När jag lade ut gårdagens bilder på Fototriss så dök pappa upp i mina tankar. Han ägde en råstyrka som många av de som idag tränar så idogt på Gym aldrig kommer att få. Hans muskler kom från dagligt slit sedan han var 13 år och ända upp i 80-85-års åldern så bevarade han muskulaturen, även om kraften avtagit.

Jag minns när det fanns en annons i en tidning som visade boxaren Muhammed Alis knutna näve. Ett helt uppvik, bara med hans näve, och den var STOOOOR! Men när pappa lade sin näve över så var hans näve lika stor. Han kunde klyva ett äpple med pekfingret, gör om det den som kan, nypa sönder en valnöt, hänga i en arm i romersk ring med kroppen rakt ut. Egentligen helt otroligt, för han tränade ju ingenting. Men kroppen var härdad.

Händerna var valkiga och de tjocka fingrarna gjorde att han inte hade någon vidare finmotorik. Det var rena fasan för hans barnbarn när morfar skulle snyta dem. Han bara lade sin jättehand på deras huvuden, nöp till om näsan och sade, - fräs! Barnstackarna såg verkligt tilltufsade ut efteråt....

Det fanns inga tankar då på att pappor skulle sköta barn, eller hushåll för den delen. Men jag minns en gång när jag blev tvungen att lämna sonen hos min pappa. Mamma var borta, men jag skulle bara vara borta en liten stund. Pappa ställde upp med glatt mod. När jag kom tillbaka och svängde in med bilen på gården så stod pappa ute på bron med lille R på armen. - Han har bajsat, ropade pappa direkt jag öppnade bildörren. - Jag har bytt blöjor!

Kors i taket, tre egna barn och han byter blöja för första gången på barnbarn nr 4! Gissa om han var stolt över sin prestation! Då var ju blöjorna inte så behändiga som nu utan det var stora snibbar och jag kan inte påstå att blöjan satt riktigt rätt, men ändå....

Jag skulle velat vara en fluga på väggen och sett hur det bytet gick till. Jag vet ju hur kräsen han var... Den lille sonen berättade förstås ingenting utan det får vara en hemlighet mellan honom och hans morfar. Så kan minnen hoppa fram.

Mmmmm, vad är manligt? Vad är kvinnligt? Vad är mänskligt? Tänker jag efter så påverkas jag av den manliga utstrålningen i en muskulös, brun arm med ett brett klockarmband. Då kan hjärtat studsa lite extra. Det är ett synintryck av manlighet. 

Själv lever jag i en relation där vi båda hjälper varandra, oavsett vad det handlar om., utan att tänka i manligt eller kvinnligt. MEN även om vi försöker stötta och serva varandra, så finns det vissa saker som Livskamraten kan och som jag inte kan. Handlar det om elekticitet, han kan medan jag står rådlös bredvid. Han FÖRSTÅR pelletspannan, medan jag bara kan trycka på vissa knappar som ska stå i vissa lägen (enligt honom.)

Ska den gamla stubben brännas ned, inte är det jag som jag gör det. Nej, då kommer det manliga fram och han tar initiativet.

Ska man ordna fäste för flotten i vattnet, ja inte är det jag som ordnar det. Hur vet han vad han ska göra? Han har väl aldrig gjort något sådant tidigare, finns det inbyggt i den manliga genen?

Detta att ta hand om sin familj, genom eld och genom vatten, det är manligt. När jag var barn så skötte inte (de flesta) pappor sina barn; de arbetade. Lyckliga barn som växer upp idag och som får känna tryggheten  och kärleken i pappas famn. Att ställa upp för sin familj, att hjälpa och stötta varandra - det är manligt för mig.

Vill du se vad andra tycker, gå till http://fototriss.blogspot.com. Denna gång med en tävling hos Coolstuffs

Jaha, imorse kändes det lite kallt om fossingarna (fötterna). Alltså högg jag tag i första bästa par sockar som fanns i närheten. Det råkade vara mina senast stickade "julsockar". Visserligen var trådarna inte fästade, men vad gjorde väl det. Varmt och gott blev det i alla fall.

Ljuvligt skönt, sitta i Laminon med fötterna på fotpallen, thékoppen i handen och som pricken över i; solens strålar letade sig in genom fönstret, smög över golvet och belyste mina sockar.

Va????

