Umeå måste upptäcka det nordliga rummets möjligheter.

Hej – dagens blogg för kort för min del. Ber att få låna ett utdrad från Ola Nordebos blogg 5 juli:

’Det gör också att konstlade motsättningar från förr överlever i diskussionerna. Ett exempel är den förlegade synen på kust och inland som kommunicerande kärl. En stad som Umeå gynnas ju tvärtom i allra högsta grad, i den hårda konkurrensen med universitetsorter söderöver, om inlandet i Västerbotten får ett uppsving genom exempelvis gruv- eller turistnäringen, och sedan i nästa skede genom en bredare arbetsmarknad och en ny, öppen landsbygdsmångfald framstår som en sammantaget attraktivare region att bo och verka i än tidigare, för både företag och människor.’

Jag instämmer!

Lå oss utgå från ett delvis nytt scenario: Växtkraften finns alltmer i Norrlands tillgångar.
Kanske håller bilden av växtkraft att vändas. Umeås roll blir ny och motsatt: Att vara drivbänk för Norrlands växande behov av kompetens och arbetskraft. Det är inte Umeå som ska växa till 150 00- 200.000 men väl länet som ska ge plats åt 300 000 – 350 000 invånare.

Jag hoppas framtidsmakarna även hinner växla in den nya bilden som ett av sina fokusersingar. Basnäringarna drar starkt. Upplevelsenäringarna expanderar. Titta på bygandet i Kittelfjäll, Hemavan m.fl. Renhet och naturvärden blir allt tydligare värden för flaskvatteneuropeérna. Fredrika har skickligt fångat Thai-trenden.

Allt detta ger universitetsstaden Umeå nya utmaningar: Det nordliga rummets unika möjligheter. Kulturhuvudstad 2014 är en satsning helt i linje med denna tanke. Stolthet över det möjligheter det norra besitter, inte strävan att härma andra.