
Och med dom orden skrivna så hördes ett muller från taket så kanske det sista av snön, åkte nu. Satt härinne i tv rummet i förrgår, och Enya låg på soffan då det mullrade till så jag fick ont i magen innan all snö kom svepandes förbi fönstret, Enya satte sig rätt upp med pälsen ståendes rakt upp, hon blev lika överraskad som jag, en otrevlig upplevelse då det tar en sekund innan man fattar vad ljudet kommer ifrån. Det lät alltså som ett stort, jäkla tåg, som kom farandes, och här finns inga tåg, så mycket vet jag.
Ska ut och handla med mamma idag, sedan vet jag inte vad jag ska göra, vara hemma kanske, och bara ta det lugnt, inte så dumt det heller. Ha en fin onsdag!

I got the power

Av , , 4 kommentarer 15

 

Efter att nu ha läst om gurkmeja och alla dess goda egenskaper så köpte jag hem en burk och har nu tänkt börja använda den dagligen dags. Men jag kan ändå inte riktigt förstå hur den kan vara så nyttig och bra, då det står på burken att den bara är en färgsättare, kan någon förklara?
Och finns ingen förklaring, och jag helt plötsligt får onaturliga superkrafter så kan det inte bero på något annat än gurkmejan.  Att jag sedan har förmågan att kunna uträtta saker utan att faktiskt ens peta på dom, det vet jag redan och det beror inte, på gurkmejan.
Ska ta ett litet exempel (hehe), Nicco skulle visa en låt på youtube, I got the power. Hon plockar in vår dator på köksbordet (vi, hon och jag, sitter där och äter frukost) hon fipplar igång låten, och i exakt samma sekund som första låtraden ska spelas upp, vilken nu är just ”I got the power” så vänder jag mig mot datorn och sveper med handen mot dataskärmen, och datorn säger bye bye och slocknar.
Jag skrattar högt och upprepar: I got the power, och då… startar datorn om igen. Förklaring på detta tack 🙂
 
Lite kraft och styrka kanske vi behöver extra av idag, då vi ska urnsätta pappa. Som jag har förstått det så brukar dom inte göra det under vintern, om man nu inte, som mamma, ringde dit och bad om att få göra bort det nu. Hon tycker, precis som vi, att det skulle vara skönt med ett avslut, och inte behöva vänta till i maj och då, riva upp allt igen.
Pappa, som så grymt rycktes ifrån oss och inte nog med olyckan i sig, utan allt som blev efteråt, allt hopp och all förtvivlan. Det är jobbigt då man tänker på honom och just det där att man vet, att man aldrig kommer att se honom komma och gå därute igen, men genom oss, vi som kände honom så kommer han ju att leva kvar i minnena och på så sätt kommer vi ju alla en dag att vara odödliga.
Vi sätter våra spår på jorden och i dom människor vi möter under en livstid, vissa av dessa människor kan vara en del av den man blir, något man hör eller säger blir en del av en själv och så bygger vi upp oss från det vi är små till vi blir äldre…visare… och förhoppningsvis klokare, inte alla gånger det stämmer men i dom flesta fall. Och att lära sig att uppskatta livet är nog det svåraste av allt, men när man kommit dit så behöver man inget mer, då kan man njuta av livets goda.
Fotograf: Theresé Hällsten
Önskar er alla en fin dag!
 
Maria Lundmark Hällsten