Så kan det bli när man inte tittar på färgnummer och stickar på kvällen framför TVn.

Jag gillar Jack Nicholson. Ingen kan se lika djävulskt lurig ut som han. Såg en film igår med honom och fast han tydligt har åldrats så har han det luriga kvar. Satt faktiskt framför TV:n ända till 23 vilket definitivt hör till ovanligheterna.

En positiv sak hade det med sig, jag hann en bit på Pippi-tröjan.

Ett par bra filmer till så är tröjan snart färdig! Varvräknaren fungerade klockrent! Varför har jag inte skaffat en sådan tidgare istället för att sitta och skriva ned varje varv på någon papperslapp som jag sedan haft svårt att hitta. Man lär så länge man lever.

Gissa vad, igår kväll satt jag och stickade på min andra "julsocka" så både stickor och fingrar började ryka.

Idag har jag varit och handlat nytt garn för att få börja sticka på en Pippi-tröja. De verkar ha blivit moderna igen, vet inte varför men ser dem överallt. Tänkte att nu ska jag passa på medan de är i ropet och medan jag har en liten tjej som gillar Pippi.

Spännande ska det bli, jag har till och med köpt en varvräknare för att kanske underlätta jobbet med att hålla reda på varven.

Sedan har jag en liten fråga: är det någon som vet något om Bolinders gjutjärn?
Jag har köpt ett bord som man påstår är av Bolinders och nu undrar jag om någon vet vad som är kännetecknande för deras produkter. Någon form av märkning, speciellt mönster, annat? Snälla, snälla är det någon som vet så hör gärna av er.

Så ser bordet ut.

Vill du se mer konstig konst, titta på http://zerowordsphoto.wordpress.com/

Veckans tisdagstema är en färg: brunt. När jag tänker på brunt så känner jag först; tråkigt, gammalt, senhöst, 70-tal, kort sagt inte så uppmuntrande tankar.

Men sedan börjar jag tänka; min gamla nallebjörn, en rostig spaljé av armeringsjärn med en slingrande blommande clematis på, choklad som smälter på tungan och då börjar det genast kännas mer positivt.

Visst är dessa rostiga små ting bruna? Ganska vackra faktiskt.

 För mer bruna bilder, se  http://tisdagstema.se

Hade middagsfrämmande av den finare sorten igår, fem av mina sex barnbarn! Det är inte ofta det går att samla så många så det kändes jättekul. Men lilla L var så trött, så trött, hon ville bara lägga sig i den ständigt bäddade resesängen och vila, stackars lilla hon. Hon t o m ramlade baklänges ur stolen när vi satt och åt middag. Jag måste nog skaffa en stol för lite större barn. Lillebror har ju lagt beslag på stolen för mindre barn. Det kanske finns på IKEA eller Blocket.

Har suttit mycket framför datorn idag och känner det faktiskt i nackmuskulaturen. Det är nog bäst att passa sig så inte "gamnacken" blir permanent. Äldre damer måste tänka på att räta ut sina leder allt emellanåt. Ack ja, vad man håller på att samla på sig; gamnacke, gäddhäng och se där; lite kalkonhals också. Evolutionen går viss bakåt tror jag. 

Bilden på damen från http://blogg.aftonbladet.se/506madonnan/2009/02/1109172

 Det är inte lätt att få ihop allt till en helhet!

De senaste veckorna har jag börjat lägga ut foton till olika bloggar, typ Fototriss, Ordlös onsdag etc. För mig är det ett nytt fenomen att det finns sådana fotoutmaningar. Det har också gjort att jag varit inne och tittat på en mängd olika bloggar, inte bara dem som finns här på VK. En helt ny värld har öppnat sig....

...vilka fantastiska bloggar, vilka konstnärer, fotografer, vilka skribenter 
det finns runtom vårt avlånga land!

Jag blir så avundsjuk!

Jag vill också ta sådana knivskarpa foton!

Jag älskar min digitalkamera, jag fotar ständigt och jämt, men jag är medveten om att jag inte brytt mig om att lära mig alla finesser som finns på den.

Nu SKA jag sätta mig och läsa igenom instruktionsboken!
Nu SKA jag lägga ner lite mer tid på att ta till mig, och använda,
den teknik som finns tillgänglig.

