Etikett: fika

Väderstrecken 🧭 hade vi koll på, i alla fall 😁

Av , , 2 kommentarer 12

Såg 2 konstiga saker på promenaden igår. Först dessa fåglar. Inget konstigt med fåglar, men vad kan det vara för typ av fjäderfän? Tänkte Tranor men brukar dom sväva så där på uppåtvindar Jag upplevde nästan att dom hade för korta halsar och ben. Tyvärr kan jag inte filma som ett proffs med den mobil jag har, men jag försökte i alla fall

Sen kommer vi upp vid Tvärån, det här såg jag i förrgår men tänkte att jag skulle ta en extra titt igår. Winstone känner definitivt av något här. Men vem har byggt det?

Och vart kommer servetterna ifrån 🤔

Tyckte det kändes långsökt med ett nerblåst skatbo…

Vi gjorde oss en liten utflykt efter lunch. Styrde bilen till Rödå Antik som hade öppet. Som vanligt mycket att se på. Ja, Åke ingår inte i köpet men han agerade inredningsdetalj

Cool stol, den hade fått följa med hem om schackrutorna varit i original. Kanske tur för oss då att den inte var det. Vi har väl nästan lika många stolar som tavlor

På tillbaka vägen åkte vi in till Blå Eld, och där finns det knappt något som man inte gillar.

Till och med lite luffarslöjd, cool 😁🤘

Och se på tusan, Wärdhuset hade öppet så det passade ju bra att gå in där och ta sig en fika. Jag testade en blåbärs biskvi och Åke körde på en chokladboll. Jo vi delade faktiskt så vi fick av bägge två

Körde andra hållet runt Tavelsjö då vi åkte hem. Förundras varje gång vi kör där (även om det är sällan), hur jag och Annika Collén lämnade hennes bil på en verkstad i Yttre- Långviken. Och fick för oss att vi skulle ta en liten prommis till en som hon känner som bodde på kortsia sjön, Västibyn.

Vi hade liten eller ingen hum alls, över hur den lilla promenaden faktiskt blev till, snudd på, 1½ mil då vi var tillbaka till ruta ett. Ok, många kan gå den sträckan utan problem, men dom är förmodligen mer förberedd än vad vi var, hahaa….

Vi hamnade nog i ett sånt läge att man inte visste om vi skulle sno om, eller om vi skulle vara framme efter nästa krök. Så därför fortsatte vi bara vägen fram. Skam den som ger sig! Vi fick då mycket frisk luft och motion på köpet. Vi visste i alla fall väderstrecken. Annars är ju detta mer jag, i alla fall

 

Fast dom som tar fel sväng är dom som fattat att jag gav dom fel vägvisning, men jag vet inte om det…än 🤣

Hoppas på en fin dag för er alla!

Jag vann…👍👌😅

Av , , Bli först att kommentera 8

Det blev inte riktigt som planerat igår. Intervjun blev framflyttad till imorgon istället. Men det kändes ändå som att vinna åtminstone 90 kronor på en Trisslott Jag fick plötsligt extra tid att inte göra nånting på.

Det går inte med ord att beskriva hur mjuk Winstone blir efter besök på Dogmans hund Spa. Kan ju inte skriva att han blir fin, det är han ju liksom redan

Det stod en karl utanför Dogman som pekade och ropade: -JÄKLAR, vilken fin hund…OCH DU MED, du är också fin!! Hahaa… ja det var ju snällt sagt. Inte alla dagar man får höra det av nån random människa 😉

Jag åkte faktiskt iväg på Nybro Östra Station och tog en fika, medan jag väntade på att åka och hämta igen Winstone.

Kändes ovärt att åka hem för att sitta där 45 minuter innan man skulle tebax. Skickade bilden till Tina och efter den hamnade vi i samtal istället. Fort hade tiden gått och jag fick bila tillbaka till Strömpilen.

