I varslens kölvatten: Holmlund en kapitalismens Don Quijote!

Den gågna veckan blev tuff för arbetare och tjänstemän vid Volovo lastvagnar. I min senaste blogg och senare i VK har skillnaden mellan Volvos och SCANIAS olika strategier att möta nedgången blivit obehagligt tydlig. Storägarna i Volvo har delvis påhejad av IF Metall valt att vara ledande både när det gäller löner och aktieutdelning. När utvecklingen vänder neråt står företaget mycket svagare än SCANIA. Nu är det inte för sent för Volvos ägare att ta sitt ansvar för sina varslade anställda. SCANIAS system för att utbilda medarbetare för framtidens utmaningar borde kunna tillämpas direkt av volvokoncernen.

Det borde vara särskilt lätt med det stöd som alliansregeringen ställer upp med. Stöd till forskning och utveckling, lån till akutåtgärder och mycket stora kreditgarantier för nya satsningar. IF Metall i Umeå kräver också utbildning och framtidsplanering. Med systemet sist in – först ut kan emellertid den sortens satsningar hamna utanför personalstyrkan om inte företag och fack kommer överens om en klokare strategi.

I flera bloggar har Lennart Holmlund framförallt tagit varje möjlighet att skylla på regeringen. Inga som helst tendenser att balanserat både bedöma företagets och ägarnas ansvar. Holmlund bidrar starkt till att kräva att skattebetalarna ska stå för det mesta av kostnaderna för satsningar både i företaget och efter uppsägningarna.

Holmlund talar egentligen samma språk som Volvos storägare dvs lägg undan så lite som möjligt till de medarbetare som hamnar i kläm. Tvärtemot den strategi som SCANIAS storägare hittills står för. I sin iver att alltid kritisera regeringen utvecklas han till kapitalets försvarare. Det får mig att tänka på Don QuIjote som drar ut i världen för att i alla lägen upprätthålla riddarnas ideal. Don Quijotes spanska talesätt ”Har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza’ får i Holmlundversionen: Har vi inget annat att kritisera så kritisera alltid regeringen!