Samordnarna på plats och palliativ vård

SAMORDNARNA PÅ PLATS
Idag kom det jag bloggade om förra veckan: Två samordnare för varsel och arbetsmarknad i Västerbotten. Landshövding Chris Heister i samarbete med Regionrådet Erik Bergqvist fick updraget – förga överraskande. Staten och regionen får växeldra i de sex län som fick sina samordnare utsedda i dag. Statssekreterare från i första hand Arbetsmarknads-, Social-, Finans-, Utbildnings- och Närings-departementet ska ingå i gruppen. Ordförande för statssekreterargruppen är Jöran Hägglund, statssekreterare hos statsrådet med ansvar för regionala tillväxtfrågor, näringsminister Maud Olofsson.

Jöran besökte den stora Centerkonferensen i Lycksele för en vecka sedan. Han är en effektiv samordnare som kan jobba systematiskt utan att göra sig själv till någon medial frontfigur. Jag vill bara tacka för den lyhördhet som alliansregeringen visar.

PALLIATIV VÅRD
Har annars ägnat dagen till ett sammanträde med Statens MedicinEtiska Råd (SMER). Högst upp på dagordningen stod frågan om hur vården vid livets slutskede bör utvecklas. Sverige har haft förvånansvärt svårt att få ordning på den palliativa vården dvs den vård som behövs nör behandling och botande inte fungerar längre. Vi har länge pratat om EBV (evidensbaserad vård) men nu dyker begreppet VBV (värdebaserad vård) upp allt oftare. Centralt för VBV är patinentens inflytande och att minska lidande och smärta. Patientens rätt att avstå eller avbryta vårdinsatser har blivit tydlig bara under senare år. Nu lyfter Smer även frågor om palliativ sedering samt förskrivning av läkemedel för självvalt livsslut som en plattform för att skapa en nyanserad allmän debatt.

I samband med landstingets pågående prioriteringsarbete har frågan om palliativ vård framstått allt mer viktig. De patienter som hamnar i livets slutskede behöver lika mycke av VBV som EVB dvs omtanke som behandling. Fungerar inte det är risken stor att behoven flyttas över till den specialiserade vårdens både dyra och inte alltid fungerande behandlingar. Det bör vara en mänsklig rättighet att själv få formulera hur man vill det ska fungera vid livets slut.