Efter middagen kopplade jag Snabeldraken med ett stadigt grepp under armen och drog iväg ut på gården med honom. Bilen vi köpt, behövde en liten tvär genomgång. Städad och klar, drog vi iväg på en provtur med mig bakom ratten. Mja, helt ok, påminde en hel del om Jeepen. Nu kan ni få se vad det blev för bil, nämligen en Hyundai Santa Fe

Saknar dock Linus så jag kanske får ta ett snack med Theresé och höra om jag får lägga en beställning hos henne. Kan hon fixa det så må jag fundera ut vilken posé han ska ha denna gång

Hyundais SUV-modeller har namn från spännande resmål. Så Santa Fe kommer från en av USA:s äldsta städer! Delstatshuvudstaden i New Mexico bär på ett historiskt arv från dess ursprungsinvånare, blandat med spanska och internationella influenser. Det ger staden en säregen look med vindlande gator och låga lerstenshus i adobe-stil.

Hm…vad kan Santa Fe vara mer känd för, förutom dom gamla byggnaderna och gatorna…nä, jag går bet på den. Vi får se!

Gick nästan bet på den här pippin också, men det ser ut att vara en sädesärla, fast jag tyckte den såg så rund och stor ut

Idag är det guldkants uppdrag, hem och käka middag och iväg till ett jobbpass. Sen, mina vänner, ska jag få vara ledig till nästa fredag. Känns underbart, då får man tiden att landa i allt som varit den sista tiden. Att göra saker varannan dag känns drygt på det sättet att man inte tar sig för så mycket den dagen som står oskriven. Saker hamnar på hög och ligger kvar. Nu ska jag ta mig tid att beta igenom den högen.

Apropå tid och vad vi gör med våra liv, visste ni hur mycket tid ett Bi har och vad den gör med den? 

 

Ha en fin torsdag, allihop!

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Kränkt och besviken, 29 juni… fast lite kul ändå

Av , , 4 kommentarer 10

Umeå Tipsgrupp hade ute ett tips igår, om något som det tydligen pratats om på radion. Här citerar jag texten som lades ut i gruppen:

” BESVIKELSEMARSCHEN 2024 lör 29/6 kl.10

Ta chansen att blir årets Främsta Besvikelse!

Ett löparlopp inspirerat av Olof Wretlings Vinterprat 2023.

Sträckan Flarken (start vid bronsspännet) – Kälen – Jomark – Robertsfors – Myggbobacken. Totalt runt 21km (kanske mycket kortare eller längre)

Ordna egen transport till Flarken och från Myggbobacken.

Känns sträckan onödigt lång?

Det går bra att använda valfritt transportsätt eller korta ner sträckan till att passa dina förutsättningar.

Det viktiga är upplevelsen och andan av Robertsforsbesvikelse.

Självklart är även Överklintsilska personer välkomna 🤗” slutcitat

Jepp, jag lämnade en kommentar:

Här kan ni lyssna på Olof Wretling om ni klickar på bilden.

 

Tycker ändå att det lät kul, fast min andra tanke var…Sally fyller ju år den 29 juni, är det nu hon borde känna sig kränkt

Pratade med Monika igår. Det håller på vara dags för en fika på Ullas. Vi bestämde att det passade bäst att ta det imorgon. Osäker på öppet tiderna och var inte hundra på ifall man kunde lita på infon på nätet. Så jag gick över och förevigade skylten på dörren.

Kaffe kan aldrig bli fel…eller jo, om man köper fel sort, förstås. Åke gjorde samma misstag som jag gjort en gång förut. Gevalias nya design, gör att det är svårt att se skillnaden på E-brygg och kokkaffe. Dom har alldeles för beigea färger. Så läser du inte, är det 50% risk att du tar fel. Dåligt!!

