Oktober, litteraturprismånad pågår och samtidigt som ett fönster öppnas för vidgade och fördjupade litteratursamtal, är detta också tiden då litteratursamtalet får som mest slagsida mot sportreferaten, börssidorna. Efter Nobeltillkännagivandet häromveckan kom i veckan uppföljaren, Augustnomineringarna, nästa rush i snabbanalys av bransch och litterära samtidstendenser. Och efter ett par år av indignation och upprördhet över den skönlitterära juryns val blev reaktionerna på årets böcker lika lugnt balanserade som själva nomineringarna: osedvanligt oklanderliga, säkra och självklara val.

Varje titel för sig står stark, och i samlad palett ger de bilden av ett urval mindre präglat av godtycke än de föregående åren. Giganter (Klas Östergren) och debutanter (Annika Norlin, Lydia Sandgren), historisk och personlig svärta (Carola Hansson, Stefan Lindberg) och glittrande prosapoesi (Thomas Tidholm), där den sistnämnda, ”Jordlöparens bok”, är både den som skulle göra mig mest glad och som vore den mest skrällartade att ta hem priset.

Den underfundiga filosofiska utredningen av hur människa, konst och natur hänger samman, eller inte, behöver få många läsare – men också bokens tillkomst förtjänar att framhållas som en utstickare i en kommersiell litterär värld, det faktum att den skapats inom ramen för det banbrytande projektet ”Konst för fåglar, humlor, skalbaggar, maskar och svampar” vid Konsthall Norra kvarken.

Även barn- och ungkategorin håller mycket hög kvalitet, där det starkt bildbaserade både i böcker för yngre och äldre läsare är det mest uppseendeväckande. Fältet är dock brett, där tre favoriter är Alma Thörns vemodigt vardagsrealistiska grafiska roman om en skilsmässa, Emma Virkes och Åsa Linds form- och bildpärla om natt som dragspelar sig mot dag och så, i någon mån besläktad med Jordlöparens bok, Linda Bondestams klimatfilosofiska ”Mitt bottenliv”.

Den lilla skandal som återfinns bland årets Augustnomineringar hittar vi i fackboksklassen, det faktum att Matilda Gustavssons ”Klubben” inte finns med, en journalistisk milstolpe och ett oumbärligt samtidsdokument från den pågående metoo-eran. Frånsett det står denna kategori för både innehållsmässig och stilistisk spänst och tyngd, där Elin Anna Labba med ”Herrarna satte oss hit” eller Jan Malmborg med sin finstämda biografi om Olle Adolphson vore fina vinnare.

Augustpriset tar litteraturen så långt som är möjligt givet prisets former – detta är branschens och julhandelns litteraturpris och som sådant oundgängligt i en tid av läsningens och branschens kris. Att både poesin och de verkligt utmanande och formexperimenterande titlarna saknas är således en kritik med lite sned utgångspunkt – däremot sätter det ljus på behovet av fler gedigna och stora branschgenomlysningar, fler litterära priser där även avantgardet får sitt bredare samtal.

Sara Meidell