I mitt kök finns ett köksskåp vars sida kändes väldigt vit och tråkig. Alltså ritade jag upp en hylla och Livskamraten satte ihop den efter mina instruktioner. Där finns lite av varje; småplock som jag fått / skaffat under åren.
 

På hyllan står ett litet arbetsrum; ett syrum med plats för sömnad och strykning. Väldigt ombonat tycker jag att det är. Jag gjorde det åt mamma och pappa i april-91 och nu har det kommit tillbaka till mitt eget kök.

I öppningen in till köket har jag förvaringsplatsen för en av mina två palmer. Somrarna får de tillbringa i SpanskaVillan, men på vintern står en (och tar plats) i öppningen. Det känns väldigt roligt ändå att se att den trivs och växer. Jag vill  ha stora palmer i min älskade SpanskaVilla.

Vill du ser mer bilder, gå in på http://fototriss.blogspot.com/

Kan man bara tänka sig - plötsligt skiner solen, man kan gå ut en långpromenad, man kan plocka in en tjusig bukett av rosor - livet är återigen gott. Det bästa jag vet med lördagmorgonen är att:
- få sova tills jag vaknar av mig själv
- få strosa omkring i morgonrock och bara vara
- få gå en skön promenad
- få ta sig en kopp kaffe efter promenaden

Får jag bara göra det så blir allting bra. Livskamraten tittar på travet (helig tid) och jag funderar på om jag ska plocka lite bland mina tyger. Funderar på att börja göra några tabletter i lapptäcksteknik...känner mig lite less på att sticka sockar på löpande band bara för att minska på garnhögen lite. Dessa kanske blir bra i juletider?

Det händer så mycket runtom i världen. Det har nog alltid hänt mycket, men det nya nu är ju att vi får se varje detalj. Varje blodig detalj, jamenvadå, det är vi väl vana vid från CIS och allt vad det heter. Djupdykningar ända längst in i ställen dit dagsljuset inte ska nå i normala fall.

Vad händer med oss när vi översköljs av alla hemskheter, varje enskild liten detalj i människors lidande runtom oss.

Räcker vår empati till för alla? Blir vi avtrubbade? Får vi svårare att skilja mellan vad som är verkligt och vad som är fejk? "Vadå, alla sparkar väl på sina motståndare och de brukar resa sig upp efteråt ändå, varför gör inte den här människan det då? Det kunde väl inte jag veta.., jag mena´väl inte att han skulle dö heller."

Nej, stänger ute allt elände, tittar på de senaste bilderna på de go´a barnbarnen, häller upp ett glas gott vin, lägger in en bild bara för att den är vacker, kopplar av.

Intensiv dag har det varit idag. Två möten på förmiddagen, seminarium på eftermiddagen och sedan iväg till dottern med familj. Åtminstone två av barnbarnen fick jag träffa och nog är det ett sätt att få energi; att få vara med nära och kära. Lille K var riktigt på gång och dansade vilt till sin favoritlåt, drog farmor (mig) i håret, gosade och höll igång, åt rödbetor med hela ansiktet, ja rentav med hela kroppen kan man säga. Lyckligt rödmosig var han, gullhjärtat!

Men direkt när jag kom hem så kom den stora tröttheten också, vill bara gå och sova. Det tar tid att hämta sig efter den hemska förkylningen. Tack och lov för fredagen. Två möten och en telefonkonferens med de trevliga grabbarna i nätverket, sedan får jag gå hem. Inte fel. Nu gäller det bara att samla på sig lite energi under helgen så kommer det att kännas lite lättare.

Jag hoppas vi får fint väder så man kan vara ute och samla lite dagsljus.

Funderar på vad som ska ske härnäst i SpanskaVillan. Livskamraten har fått upp stommen till fläktkåpan över ved- och den elektriska spisen. Den kommer att bli snygg när den blir putsad och fin.

Nu gäller det bara att göra färdigt allt runtomkring. Jag tänkte mig att man ska vitkakla hela väggen bakom spisen. Problemet är bara att jag vill inte förlora 50-talsfiskarna som finns som dekorplattor. Tanken  har dykt upp (hos Livskamraten) att man kan skära till glas och sätta över dekorplattorna och sedan kakla som vanligt runtom. Det låter inte som något jag skulle vilja ge mig på, men vill han....så får han.

