En av de mest fascinerande sakerna med att åka iväg och göra en typ av revision vid ett annat företag är den inblick man kan få på bara 3 dagar. Exempelvis nu när jag varit vid ett systerbruk i Tyskland och gjort en så kallad Lean revision. Det som är så spännande är att man rör sig inom alla områden, såväl operativa system som beteenden/inställningar och organisationsfrågor. Det är lite grand som att lägga ett pussel; en bit här som bekräftas av en annan bit i nästa område som i sin tur passar in i ytterligare ett annat område tills det börjar framträda en bild.

Vi har varit två revisionsteam som träffat olika människor inom organisationen, men när vi lägger ihop våra respektive pusselbitar så visar det sig att bilden är relativt entydig. Spännande och väldigt intressant.

Men nu är man åter i vardagen igen. Suck,,, det känns som att jag ligger efter när det gäller småplantor och förberedelser inför den kommande trädgårdssäsongen. De flesta pelargoner har gått vidare till andra grönskande nejder och bara efterlämnat sina torra, smuliga blad så där har jag mycket att fylla på. En sak gjorde jag i alla fall i Tyskland; när vi gick från lunchmässen så hittade jag en liten rosplanta som växte där i gruset. Sista dagen beväpnade jag mig med en liten plastpåse och två skedar så jag kunde gräva upp den och ta med hem. Hoppas den tar sig. Mina arbetskamrater blev något förvånade, uppenbarligen har det aldrig hänt tidigare att någon plockat med sig växter, men någon gång ska ju vara den första. Det bjuder jag på.

Det har nog aldrig hänt heller att man börjat ett möte med att spela en liten kort filmsnutt ur Pretty Woman vid besök på ett annat bruk. Men det var just vad som hände under detta besök. Den lilla filmsnutten med mig och Richard Gere är tydligen väldigt uppskattad! Kanske inte så mycket för det romantiska inslaget som det lite mer komiska……..men det bjuder jag också på. Roligt hade vi i alla fall!

Igår var vi jätteduktiga! Vi jobbade 11 timmar och hann faktiskt avsluta den första delen av vårt arbete med alla intervjuer och rundvandringar. Jag var faktiskt tillbaka på hotellrummet redan 22.30 efter att ha ätit en fantastisk middag; sparrissoppa som inte var av denna värld, kalv med sparris (alldeles rykande färsk) och ljummen Apfelstrudeln med glass till efterrätt. Gott, gott, gott!

Nu ska vi bara sammanställa allt material innan vi kan presentera utfallet och sedan bär det iväg hemåt igen. När jag tittar ut på allt det gröna och alla blommor så känner jag ingen direkt längtan hem till snön…… Snö….. nej tack, inte mera nu!

Igår blev en lång dag. Vi arbetade 12 timmar och sedan ska man ut och äta efter det. Vi gick på en restaurang som har schnitzelkväll på måndagarna så det blev en rejäl schnitzel "mit käze". Inte undra på att man sover som en klubbad oxe efter det.

Idag skiner solen, vi väntar just nu på resten av sällskapet som kommer något senare. Denna region är något av en sparris-region så överallt när vi åkte hit på morgonen såg vi skyltar med "sparris att köpa", detta plus alla blommande tulpaner och andra vårblommor får mig att undra om jag inte bor på fel ställe, i fel land. Visst vore det skönt med en kortare vinter?

Hoppas att snön försvinner före jag kommer hem på onsdag kväll!

Nästan hela helgen har gått, suck! Vädret som var så underbart i fredags höll inte riktigt vad det lovade med tanke på hur lördagen såg ut. Vi hade i alla fall jättetrevligt i lördags, riktigt storfika bjöd vi på och även middagsgäster fick vi. Kul!

Det enda som känts lite tråkigt är förstås att i fredags gick jag en riktig långpromenad och avslutade med kaffe och riktigt fin cognac ute på altanen, det var ju så underbart varmt och skönt. Men se, det skulle jag inte gjort. På lördagen var förkylningen tillbaka i ett sämre läge igen så nu är det rena vårfloden här, jag snyter mig oavbrutet.

Inte så kul när man ska ut och flyga. Nu har jag packat väskan och skrivit ut de de senaste mailen med agendan för kommande dagar. Jag hade tänkt att läsa igenom utfallet från senaste revisionen på flyget, men det har jag fått välja bort. Papperna ligger nu nedstuvade i resväskan, få se om jag orkar läsa genom dem på hotellet ikväll. Det måste jag förstås göra, oavsett hur jag mår.

I går visade jag "filmen" från aktiviteterna i Bryssel för mina barnbarn! Gissa vilka miner de gjorde när jag stod på balkongen och slängde med mina röda långa lockar mot Richard Gere…….. Det de gillade mest var scenen där jag spelar M i James Bond och hotar att döda mina två konkurrenter, varpå jag drar fram pistolen – det fick deras bifall! Milde tid, vad man fått vara med om…..

