Samordningsman och om bloggandet.

STATLIG SAMORDNINGSMAN
Regeringen har onekligen hittat ett bra sätt att snabbt ta sig an läget på orter och i regioner med varsel om uppsägningar. Göteborg var först ut. Både Ågren och Holmlund beskriver otålighet att inget beslut för Umeå kommit en vecka efter deras uppvaktning. Nu är läget sådant att flera departement och statssekreterare förbereder beslut om samordningspersoner för flera orter.

En modell är att landshövdingen, med mandat att samordna statliga myndigheter, tillsammans med en central person ur politiken får ett delat uppdrag. Deras uppgift är att kartlägga, snabbt samla förslag och samordna så att allt kommer på fötter.
Men statlig byråkrati behöver instruktioner och regler inför beslut av regeringen – annars blir samordningspersonerna tandlösa. Rekordsnabbt kommer enligt mina kontakter förslag till beslut denna eller nästa vecka.

BLOGGANDET
Senaste dagarna har debatten bloggandets för- och nackdelar blossat upp. Jag måste säga att jag instämmer i mångt och mycket med Tomas Hartmans blogginlägg. Öppenheten och snabbheten har kommit för att stanna. Det utvecklas ofta en personlig ton som nyanserar så länge bloggandet och kommentarer sker öppet med namn istället för i skydd av anomymitet. Däremot är tendensen att anonyma kommentarer till artiklar och bloggar kan vara grova och kränkande.

De människor jag möter i vardagen delar sig i två tydliga grupper: En grupp som är långt ifrån bloggläsandet, en annan grupp som kommenterar och följer med. Den senare gruppen växer. En del beklagar sig över att man inte hittar eller hinner följa bloggandet. Men det är nog inte meningen. Nätets gränslöshet gör potentialen så oerhört stor. En Googlesökning på ordet ’blogg’ gav 62 800 000 träffar på 0,04 sekunder!

Det finns en omedelbar nackdel: Insändarsidorna i dagstidningarna har tappat debattglädjen. Detta måste redaktionerna fundera över dvs hur behålla både debatten på debatt och insändarsidor samt digitalt i bloggvärlden. Insändarsidorna styrs med etiska principer som egentligen också borde gälla för bloggplatserna.

En annan tveksamhet: Bloggarna har mer och mer blivit en del av dagens marknadsföring, då vissa bloggar lockar upp mot 20.000 läsare om dagen. Målgruppen är främst tjejer i åldrarna 15-35 år, och varorna är främst kläder och smink. Att bloggarna har så många läsare leder till att bloggerskorna blir väldigt mäktiga, och de erbjuds ofta pengar för att uttrycka åsikter. Detta är ett problem dvs hur vet jag som läsare om bloggaren är betalda av andra uppdragsgivare?