Dessutom har vi bestämt att plocka ned furutaket. Dvs det som ser ut som ett furutak, men som i själva verket är formtryckt plast!? Vitmålad panel, det får bli melodin. Det är roligt att planera framåt. Med all sannolikhet kommer det att dröja ett bra tag innan det blir gjort, men det är bara bra. Då kan man planera, ångra sig, planera på nytt och så vidare. Det kan bli bra till slut!

Temat för veckan är alltså kontraster. Kontraster finns det många av när man tittar sig omkring. Livet är väl fyllt av kontraster - oerhörd glädje men också oerhörd sorg, älskade gamla människor och älskade "nya" människor, våren och hösten......... Svårt val, jag tänkte avstå från att vara med, men då föll min blick på hyllan där många av våra semesterminnen står och trängs. Där hittade jag ett exempel på kontrast:

Träfiguren vi köpte i Gambia bredvid statyn från Grekland, visst är det kontraster!

Mer bilder om kontraster, hittar du på http://tisdagstema.se

Äntligen börjar förkylningen släppa. Två veckor har det tagit med snuva, täthet i bröstet, hosta som chockar mina arbetskamrater och påverkan på stämbanden. Inte ett dugg kul.

Ingenting har jag orkat göra dessa veckor. Jobba och sedan vila och sova mycket. Ibland tycker jag det är lite otäckt att jag kan sova så mycket. Ett par timmar på eftermiddagen och ändå sover jag hela natten. Kanske jag fick en släng av lätt narkolepsi av vaccinet från svininfluensan?

Nej, sådant ska man inte skoja om. Jag tänker på de barn som drabbats och känner bara en stor sorg. Fick de 50.000,- i ersättning? Det kommer man inte långt med.

Det är en märklig sjukdom, narkolepsi. Jag såg ett intressant TV-program om det för några år sedan. Man kunde inte låta bli att skratta ibland, exempelvis när narkolepsiföreningen hade årsmöte och de fick rotera ordförande- och sekreterarjobbet runt bordet för ingen var ju vaken hela mötet. Det verkade lustigt, men jag kan förstå att det är ett märkligt handikapp. Jag har suttit som sekreterare vid otaliga möten under mitt arbetsliv och nog kände man ibland lust att somna...

Inget speciellt har jag att blogga om idag, annat än att det känns som att livet är på väg tillbaka till det normala.

Monokrom, så spännande ordet låter. Men så tråkigt det blir när man tänker sig allt i en och samma färg. Men visst kan det vara kul att prova sig fram, att ta en bild på den allra vackraste rosen i trädgården och plocka bort all färg:

En ros är en ros är en ros är en.... den är fortfarande vacker tycker jag.

Likaså stenarna nere vid sjön, vackra även utan färg.

Denna bild är dock inte manipulerad utan den är i sina naturliga färger. Frosten har slagit till och färgat gräset i silver. Vilken konstnär naturen ändå är!

Vill du se mer monokroma bilder, gå till http://fototriss.blogspot.com/

Temat för veckans fototriss är Personlig. Hmm, svårt, visst vill man vara personlig, men utan att lämna ut sig. Jag har flera personligheter (det ni); en arbetspersonlighet och en privatpersonlighet. Arbetspersonligheten kan vi lämna därhän. Den privata personligheten då? Ja, några små pusselbitar kan jag lägga ut:


Mina dagböcker från ffa mellanstadiet, de kan ge vissa svar på varför jag blivit den person jag är. Inspirerad av Anne Frank skrev även jag Kära Kitty en period i min dagbok.

Om jag inte är uppe och springer omkring och gör saker så är det så här jag vill tillbringa kvällen. I mitt favoritsoffhörn med boken, handarbetet och SUDOKU nära till hands. Det som fattas för att det ska vara helt perfekt är nog en godispåse och en trädgårdstidning!

Även detta hörn avspeglar en del av vem jag är och vad jag tycker om, lite rörigt kanske...

Vill du se fler bilder på temat, klicka här http://fototriss.blogspot.com/
 

Så är det;  helgen är slut (nästan). Söndag eftermiddag och imorgon är det arbete igen. Förra veckan var jobbig, förkyld som jag var. Funderade ibland på om detta inte är på väg mot lunginflammation, så jobbigt var det.

Helgen har tillbringats i SpanskaVillan och bara ägnats åt att vila, vila och vila. En enkel middag i fredags; parisare

stekt i gjutjärnspannan på vedspisen - det kändes bra. Bara att göra upp eld och direkt sprider sig den himmelska värmen och direkt är spisen så varm att man kan laga mat på den. Det är inte fel.