Finns disktrasor med liknande färger, skit tråkiga, jag hade köpt ett 10 pack, typiskt 😵‍💫 Färgen gör att det ser ut som om man använt dom i flera månader. Nästan så man får en unken doft i näsan då man tittar på den även fast man nyss tagit upp en alldeles ny, oanvänd trasa. Här förskönar min mobil den verkliga färgen, men ni som vet, ni vet

Nä mera färg åt folket, sa hon som oftast har svarta kläder. Fast hur var det nu, är svart en färg eller?

”Vit och svart är i själva verket inte färger utan svart är avsaknaden av alla andra färger och vitt är summan av dem. Något man sällan reflekterar över är att färger kan påverka varandra utan att de blandas. Vi uppfattar samma färg på olika sätt beroende på vilken annan färg som ligger intill.” slutcitat och tack, då vet vi 👌 Här hade det nog i alla fall varit på plats med nån typ av färg eller lättast, ändrat på vinkeln 😂

Ännu mer dåligt, apropå kaffet. Undrar varför det inte finns i 1 kilos paket. Det här är ju löjligt. Man får ju stå där och öppna paket var och varannan dag. Skulle vara för att det blev lite svårare att hantera, fast… sköljmedel som väger flera kilon, kan man köpa och tydligen hantera. Klarar man av dom så borde man väl kunna fixa ett kilo kaffe i ett paket?

Filurar på träning idag, ska återställa mätapparaten jag haft på mig i 2 veckors tid. Det var nåt fel på den så första 3 dagarna fick dom inte in några signaler. Kanske gör ett varv inne på Myrorna, bara för att. Fast då borde jag också fixa ihop en påse som jag kan ta med och lämna in.

Slaskigt ute, så det är inte alls roligt att gå. Men vad har vi för val? Flytta till Karibien, eller håll truten och härda tills vårsolen kommer och tinar bort slasket. Får bli det sistnämnda 😂

Ha en fin fredag, allihop!

Han håller på gubba till sig

Av , , 4 kommentarer 14

Syns att Winstone håller på gubba till sig. Han sover mycket, reagerar inte lite mycket på ”alla” ljud om han gjort förut, även om han visst kan gasa iväg då nån öppnar dörren. I dom fallen ser han och låter han som en killermachine. Han brukar sällan få följa med hem till nån annan, beror lite på i vilket syfte, men vi har väl oftast ställt oss frågan vart han har det bäst. Följa med oss nån timme på okänd mark eller stanna hemma och slippa gå igång på allt möjligt.

Igår blev vi bjudna på go´ fika hos Jan A och Ingegerd. Trevligt, det är inte så ofta vi träffs numer. Krigaren får följa med, skrev Janne, så vi tog med hunden. Jag trodde inte ens sekund att Winstone skulle chilla som han faktiskt gjorde.

Precis så ska det vara, tänker jag.

Sen åkte vi på Fitness24, jag och Nicco. Nu har vi hållit på i snart 11 månader, och ja, ibland kan det ta emot, fast när du väl är på väg dit eller kommer fram så gör du det du ska och när du går därifrån känner du dig nöjd över vad du presterat.

Apropå att prestera, ni som vet hur jag lyckades få 4 revbensfrakturer på inte så lång tid, även en fraktur på tån som än idag står aningens uppåt. Den reser sig som ett litet fornminne då den träffades av snabeldraken. Smällen kan jämföras med en komet som slår i backen. Nå…vissa eller kanske många kanske tyckte att jag var klumpig på nåt sätt. Men ser ni, jag vet att så inte är fallet. Jag vet nämligen nåt ni inte vet, nämligen, tadaa…

Hahaa… klockrent på min ära 😁👌

Efter träning åkte jag hem och packade ihop matlådor jag gjort till mamma. Innehållandes kålpudding, fläskpannkaka och kyckling tillagad i lergrytan, det fick bli 4 lådor av kycklingen med 2 olika sammansättningar. Jag och Åke åt av kålpuddingen igår, till middag. Och oh ja, sa jag till Åke, jag har aldrig fått till den så bra förut. Kändes som en lyxmiddag, på riktigt.

