Moderat krypskytte i regionfrågan och tveksamma enkäter

MODERAT KRYPSKYTTE I REGIONFRÅGAN
Alliansregeringen har lyckats lotsa många svåra frågor genom att dels vara noga i förberedelserna, dels respektera strävan att nå enighet eller konsensus. Ett undantag hitills har varit FRA-frågan, som var en grov underskattning av opinionen. Även frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning tvingar fram en annorlunda form av konsensus.

I regionfrågan har moderaterna som parti alltsedan ansvarskommitten slutbetänkande agerat kors och tvärs och oberäkneligt. Ansvarskommittén hade uppdraget att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. Uppdraget avser både relationen mellan staten, landstingen och kommunerna och relationen mellan regeringen och myndigheterna. Ingen vet vad moderaterna egentligen vill. Vi vet bara att de är emot!

Den senaste varianten är att i artiklar och bloggar förklara att det är för sent att göra något. Alla vet att så inte är fallet! I norra Sverige har tre landsting fattat beslut med betryggande majoritet om en ansökan att få bilda en ny region. Även om moderaterna agerat lite olika tar man sig iregel friheten att undergräva fattade politiska beslut. Vi som tror att majoriteter ska få gälla har visst missat att principen är att moderater har någon form av vetorätt. Vi som i praktisk sjukvård samt miljö, kommunikationer, kultur och näringslivssatsningar ser chansen att ge norra Sverige en plattform som syns och märks ska negligeras bara för att moderaterna egentligen är splittrade.

Jag undrar om moderaterna har tänkt färdigt. Är man verkligen beredd att offra ett fungerande politiskt samarbete för den ganska samhällsbyråkratiska regionfrågan? Jag kan meddela att det mullrar i leden kring moderaternas krypskytte i regionfrågan.

TVEKSAMMA ENKÄTER
I helgens nyhetsrapportering beskrevs bl.a hur olika resultat likartade s.k. vetenskapliga enkätundersökningar kan slå. Exemplen handlade om frågeenkäter till skolelever. Verkligheten att det nog gäller väldigt många enkäter. Under ett år har jag besvarat ett 20-tal enkäter både skriftligen och via intervjuer, som ofta är summariska. Jag har dessutom vid två tillfällen delagit i mätningar av partisympatier. Jag är berkligen inte ensam om att få många sorters enkäter. Det uppstår en enkättrötthet och därigenom blir resultaten knappast pålitliga.

Vi fick nyligen veta att flera av enkäterna om företagsklimat hade svarsfrekvenser av 40-50% vilket gör dem i stort sett värdelösa. Vår ärade lokaltidning VK köper ofta egna opinionsmätningar med ofta litet urval och låg svarsfrekevns – om man som läsare överhuvudtaget får information om statistiken. Bristfälliga opinonsundersökningar kan vara manipulerande och därför bör vi vara kritiskt granskande. Många enkäter är ren färskvara dvs beskriver något just den stunden frågan ställdes. Lika snabbt som mjölk surnar i solvärmen tappar enkäter sitt nyhetsvärde. VKs opinionsundersökningar har förmodligen ännu kortare bäst-före-datum.