På VK-kulturen upplåts i dag på alla hjärtans dag förstås plats för kärleken. Men också för äktenskapet, vilket ju ibland, ibland inte sammanfaller med kärleken… Per Runesson har läst en ny bok om vilken roll äktenskapet som instutition haft för framför allt framgångsrika kvinnor – läs hans recension på VK:s kultursajt.

Kärlekstemat genomsyrar också veckans Perspektiv, där Annelie Bränström Öhman skriver om drömmen om kärlekens förändringsmakt, känslans förnuft och vad vi kan lära oss av detta i en tid av emotionell fobi. 

Här ett utdrag, läs texten i sin helhet i VKs pappersutgåva:

"Jag erkänner att tanken på kärleken som en berättarnas hemliga armé, en känslans motståndsrörelse tilltalar mig. Att vilja vara lite rebell, lite missförstådd och i slutet ändå fanbärare för en storslagen sak som kan applåderas i takt med refrängen till ”All you need is love”… Hälften skulle säkerligen vara nog för att bli instämplad i kulturvänsterfållan. Och det faktum att det idag är Alla Hjärtans Dag är ju en ytterst temporär och övergående ursäkt. Att ta politiken och världslitteraturen (ja, jag hade bara hunnit till Västerbottens-delen än) som gisslan för en sådan eskapad skulle lätt kunna uppfattas som ett utslag av lika dåligt omdöme som att engagera Robert de Niro och Julia Roberts för att saluföra ytterligare en löskokt historia om hjärta och smärta på Valentine’s Day i New York eller Los Angeles.
    Men vad kan jag annat. Jag ritar ett hjärta på väggen. Jag målar det rött och jag fyller den omgivande väggytan, det kringliggande känslorummet med röster, bevis, belägg på att också andra har hört att det är ett hjärta som slår. . "