”Det är en bra bok, men den är också jobbig att läsa.” Det sade Stina Omma Andersson när VK:s Roland Edlund intervjuade henne häromdagen inför Augustgalan. Det var Stinas syster Ella som gav titeln till Elin Anna Labbas vinnarbok ”Herrarna satte oss hit”, om statens tvångsförflyttningar av samer under 1920- och 30-talen – det var hennes svar när någon frågade varför hon kommit till Umbyn.

Chansen att ge inte bara det samiska sammanhanget, utan hela stor-Sverige, vacker, men också jobbig läsning, gör fackbokklassen i 2020 års Augustpris till den mest intressanta. I en tid där dagsaktuella markkonflikter påminner om att de historiska övergreppen lever, inte bara i människornas minnen utan också tydligt spårbara även i de juridiska och politiska institutionerna, är boken särskilt värdefull.

Särskild tyngd får priset genom bokens hybridform, där Elin Anna Labba utifrån den journalistiska grunden vågat dra mot det poetiska och där också det grafiska har en viktig roll. När det allmänna kunskapsläget om samisk kultur och historia visar tecken på att långsamt förbättras, blir Labbas bok också en viktig markering för att det inte räcker med att ställa rätt frågor – lika viktigt är att lyssna rätt och att sant återge det hörda. Som Stina Omma Andersson konstaterar: ”Det märks att den är skriven inifrån och ut”.

Att litteraturen är navelskådande, med både läsare och kritiker som likt eldflugor dras till det förment sanna och självbiografiska, är annars den just nu rådande uppfattning som utgör den bredare bakgrunden till Augustpriserna. Det gör den skönlitterära vinnaren Lydia Sandgrens Samlade verk till en stark romanroman-vinnare – ett snällt och mycket lagom utmanande val, som med sina 700 sidor tar avfärd mot julhandeln, likt en trygg finlandsfärja att borda i tider då behovet av kultur i form av fysiska objekt är skriande.

Att Augustprisets Barn-ung-kategori i år följer trenden där mer text ger högre vinstchans, pekar ut vikten av att låta de renodlade bilderböckerna antingen få en egen kategori eller helt enkelt ställas utom tävlan – där i stället en uppvärdering möjligen kunde ske av de priser denna kategori redan har; Snöbollen, Elsa Beskow-plaketten.

Med det sagt är det lätt att applådera juryns val av årets vinnare, Kristina Sigunsdotters och Ester Erikssons Humlan, om elvaåringen som blir dumpad av sin vän. Drabbande, rolig och vacker – tycker åtminstone ett vuxenetablissemang som välvilligt vill den goda läsningens återkomst.

Minst omskrivet, blir alltså på sedvanligt vis Barn-ung-kategorin också en påminnelse – apropå Måns Wadensjös litteraturdystopiska text i SvD om en fullständigt introvert litteraturvärld – om att böcker kan vara aldrig så juryprisade och kvalitetsklassade. Litteratur blir det ändå först i mötet med läsaren.

Sara Meidell