Efter middagen slog vi oss ned framför brasan, jag inlindad i ett gammalt blommigt täcke, med elden sprakande och med ett glas gluhwein i handen så kändes det som en riktigt bra början på helgen, trots sjukdom och elände.

Man ska väl inte klaga över en förkylning, det finns så många andra som har det betydligt värre, men roligt är det inte.

Njuta av utsikten kan man alltid göra i alla fall, hur man än mår!

Som tur var är de flesta grannar trevliga och vänliga människor. Läser man boken "Grannen" av Buthler och Öhrlund så uppskattar man sina grannar ännu mer. Burr..... jag blev tvungen att vända boken upp och ned  när jag inte läste den, bara för att till och med bokomslaget var fruktansvärt. Läs den och bjud sedan över din granne på kaffe (om du törs...).

Minskningen av garnrester fortsätter. Mera sockar på gång.

Veckans tema: Tidens tecken. 

 Vill du se mer bilder, gå in på http://zerowordsphoto.wordpress.com/

Temat för tisdagen är Hemma hos... Panik, visst har jag grejor, massor av dem, men vad kan jag fota? Tittade i arkivet, hittade vackra bilder på julbord, sommarfestbord, insåg hur många bilder jag faktiskt tagit på bord i alla de former.

Nej, gick istället och tog ett kort i mitt lilla favoritrum, rummet med det storslagna namnet Biblioteket. Där finns sex Billy bokhyllor, en soffa, ett litet bord och förstås, en liten resesäng om någon liten person skulle komma och hälsa på. Först fotade jag mina kära bokhyllor, men sedan kunde jag inte låta bli att ta ett kort på den lilla sängen. Den är färdigbäddad, det är bara att komma och hälsa på!

 

Vill du se mer hur andra har det hemma, gå in på http://tisdagstema.se

Ett märkligt fenomen som de flesta mor-farföräldrar känner igen är att man är fullkomligt maktlös när barnbarnen blir förkylda. En enda liten snorkladdig puss eller kram och man blir däckad. Vad har de för virusar och bacillusker egentligen?

Ack ja, så är det. Nu låter jag som en skadskjuten kråka i rösten, nyser så det står härliga till och är allmänt risig.

På tal om att nysa, jag tycker mycket om den möjlighet att få plocka ihop en egen god sallad, som många affärer erbjuder idag. Ibland så brukar jag dock tänka att egentligen borde det ligga ett lock, antingen över varje liten kruka med olika tillbehör, eller ett stort lock man kan fälla ned över hela salladsbordet.

Häromdagen passerade jag just det långa salladsbordet när HJÄLP - jag bara exploderade helt hastigt i en jättenysning. Det var en nysning av den sort där man nästan ramlar omkull bara av kraften, några små sidosteg blev det nog.Visserligen hann jag vända mig bort från bordet, men jag kunde känna hur alla mina baciller studsade mot hyllor och golv och föll som ett stilla vårregn över salladsbordet.

Det kändes inte bra vill jag bara säga. Hoppas att jag inte smittade några....

Med anledning av Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj som pågår under hela oktober månad så är temat för veckan: rosa. Visst stöder du också Rosa Bandet?

Vill man vara stark och inte har tillgång till dunderhonung så kan man alltid använda dessa. Kom ihåg vad Bamse brukar säga: den som är stark måste vara snäll!

Tyget inköpt i Dubai skiftar i alla rosa och lila nyanser, påminner om vårens semester!

Naturens eget rosa underverk, liljan. Behövs väl inga förklaringar till varför jag valde den bilden. Jag har / hade massor av liljor i min egen trädgård, men efter att ha lämnat trädgården i hela 5 veckor denna sommar så har liljebaggarna festat. Undrar hur många liljor det kommer nästa sommar!

Mer bilder hittar du på http://fototriss.blogspot.com/

Efter morgonpromenaden gick jag en runda i trädgården. Den 1 oktober i strålande sol;Ett helt knippe med vallmo som strävar mot solen...

...rosen, vars namn jag glömt bort, som börjat om med sin blomning, ett underverk...

...rosen Snow Pavement som inte heller vill ge vika för den kalla årstiden utan fortsätter att komma med nya knoppar...

...vad kan man säga?