Nu är det dags för en kopp kaffe och sedan är det bara att vänta på taxin till flyget. Ha det så bra, mina vänner!

Dimman ligger tung över omgivningen. När jag  åkte över Obbola-bron så var det som att köra in i tjocka, det kändes overkligt på något sätt. Vädret känns inte speciellt upplyftande måste jag säga, det känns som att dimman kryper ända in i märgen.

Nåja, det går väl över. Kvällen får ägnas åt att köra ett par tvättmaskiner. Jag åker till Tyskland på söndag eftermiddag för några dagar och måste se till att jag har användbara kläder. Det blir tre dagar som ska ägnas åt ett slags revision på ett av våra systerbruk så det gäller att klä sig rätt, både för besöken ute i verksamheten och för de intervjuer och samtal som ska genomföras. Suck, hur har jag det med tyskan egentligen? De allra flesta svenskar förstår engelska någorlunda, men så är det inte alltid i Tyskland. De yngre behärskar engelska, men inte de något äldre. Eller så vågar / vill de inte använda den…

Hoppas bara att förkylningen blir något bättre, känner mig fortfarande risig och jag vet att dessa revisioner innebär arbete till långt in på kvällarna. Köpte lite vitaminer idag som jag ska försöka få i mig och hoppas på en riktig energikick.

Men först kommer lördag, den lediga lördagen, då vi ska ha lite extra festligt! Det ser jag fram emot! Gäller nu bara att förbereda vad vi ska bjuda på.

Jag har hittat igen en gammal bästis från lågstadiet genom StayFriends! Så fantastiskt roligt! Vi var bästisar under de första skolåren och hade så mycket roligt ihop.

Ni kan inte ana vad spännande det är att återupptäcka varandra igen. Vi skriver korta berättelser om våra liv en bit i taget. I hennes senaste mail tog hon upp ett minne som jag brukar ta fram och tänka på ibland. Vilken känsla att få återuppleva just det minnet med henne! Så här var det;

Ett par lördagar brukade vi vara i min pappas plåtslageriverkstad. Med oss hade vi två jämnåriga klasskompisar, killar. Vi gjorde halsband och andra smycken av plåt, jättekul. Men det allra roligaste; vi lyssnade på 10 iTopp och DANSADE. Waow, så härligt, så mysigt! I den, inte allra mysigaste omgivningen, dansade vi fyra. Favoriten var den långa, lugna House of the Rising Sun, underbart!

Vad gör man om man inte läser; alltså om man är en person som inte alltid har en bok tillhands?

Livet börjar återgå till det någotsånär normala med bara lite snuva och trötthet. Jag har varit på jobbet och kom just tillbaka från biblioteket. Därför denna fråga; hur sjutton klarar man sig utan att läsa egentligen?

Jag tänker på de gånger man suttit och väntat – på bussen, på vårdcentralen, på flygplatser m.m, m.m – det gör mig ingenting för då läser jag. Ibland kan jag tycka att jag blir störd när jag får gå ombord på planet, när sköterskan ropar upp mig, när bussen är framme vid stationen. Jag kan gärna sitta kvar och läsa lite till.

Min "värsta" semester var en gång när Livskamraten och jag åkte till Turkiet och jag av någon vansinnig anledning hade valt att inte ta med mig någon bok. Det var tidigt på säsongen så det var kallt och en kväll när vi suttit ute på iskalla plaststolar, utan dynor, så fick Livskamraten jätteont i ryggen. Jag fick halvt bära honom tillbaka till hotellet, lägga över honom alla täcken vi hade för att försöka få upp lite värme och sedan……. satt jag där och försökte vara tyst så han fick sova.

Iiiiiii, vad gör man på ett hotellrum när man inte har någon TV och inte ens en bok. Det enda läsbara jag hade var min lilla fickkalender så den plockades fram och sedan läste jag den från pärm till pärm. Alla kartbilder granskades och jag markerade alla platser jag rest till – och alla platser jag vill resa till – och alla platser jag absolut inte vill resa till……. Burr, det var en lång och seg kväll. Nej, det var sista gången jag rest iväg utan bok.

En av de rutiner jag har när jag är ute och reser är just detta; att köpa en bok på Umeå flygplats eller på Arlanda. Ett tag köpte jag bara engelska böcker, men nu är jag tillbaka på svenska igen.

Det är ett av livets mysterium som jag inte hittat någon lösning på; hur människor klarar sig utan att läsa. För att inte tala om; varför?

Jaha, nu är snart denna påskhelg över. Inte en människa har vi umgåtts med på hela helgen, solen har strålat men vi har inte varit ute och njutit utan jag har tillbringat de två sista dagarna liggande i soffan med en ständigt växande hög med pappersnäsdukar omkring. Ungefär som i reklamen för näsdroppar som går ibland på TVn. På något sätt tror jag inte att problemet hade lösts även om jag använt den. Dessutom känner jag en viss besvikelse mot en närstående som ………………. nej, det skriver jag inte mer om utan ska det upp på bordet så ska det ske enbart med berörd(a).