Kvällen i övrigt kom och gick. Jag lyssnade på ljudboken, den där jag lyssnar på i väntan på nåt annat tips. För allas bästa skriven av en lokal författare som bor i Holmsund, Anna Charlotta Wikman. En feelgood bok.

Jag läser även en bok in real, alltså bläddrar i papperssidor, haha, Fallvatten med Mikael Niemi

Sist men absolut inte den minsta läsning eller lyssning, där har jag Isfolket som backup. Kan låta rörigt men, nä, det funkar faktiskt. Till veckan ska vi ha bokklubbs träff igen, får se vad vi då ska suga tag i för bok.

Insåg nyligen att man har som option att läsa boken i ljudboks appen. Så det har jag också testat till och från. Känns ändå smidigare än att hålla i en bok. Fast jag vet inte om det är så skönt för ögonen i längden, du har ju ändå ljuset från skärmen. Jaja, man får väl läsa och lyssna med måtta.

Önskar er alla en fin fredag! Fotot tagit 8 i morse.

Aningens förstummad, blev jag allt, fast…

Av , , Bli först att kommentera 13

Det var hyffsat mycket folk på Nolia mässan igår. Väldigt många ungdomar, som var intresserade av gåvor, reklammaterial och godis. Men, det fanns även dom som kändes mer, genuint intresserade och tog sig tid att fylla i intresseanmälan eller lägga till länk till hemsida via QR kod. Här kan man bara klicka på bilden för att komma dit 😜

Aningens förstummad blev jag dock. Tydligen så var det supersvårt att läsa utifrån ett skrivet papper med stora bokstäver, hur man skulle göra för att delta i en tävling. Vissa sa rakt ut, *orka…andra frågade när, var hur utan att lyfta blicken från papperet där det ändå stod precis, när, var och hur.

Kunde inte låta bli att snabb reflektera över hur det skulle kunna sluta om det är hit det barkar. Man kan inte läsa längre för att få information. Utan man måste få det serverat av nån som bokstavligen både pekar och talar om…😨😏

Nå, ingen var otrevlig utan det var ändå med skratt och visst intresse så fångar man nån i högen, så är det ju värt det. Jag kan också relatera till ungdomar, tro mig, jag var nog säkerligen likadan själv, på den tiden det begav sig 😊😄

Vi var där 3 timmar och dom timmarna flög iväg. Sen bjöd Ida på lunch, vi valde att åka till Polisstationen, dom har ju faktiskt en lunchrestaurang där. God mat…mja, aningens smaklöst men det kan ju finnas det som smakar bättre. Fikabröd och kaffe har dom också ifall man bara är sugen på en fika.

Vi hade rätt intressant samtal om hur människor är, hur man fungerar, och hur olika man kan vara men ändå så lika. Eller absolut tvärtom. Lik i sättet men med totalt olika uppfattning om hur man ska göra vissa saker.

Jag hade ett missat samtal då jag kom hem. Med mobil i bakfickan och rätt hög ljudnivå i bakgrunden, var det kanske inte så konstigt. Provade ringa upp men fick inget svar så jag smsade att jag sett att någon försökt få tag i mig, det kunde ju vara en felringning, fast det kunde även vara nåt viktigt, tänkte jag.

Denna någon ringde upp på nån timme, jo, jag hade ju sökt ett jobb och suttit i rekryterings samtal, nu var det brukaren själv som ville att vi skulle träffas. Trevligt, säger jag och spännande. Vi ska ses i eftermiddag.

Min spindelfobi jag hade för 30 år sedan är ju som bortblåst. Så såg jag det här klippet igår, ni med spindelfobi be aware

Mja, inte såg det jättetrevligt ut, men tänk den synen och med fjärilar istället

Det första jag tänkte på var då jag och Åke for till Gysinge för en fika en sommar med mycket mygg. Gysinge är eller har åtminstone varit känd för sina enorma mängder mygg. Där möttes vi av väggar av spindelnät, det såg ut som om det hängde lakansväv från tak på husen ner till soptunnor. Dom spindlarna måste ju ha levat livet i överflöd. ”Buffé” Ät hur mycket du vill, och lite till! Varje dag, nonstop!

