Gick, med start från Östra Station, till Strömpilen, sedan upp på Sofiehemsvägen och tillbaka mot NUS och sedan ner via Stationen. Blev cirka 9500 steg. Hade inte fått igång stegmätaren så jag fick gissa vart halva vägen var…typ. Nå, det är världsligt, jag vet ju själv VART jag gått, i alla fall. Mitt lokalsinne till trots, hahaa…

Plötsligt, efter vägen…”Vad skådar mitt norra öga?” (what beholds my northern eye). Och vart, förutom i Norrland, då solen skiner och det är lite höstlikt, så ramlar man över något liknande?

Vadå för istappar…NU?? Började givetvis spekulera. Om detta har stått framme sedan nån gång i vintras, och det fortfarande står kvar på gatan, så måste det vara en handlingsförlamad fastighetsägare. Eller…har tegelstenarna ramlat ner nu, som i under senaste dagarna och dom återbrukade en varningslapp för uppmärksamhetens skull?

Jag tänkte i mitt stilla sinne att jag hade då inte velat bo i det huset, om det inte hålls efter, bättre än så där. Såg förresten en hel del, byggnader efter vägen som såg rätt slitna ut. Garage som delvis saknade portar och som hade hälften av platserna tejpade, så ingen skulle parkera där. Igenvuxna trädgårdar med mera. Jodå, jag vet minsann att det kan finnas en uppsjö av olika orsaker, så jag ska inte lägga ner mer av min tankeverksamhet på att klura på det.

Det byggs ju även nytt, lite varstans. Slängde ett getöga (I threw a goat’s eye) på byggnationen vid Östra Station. Fascineras av arbetarna som får agera cirkusartister ibland.

Blir nyfiken på hur slutresultatet kommer att bli. Öbacka Strand och området kring NUS, är i ständig förändring. Såg en bild, tagen 1986 från Öbacka Strand

Och en från 2023

Klicka på bilderna för att komma till en sida som heter snedbilder. Där hittar ni bilder från andra områden i Umeå med omnejd, från åren 1983 till 2023.

Vi, jag och Nicco körde en sen träning igår. Hon kom och hämtade mig med Volvon, så vi åkte dit. Nåt vi vanligtvis inte gör, men ibland så… Gjorde en genomkörare, kändes bra. Det håller på vara dags för dom där rutinerna igen. Träningen har halkat efter lite men det har till största del berott på semester och allt som blev efter den.

Idag blir det fika med en vän, nånstans i Umeå, haha. Samt middag med Elisabeth, min vadslagerska och coola kompis. Jag häpnar alltid över allt hon tar för sig, allt hon kan och allt hon lär sig. Jag är imponerad!!

Ha en fin fredag, allihop, det tänker jag ha!