Kort sagt, bättre påskhelg har jag haft i mitt liv. Det enda roliga som hände var på Skärtorsdagen när vi skulle dra fram vattenslangen som låg ringlad över sluttningen på SpanskaVillan. Sedan vi lade ut slangen i höstas så har ju stormen Dagmar ställt till det en hel del, så nu var slangen dold under gran- och talldelar. Vi hjälptes åt, Livskamraten och jag, och följde slangens väg och försökte dra fram den. Vid ett tillfälle stod jag med ryggen mot sluttningen och drog och drog i en större gren för att kunna få loss slangen. Det bar sig inte bättre än att när grenen plötsligt gav efter så trädde Newtons lag in och jag ramlade baklänges i sluttningen. Tyngdkraften gjorde att mina ben åkte upp i vädret, trots att de var tryggt förankrade i Nokias vinterstövlar och där låg jag, som en annan skalbagge. Jag försökte sätta ner fötterna i backen och sätta mig upp, men lyckades inte utan VIPS så låg jag där på rygg igen med benen i vädret.

Gissa om Livskamraten skrattade! Gissa om jag skrattade! Det gjorde det inte lättare att ta sig upp kan jag tala om. När vi nu hostat och nyst i kapp i helgen så behöver någon bara säga något om den situationen så kan vi i alla fall skratta gott en stund. OCH DET BEHÖVS JUST NU!

Idag fyller äldsta barnbarnet 16 år. 16 år!!!! Det känns som det vore igår, eller åtminstone förra veckan, vi åkte upp på Hotell Björken med hamburgare till det nya föräldraparet. Lilla N var då drygt fyra timmar gammal och jag minns känslan av att hjärtat gjorde en volt i kroppen när jag fick hålla henne i min famn.
Allt gott tillönskas henne!

För första gången hittills fick vi åka hem från SpanskaVillan före utsatt tid. Orsaken var förstås den ruggiga förkylningen vi råkat ut för. Visst går det lika bra att vara sjuk i stugan som hemma, men en sak krävs för att det ska fungera; vatten!

Det var så kallt på nätterna att vattnet frös natten till Långfredagen, det tog nästan hela dagen innan det hade tinat upp. Då visade det sig att blandaren i uteduschen hade gått sönder (av åldersskäl) så det blev ingen dusch. När vi så vaknade på Påsklördagen och det var samma visa; inget vatten så blev det snabb hemfärd. Jag sov i stort sett hela dagen och idag känns det något bättre.

När jag så satte mig och tittade på dagens bloggar så läste jag förstås Marjas blogg, klicka här. Hon hade lagt in en bild på fantastiska servettvikningar och då kom jag ihåg när våra barnbarn hade sovit över i vårt hotellrum i Turkiet. Vi, liksom dottern, hade bokat familjerum och en natt sov de två flickorna över hos oss och nästa natt det manliga barnbarnet. Personalen var uppmärksam och efter första övernattningen så kom de och bara öppnade dörren helt oförmodat. Antagligen för att kolla om vi hade icke inbokade personer i vårt rum. Första gången förstod vi inte varför men när de gjorde likadant dagen efter att pojken sovit hos oss, så förstod vi och talade om att det var vår dotter som bodde i rummet bredvid med sina barn. När de insåg att vi var en familj så gjordes denna fina vikning av handduken;
 

Gulligt!

Nej, nu ska jag gå och lägga mig på soffan och bara "tycka synd om mig själv". En riktigt ruggig deckare har jag så jag ska frossa i mord och ruskigheter. Powerwalken har gått "åt pipan" så nu blir det popcorn och lite läsk också! Det blir nya tag när förkylningen gått över!

Nu är Långfredagen här! Jag har fortfarande i mig att då ska det vara lugnt. Man ska ingenting göra mer än möjligen förbereda middagen. I dag blir det lätt middag; helgskinka, lax, sill och ägg. Snabbt och enkelt, men ändå gott!

Humöret är inte på topp för både Livskamraten och jag har drabbats av förkylning. Usch och fy. Igår var vi ute mellan 08.00 och 12.00, men efter lunchen så låg jag under en filt på soffan och Livskamraten satt huttrande framför brasan. Det kändes som att vi aldrig skulle kunna bli varma. Vi till och med höjde värmen på elementen så vi hade 24 C och ändå huttrade vi. Det var förkylningen som slog till på allvar. Så eftermiddagen slumrade vi båda två och dagens höjdpunkt var när vi "fick" gå och lägga oss efter en varm dusch.

Hoppas det blir bättre idag. Önskar er alla en skön och härlig Långfredag. Ta det lugnt!