Nä, måtta är väl det allra bästa även om vi inte kan välja det, då det gäller naturen.

Avslutar med en bild jag snodde från Theresé, hon verkar ha firat Samernas Nationaldag på isen, haha. Ha en fin onsdag, allihop!

Flitens lampa lyste starkt igår…

Av , , Bli först att kommentera 11

Nyttjade våra lokala verksamheter igår (läs konditorier), då jag och Theresé åkte ut på uppdrag. Blev ett stopp på Marknadsplatsen/Båsloppisen. Som vanligt kom jag på att dom öppnar först 12 då vi stod där, så det fick bli en fika på Victoria. Så lägligt att dom finns precis där.

Sållade bara terrängen på loppisen, vi kände inget större behov av mer prylar att ta hem, men det kan ändå vara kul att kika runt.

Intersport fick besök, jag köpte med mig reflexband med kardborrband, som jag gillar. Dom kan man fästa på benet eller armen utan att den där metallskenan ska klämma eller rulla runt fel. Nä, dom var bättre förr. Och nu är dom här bäst.

Hemma igen så hade vi inga lunchplaner så det fick bli, tadaaa…Ullas, Vilken lyxdag, både fika och lunch ute. Flitens lampa lyste rätt häftigt igår, då det var en önskan om att pusslet skulle bli klart innan julafton.

Och ja, på slutet rapplar det ju bara till så är det klart. Vi la den sista biten lite strategiskt utplacerad där den skulle ner. Ropade på Åke som skulle få äran att lägga sista biten, då han ändå gjort säkert 75% av hela alltet. Han kommer i sakta mak, jag gör en sista justering och ska stryka bort biten en liten liten bit från hålet och BAAM så for den ner 🫣🤭

Jag följde med Sally till Nolias isbana, hon ville köra lite hockeyträning. Jag är faktiskt imponerad, hon vet vart hon har både puck, klubba och skridskor.

Jag tyckte ju själv att skridskor var jättekul, då jag var 9-11 år. Idag….ehh nopp, det kommer inte att hända. Det gör alldeles för ont att ramla på hårda underlag.

Idag ska jag ordna maten som ska ätas imorgon. Ikväll är det uppesittarkväll, den brukar vi vara med på. Ingen behöver ju sitta klistrad vid teven ändå. Det är ju bara spelet i sig som är intressant. Städning, mja… såg den här bilden på insta igår, och…ja, ska vi säga så

Ha en toppen fin dan före dopparedan, och hett tips, har ni inte pyntat granen än, så kan det vara tid nu. Fotnot: Min pappa Christer Lundström var fotograf och modellen var, tadaa…jag.

En fin dag på många sätt och vis

Av , , 2 kommentarer 12

Skulle vilja säga att det var en fin begravning igår, fast jag tror nog att alla begravningar är fin på sitt sätt. Den ska väl säga något om den som gått vidare. Både i skrift, tal och musik. Det spelades 3 jättefina låtar, en av dom som gick rätt in i hjärtat. Den här har vi lyssnat på, åtskilliga gånger tillsammans. Vill ni höra, klickar ni där det står ”Visa på YouTube

Den här personen är inte en anhörig till mig, utan jag har haft en annan relation till henne. Jag fick så mycket fina ord från hennes släktingar, barn och barnbarn, vad jag betytt och vad jag gjort så bara det gjorde en gråtmild.

Jag la fram den blå (lila) anemonen på kistan, och mina vänner, ett par blå öronmuffar. Jag höll upp dom och sa att förklaring på dom, kommer. Jag var nog tvungen att samla mod, att läsa något högt för personer som jag ändå inte riktigt känner så väl.

