Bra förslag från regeringen: Skilj på vård och bestraffning

I förra veckan gav ministrarna Ask och Hägglund utredningsdirektiv till att omarbeta brottsbalken. Den gamla utredningen – Straffansvarskommittén – från 1996 ville göra det men regeringen och Tomas Bodström avstyrkte 2000 det viktigaste i utredningen.

Sverige har en annorlunda brottslagstiftning när det gäller själva påföljden, alltså straffet. En person som är skyldig till exempelvis ett grovt våldsbrott kan dömas till fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Alltså vård blir en bestraffning. Detta är unikt bland de västerländska länderna. Det som hänt under årens lopp är dels att vi fått en knepig diskussion om eventuell sjukdom när brottets begicks, dels har begreppet VÅRD i ordet kriminalvård i stort sett urholkats. För gemene man har det mesta blivit obegripligt. I en rättsstat ska regler, lagar och straff vara så tydliga som det bara går.

Regeringen föreslår i utredningsdirektiven att begreppen straff och vård ska skiljas åt. Dessutom ska personer som finns inom kriminalvården kunna garanteras vård. Jag tycker att den modell som finns inom LVU, lagen om vård av unga, även borde gälla vuxna. Det är bara de mest psykiskt sjuka, personer med svåra funktionsbegränsningar och liknande som ska erbjudas vård i stället för straff.

I några debattartiklar i Svenska Dagbladet 2004-05 pekade jag på det orimliga i att vuxna personer med svår utvecklingsstörning eller svår kontaktstörning ska kunna dömmas till långa fängelsestraff. Det rör sig om personer som följd av sitt funktionshinder inte ens förstår själva tiden. Vi vet via intagningsslussen vid Kumla att antalet domar med långa fängelsestraff har ökat. Media i USA uppmärksammade de svenska förhållandena bl.a eftersom Sverige tidigare kritiserat USA för inhuman behandling i fängelser av personer med utvecklingsstörning.

Jag hoppas att den kommannde utredningen återger Sverige bra principer och resurser, behoven växer.

Samma principer bör styra den planerade utredningen om hur papperslösa flyktingar ska kunna få angelägen sjukvård i det läge när den enskilde individen inte har uppehållstillstånd i Sverige. Vård får aldrig användas som en sanktion kring en annan sakfråga. Rättssamhället behöver tydliga regler på detta område. De mänskliag fri- och rättigheterna behöver stärkas och författningsdomstolen blir allt naturligare.