Umeås arbetsmarknadsklimat verkar inte ta sig. Umeå fortsätter kämpa i botten.

Igår fick vi en ny ranking över hur kommuner och arbetsmarknadsregioner klarar sig om man både tar hänsyn till företagandet, sysselsättningen och sjuktalen.

Umeå hamnar återigen i botten eller på plats 242 av 290. Rankninegn mäter 1) företagandet, 2) sysselsättningen och 3) sjuktalen. Gnosjö, som ligger först har talen 290 + 290 + 289 = 869 jämfört med Umeås 150 + 33 + 84 = 267.

Johan Klaesson, forskare på Internationella Handelshögskolan i Jönköping, är ansvarig för undersökningen. Han kommenterar att det finns stora regionala skillnader i Sverige både i företagande, sysselsättning och vad gäller hälsotalen. De här stora skillnaderna kanske är mest anmärkningsvärd när man tänker på att vi har haft en regionalpolitik i ett tretiotal år för att motverka de här skillnaderna, säger Johan Klaesson. Dessutom tycks vissa regioner samvariera hälsotalen med företagande och sysselsättning. Dvs går det ena bättre hjälper det även upp helheten.

Umeå har fortsatt höga värden när det gäller sjuktalen – även om siffrorna förbättras. Verkligheten är bara den att förbättringen gått snabbare på andra håll.

Jag föreslår att vi bjuder upp Johan Klaesson till Umeå till en analyserande dialog kring rankingens resultat. Innan resultaten sopas under mattan! Umeå behöver en nyfiken dialog kring hur kommunen och regionen kan klättra och hamna i Sverigetoppen. Det verkar finnas synnergier som inte uppstått på Umeås arbetsmarknad ännu. Dessa faktorer är mycket viktigare för tillväxten i Umeå och Västerbotten än frågan om unga måste låna till sin bostad. Unga är de som hamnat allra mest illa till i Umeås arbetsmarknad. Utan jobb, inga resurser och då hamnar unga i Umeå långt ner på rankingen. Och bostadsmarknaden.