En del som händer borde aldrig ta slut!

Kvällens konsert med Norrlandsoperans symfonioketser innehöll Beethovens 9 kallad Till gädjen. Symfonin antogs av Europarådet till Europahymn 1972. För 20 år sedan fick symfonin sin fulla symboliska betydelse när muren i Berlin föll.

Norrlandsoperans avgående chefsdirigent Andrea Quinn sätter praktfull punkt för sin tid i Umeå med 9:an. Symfonin är en av få som många kan nynna de olika satserna och särskilt den fjärde. Musiken tränger sig på och tar även hjälp av orden, dikten, kören och solisterna.

Många medlemmar i både okester och kör log uppepade gånger med hela ansiktet. Musiken i sig men även vår tids symbolik ger upplevelsen dimension av förbrödring och gäldje.

Sittande strax bakom dirigentpulpeten var det bara att räkna sidorna i det tjocka A5-partituret. Andrea Quinn bläddrade lika intensivt som hon ledde sin okester. Det enda sorgsna var att sidorna förbrukades allteftersom och slutet kom allt närmre. I kväll kändes det som en del saker aldrig borde få ta slut. Tänk att få uppleva sådana prestationer i Umeå en vanlig försommarkväll. Tack Andrea Quinn!