Västerbottningar är naturlyriker!

Jag ringde Radio Västerbotten under torsdagsmorgonen för att svara på programledarnas fråga om sommarens grej. Jag berättade om mina ambitioner att återupptäcka det vanliga och självklara, blommande Väterbotten. Jag har i sommar haft Den Nordiska Floran som huvudkudde för att kunna lära mig mer om ganska vanliga växter. Alltihop började med vägrenarna som varit särskilt rikligt blommande denna sommar. Har ni sett alla tistlar?

Vilket gensvar dagen varit efter det korta radioinslaget. Det visar att Radio Västerbotten har många lyssnare. Det visar även att västerbottningar är naturlyriker. Många, för att inte säga alla har en relation till naturen dvs växter och djur. Det finns något andligt i det storartade men även något personligt i detaljerna. Många, för att inte säga alla, har både personliga minnen och favoritplatser i den västerbottninska naturen. Relationen är är ofta lång och trogen.

Vi pysslar med trädgården fast klimatet ibland är emot oss. Vi plockar bär med allemansrätten i ryggsäcken. Vi jagar älg som ingen annan. Vi fiskar även om det inte nappar. Vi älskar fjällnaturen. Vi bygger stugor överallt. Vi skapar konstverk av det lilla. Vi älskar vatten överallt. Igår Vindelälven, idag Vojmån. Vi har fågelkännare som ingen annan. Västerbotten är fågelbordens rike. Vi klyver ved och motarbetar uranbrytning. Skogen är ett livsrum med både älg, björn och skrömta.

Det mest av politiken måste förstå att västerbottningen i själ och hjärta är en naturlyriker. Allt som bara riskerar att nudda olika naturvärden är förlorat på förhand. Samtidigt är skogen, gruvorna, jordbruket och fisket de levebröd som skapar livsutrymme för väldigt många. En del vet inte ens om det! Nästa generation kommer att uppleva att naturen, luften och det rena vattnet blir hårdvaluta.

Jag är övertygad om att det är bara de som visar respekt för naturvärdena som vinner västerbottningens förtroende. Det gäller att hitta den ömsesidiga relationen dvs att samtidigt kunna leva av och med det naturen ger oss människor. Vi behöver planera våra tätorter och vårt samhälle utifrån respekten inför biologiska gränser och möjligheter.

Tack alla ni som idag ringt och SMS:at om blommor och natur.