Minnesstunden hade vi sedan uppe på Prästgården, vilket fantastiskt fint ställe. Och det är ju den här stunden som är den bästa vid en egentligen sorglig dag. Man pratar roliga minnen och vad man upplevt tillsammans och plötsligt kände jag att det var läge för den där förklaringen. Jag hade med mig en ”fusklapp”, harklade mig och frågade om dom ville höra.

Det kan ni också får göra, fast ni får läsa själva, och om ni inte vill… så skrolla vidare.

”Nalle Puh, kom på tal då vi satt med, xxxxxx, hennes sista dag i detta liv. Han, den lilla gula björnen med den röda tröjan, har vunnit många hjärtan med sina små, underfundiga citat.

Xxxxxx ville oftast ha öronmuffar på, då vi gick ut på våra promenader. Hon sa många gånger: Nu kan man åka skridskor, för det har Nalle Puh, sagt. Det enda man behöver är dom magiska öronmuffarna. Jo det stämmer, det var lille Nasse som inte tordes åka skridskor, men fick till sig att om man hade dom där magiska sakerna, så kunde man faktiskt det.

Det handlar egentligen om tro. Den där tron, som kan försätta berg. Och det är absolut något Xxxxxx har besuttit. Jag har personligen aldrig hört henne säga att hon inte kan… utan hon har alltid sagt…jag ska försöka, eller jag gör så gott jag kan.

Vilket också säger en hel del om vem hon var, och det är väl något vi alla borde ta till oss. Det finns oftast andra vägar man kan ta, ifall den där raka vägen framför oss, plötsligt inte är farbar, för det ligger hinder i vägen.

Sen vet jag att hon hade ett liv innan jag kom in i hennes. Allas liv förändras ju med åren, även vi som personer. Man växer av och med erfarenheter, och sitt sätt att vara förändras. Det gjorde även Xxxxxx, under dom 13 år vi fick tillsammans.

Många skratt har vi delat, och en massa interna skämt har vi dragit. Hon kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, vart i välden jag än må hamna. Jag har under dessa år, lärt mig att uppskatta det där lilla i vardagen, som är så viktigt. Söker man tröst i nåt elände brukar man alltid säga att det finns ju dom som har det värre. Det gjorde även Xxxxxx, och jag kontrade alltid med: ”-Ja, och tänk då den stackaren som har det värst, i hela världen!” Och då brukade hon alltid börja skratta och säga: ”-jaaa, tänk på han…oj oj oj!!” Slutcitat

En begravning är ett avslut, men även en början. Man vänder på det där bladet, och ser vad man kan hitta där. Livet tågar vidare, oavsett vad vi går igenom, dagar kommer och går. Så det finaste är väl dom där minnena som alltid består. Jag fick med mig en fin present från hennes syster. Blommor och en kvinna med runda former 🧡😊

Annelie var redan här då jag kom hem. Vi åt en enkel lunch, Pinsabröd grundad med creme fraiche och Åberghs söta chilisås, sedan toppad med cheddar/mozarella ost och skinka

Efter den drog vi iväg. Hon hade ett ärende på Toyota, vi gick på Båsloppisen, där köpte jag bara en sak,…en plastig liten grej. Nämligen denna

Kan man ens låta bli då man har en likadan hemma, fast i annan färg. Här pratar vi retro, typ 60 tal, skulle jag gissa. Hittar baske mig inget på nätet om årtal. Däremot benämns dom både som fruktfat och brödfat. Man väljer väl vad man vill använda dom till. Snygga…mja, det är väl det där om hur vi själva ser på saker. Lite småfräna i alla fall men för mig är det mest för att dom kommer från en annan tid.

Tog en fika på Victoria, inte alls ogott, kan jag tillägga

Gick förstås en sväng inne på Victoria Home också, samt en sportaffär en bit bort, sen fortsatte vi kvällen med mycket prat och skratt, kaffedrickande och nån lite likör, bara så där, för att…

Så var dagen till ända, och gissa vad, idag är det en ny dag på gång. Får se vad vi hittar på, men Rosendahls kan nog räkna med ett besök. Hoppas på en fin lördag, för er allihop!

