Etikett: vy

Livet på landet

Av , , 4 kommentarer 10

Tog en promenad efter bilvägen igår, alldeles för mig själv.


Här skymtar vår stuga genom lövverket


Och här är vyn vi har fast från annat håll


Så här ser det ut på väg tillbaka


Genom kurvan och där uppe ligger lon


Det som skiljer sig markant från några år tillbaka är att man inte längre ser storstugan. Det var annars vad som var riktmärket från det hållet. Men nu skymmer träden.


Vår buss, Winstone och kortsidan på stugan


Winstone vill inte gå längre bitar, skulle vilja säga att det är svårt att säga om det beror på matfixeringen. Att han vill ha koll på dom som stannar kvar och vad dom kan tänkas göra. Eller om han börjar på kännas gammal i kroppen, plus skadan på det, och har lite för ont.
Fast ändå tragglar han på, gör sina skutt och springer och busar, till och från.

Niccos Sambo däremot, håller igång för oss allihop. Han är lite överallt, men ser väl lugn och beskedlig ut på bild.


Jag skulle filma hans bravader men då han fick syn på mig så började han springa efter och ville klättra upp för mina ben. Men den gubben gick inte. Jag är rädd om mina jeans.


Det bakades rabarberpaj och gjordes kaksmulsrullade chokladbollar. Tråkvädret är ännu tradigare då man helst inte, vill vara ute i blötan. Men Nicco och Lotta har i alla fall trotsat vädret och bastat i dagarna 3, och badat i sjön. Jag ryser av bara tanken.

Det skvalar och regnar idag med. Lutar åt projekt ”sätta upp gardinräls vid dörren då”. Och en sväng in till Malå till återvinningen. Ska kolla om byrån inne på Galejan finns kvar. I så fall får den nog följa med hit. Nicco var sugen på en discgolf sväng på Mårken.

Där får vi se om regnet bedarrar under dagen. Annars ser det ut att kunna bli lite bättre imorgon.

Ha en fin torsdag, allesammans!

Slår in ☕️ i dörrkarmen…

Av , , Bli först att kommentera 10

Inte lika fin vy idag, från fönstret.

Däremot bekanta ljud…bilar som kör förbi, cyklister, röster och hundskall. När vi satt på vår altan igår, så var det bara fågelkvitter och inget annat. Inte ens en båt som körde förbi. Rofyllt i all ära, men det får inte bli för lugnt 👀

Vi har kanske ändrat oss genom åren. Jag påminde Åke om att det fanns en tid då vi åkte dit, enbart för att få vara själv. Nu vill man se lite rörelse i alla fall.
Var skönt att sova i sin egna säng i natt, en med fjädrar. Jädrar vad bortskämda vi är, tänk bara förr i tiden, då dom låg på halmbottnar 😳

Nu är vi inte utan dynor och madrasser i bussen men det är ändå halvstelt då man ska vända på sig. Nåja, det är världsligt, det finns ju människor även idag, som inte ens har en säng, så man ska väl inte klaga.

I mitt lilla bloggarkiv blev jag påmind om Enya och Eloise, och den första tiden vi bodde här i huset. Dom var nämligen bannlysta i teverummet, då vi inte var därinne. Förmodligen för att jag var rädd att dom skulle har party på eller med soffan.


Jag skrev vid ett tillfälle att jag kom och bar en kaffekopp i ena handen och en macka i andra. Eloise hade parkerat sig utanför dörren till teverummet, säkerligen i tron om att jag skulle släppa in henne.

Då jag närmar mig henne så frågar jag varför i någons namn, hon måste ligga just där och sätter fram en fot för att mota henne då dörren ska öppnas. Men det gick inte som jag hade planerat (då heller 🥴).

Eftersom jag halkar till på det blanka golvet, burnar fram till dörren och slår kaffekoppen rätt in dörrlisten och kaffet rinner ner efter dörr, list och golv…Eloise såg jag inte röken av, hm…konstigt då. Hahaa…

Och nu undrar jag om det var då, jag öppnade upp dörren och lät den vara öppen för resten av tiden Jag kom nämligen inte ens ihåg att vi haft den stängd, en gång i tiden.

Idag blir det att ringa tandläkaren så får jag höra om det finns en chans att kunna få komma dit nån av dagarna. Hoppas på en fin måndag, för er alla!

Maria Lundmark Hällsten