Hittade nåt i kylskåpet som väckte mitt intresse 🤓

Av , , Bli först att kommentera 11

Tårtan med blåbärs curden blev magisk…t seg, men jättegod 😋

Den höll också på få min hjärna att brinna upp. Men jag tror mig veta vart felet låg. Jag vispade äggvitorna, hällde ner socker och rice krisps, bara för att upptäcka att det var slut på bakplåtspapper. Det gjorde nog att sockret fick frispel på nåt sätt. Sen lät jag bottnarna ligga kvar till dagen efter, alltså igår…ojoj vojvoj! Gissa att dom satt fast.

Nåväl, nästa gång får jag satsa på att se till, att jag har allt på plats och arbeta lite fortare.

Trevligt kalas med lite godsaker på bordet.

Stekte oxfilé till middag, stod och letade i kylskåpet efter nån lämplig dryck. Till sån här mat, är bordsdricka (nej inte svagdricka, det är nåt helt annat) eller Portello, nånting som passar jättebra.

Men naturligtvis visste jag att det inte fanns. Hittade nåt annat, som väckte mitt intresse.

Ropar in till Åke och frågar vad det där är för nåt… och han svarar julmust. Ehh ok, men kan vi ta den då, frågar jag. Of course, men den får drickas med andakt säger han, kostade nämligen 30 spänn.

 

Middagen är klar och jag börjar hälla upp i glasen… ingen kolsyra och den ser väldans tjock ut Så…jag börjar läsa texten på flaskan. I det finstilta står det att det är ett koncentrat, alltså en julmust smakande saft.

Fast gissa vad, den var inte alls så tokig. Smakade jul men mer åt nåt bär håll. Funkar hur bra som helst som måltidsdryck, om man äter till exempel kött. Men med det sagt säger jag inte att alla gillar det. Smaken är som baken, tudelad. Och jag undrade lite lätt om det inte kommer att vara några stycken som köper den i tron om att det är en färdig dryck, fast känner sig lurad då den ska intas. Drycker i annan skepnad…typ

I eftermiddag kommer det hit en eventuell hyresgäst och ska kika på lägenheten däruppe. Vi får se vad det blir av det. Vi har väl ingen brådska att få in någon däruppe men fortfarande så använder vi ju inte delen av huset så det är verkligen överambitiöst att vi ska sitta på oanvända utrymmen, bara för att…

Vi tog en sovmorgon idag, Winstone väckte mig strax innan nio. Fick alltså kickstarta dagen med en promenad. Kallt men inte oskönt, fast kallare för den som tappat sin ena handske

Jan Ahlbeck startade sin dag igår, med en promenad åt stan hållet. Titta vilken fin bild han knäppte. Ser ut som om himlen verkligen brinner med lågor, där borta.

Önskar er alla en fin söndag!

Dåligt i huvve på mer än ett sätt 😯🤣

Av , , Bli först att kommentera 21

Väldigt trevlig fikadejt på Ullas igår. Skulle lätt kunna kalla den för en riktig blinddate, bokstavligt talat, haha. Vi har setts på fejjan, även i riktiga livet, men aldrig pratat med varandra. Men så skrev jag i ”min” grupp, Cruisingtjejer i Norr, att skulle man möta mig nån gång fick dom gärna komma fram och heja. Risken är ju överhängande att jag inte skulle veta vilka dom var. Ja ni som vet, vet ju att jag har nån grad av ansiktsblindhet.

Det har nu även hon, och frågade om vi skulle ta en fika eller nåt annat ihop. Dels för att prata lite om detta men även för att det faktiskt kan vara kul att knyta nya kontakter och se vart det leder.

Det finns inte jättemycket om ansiktsblindhet, men här är lite kort fakta.

 

Skrattar lätt om det där med lokalsinne, och svårigheter att skilja på höger och vänster. Ja, jag säger ju det. Ska jag nånstans tittar jag gärna på en karta, räknar typ, första höger…tredje vänster och andra höger igen. Fast, sen, på plats, så kan min hjärna säga, nähädu, det där tror jag inte alls på, det måste vara åt andra hållet, och tjopp så var man körd, och vilse.

Det finns ingen större forskning kring detta, men huvud trauma kan vara utlösande. Jag har haft 2 större hjärnskakningar, den sista då jag var 16 år. Bägge tillfällena tarvade inläggning på lasarettet. Men sen undrar jag också att tvåhänthet kan spela in 🤔 Just därför det kan vara svårt med höger och vänster.

Det mest typiska, då man berättar detta för någon är att dom svarar tillbaka att dom har samma problem. Fast jag tror att det i största fall, mest handlar om att man har svårt att hålla reda på alla man känner och möter. Ni vet, ytliga bekanta som man vet, att man brukar träffa på…promenadstråket. Men så plötsligt träffas man på Ica och då stämmer ingenting.

För mig kan det handla om 10 minuter senare och jag vet inte om det är samma människa. Här får man hoppas att dom har samma kläder på sig efter dom där 10 minuterna och dom får gärna vara i skrikiga färger, och personen ska ha säregna drag, då kanske jag kan ha koll.

Svårt att förklara hur det är man INTE ser ett ansikte. Jag skulle vilja beskriva känslan som när man ibland kan se en prick som fladdrar runt i ögat och man försöker fästa blicken på den, fast det går inte. Jag kan se detaljer i ett ansikte och vara rätt bra på att komma ihåg dom. Men sen att pussla ihop dom till en bild i huvudet, näpp, det går inte.

Nåväl, jag är ju van nu och det är inte så att jag inte känner igen en massa av våra vänner i alla fall. Fast det handlar om sättet dom rör sig på, längd och annat, men det spelar ju ingen roll, HUR jag ser dom, eller hur 😁

Katarina, som hon heter, skickade dessa bilder igår kväll och skrev att hennes man sagt nåt i stil med: Ja . kolla, det är ju han… ”Ja, tänkte Katarina den där svenska, Kjell Berg.

” -Mel Gibson”, säger hennes man. Jag skrattade igenkännande, och skrev att det dessutom kunde ha varit någon släkting till Beppe Wolgers, for all i know.

Apropå höger och vänster, så dök våran ny insatta balkongdörr upp som 5 års minne. Den där som dom satt på fel sida. Vi skulle ha en vänsterhängd men fick en höger. Jo, man tar höger eller vänster sett från utsidan, och ja, vi hade beställt rätt men dom tog fel.

Vilken miss 🤯 Nu kan man ju skratta åt hur dom ens tänkte då dom satte dit den. Hur skulle vi ens ta oss ut på balkongen, där kan vi snacka om dåligt i huvvet på mer än ett sätt.

Efter fikat tog vi en walkabout i omgivningarna med deras urgulliga hund Thompson, som är en Staffordshire bullterrier. Winstone med sitt gamla sura, vaktiga beteende är  raka motsatsen till Thompa. Han är översocial och väldigt på medan Mr W saknar dom där sociala skillsen som man hade önskat att han haft. Jaja, med oss är han det men inte med så många fler.

Apropå hundar så dök även detta upp som minne. Haha, skrattar lika gott åt klippet idag, som jag gjorde då.

Det blev kvällsträning med Nicco.

Vilken luft det var ute. Vi kom hem runt 21 och då var det +17 grader. Helt underbart och hade det varit mitten av augusti, så hade vi stannat kvar ute.

Ser ut att bli lovande väder över Genesön idag så vi ska göra oss i ordning för en liten roadtrip söderut. Fint med miljöombyte, bara så där.

Ha en fin lördag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten