Där fick jag!

Av , , 6 kommentarer 9

Som gammal hundägare har jag alltid hävdat att man aldrig ska gå fram till främmande hundar, hur snälla de än ser ut och att en hund som ligger på sin plats har rätt att få vara i lugn och ro där.  Inga glada små barn, eller kelsugna vuxna, ska då störa honom utan det är hans eget lilla område.

Det är regler som jag har levt efter så länge jag kan minnas ända till nu.

I ett par veckor har jag promenerat förbi en förtjusande chihuahua som instängd bakomimages
staketet på gården bjäbbat och bjäbbat varje gång jag gått förbi. Tomten där han befinner sig ligger
ovan gatuplanet så han är i brösthöjd jämfört med oss. Den låter så glad och studsar så glatt
varje gång vi passerar och vi säger förstås några kuttrande ljud varje gång vi passerar.

Så idag kunde jag inte motstå utan jag räckte fram handen och kelade med den glada hunden. Han krumbuktade sig
och åmade sig av lycka. Men

DÅ……

images (1)

förvandlades den glada hunden helt plötsligt till ett rasande odjur. Den blev helt vansinnig, högg sig fast i min vänstra hand så hårt att jag kände hur tänderna gick genom huden och blodet började rinna. Den hängde som en igel fast i min hand. Så förskräckt jag blev. Det gick inte att få den att släppa. För att få loss den fick jag smälla till den med mitt glasögonfodral som jag höll i andra handen.DSC_0047

Den stackars lilla hunden, det kändes inte bra. För mig var det bara att gå hem och skölja ur såret, desinficera det och sätta plåster på. Tro mig, jag kommer aldrig att frångå min egen regel någon mer gång.

Låt främmande hundar vara i fred hur snälla de än ser ut.

Specialagent

Av , , 2 kommentarer 8

Häromdagen när vi var ute på äventyr fick vi uppsöka en offentlig toalett. Före oss gick ett prydligt välklätt äldre par och kvinnan visade mannen in på herrarnas innan hon själv gick in på damernas. När jag kom ut från damernas stod den äldre gentlemannen där och jag kunde se att han inte var helt OK. Medan vi stod och väntade på våra respektive började han ta några steg mot strandpromenaden. Jag höll ögonen på honom för att kunna visa hans partner åt vilket håll han gått. Hon dök upp och började ropa inåt herrarnas så jag visade henne var han gått. Hon tackade och vi gick båda ut på strandpromenaden, hon för att ta reda på sin partner och jag för att fortsätta promenaden. Då kommer hennes partner och börjar följa med mig. Det var bara att vända om och börja gå mot henne så hon kunde ta över honom.

Jag hörde hennes röst när hon sade; John, här är jag, och tog honom under armen. En sådan ömhet och kärlek i rösten, jag ville bara gråta…. Han var så fin och prydlig, ute på semester och han kände inte ens igen henne. Då krävs det kärlek för att orka.

Sedan mötte vi dem en gång till faktiskt. Vi satt vid poolen på ett hotell och tog en svalkande öl i värmen. Då kom de promenerande över poolområdet. Återigen lika välklädda och prydliga, även denna gång på väg mot toaletterna. Han gick för nära ett solparasoll och stötte pannan i. Han tog sig för pannan och såg lite fundersam ut. När de kom ut från toaletten gick han rakt in i samma parasoll och denna gång blev han arg. Med vilken värme och kärlek hon lyckades avleda hans ilska och istället få honom att se glad ut igen.

Varför skrev jag Specialagent som rubrik? Anledningen är helt enkelt att när jag var på var middag på Serviceboendet så berättades en historia. Historien löd: en man beväpnad med ett avsågat hagelgevär gick in på en bank och skrek: allihop, lägg er ned på golvet. Alla lade sig ned utom en man som bröstade upp sig lite och sade, jag är specialagent.

Rånaren skrek åt honom att lägga sig ned, men mannen bara upprepade, jag är specialagent.

Nu blev rånaren lite fundersam och beslöt sig för att avbryta rånet. När han försvunnit ut ur banken steg kvinnan som legat på golvet bredvid mannen upp och sade: men Åke du är inte specialagent, du är senildement.

Är inte det en härlig historia?

Vad vill jag ha fram? Jo, att det finns många människor som gör ett fantastiskt arbete och tar hand om sina nära och kära och att kärlek är underbart.

Alternativt boende

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu är det några veckor som jag inte skrivit något inlägg och anledningen till det är att vi har provat ett alternativt boende i sex veckor. Vi har nämligen varit på Cypern och där hyrt ett radhus. Anledningarna till det är många; vi ville förlänga tiden i sol och värme för att låta Livskamraten få hämta sig från sviterna efter sin olyckshändelse i somras, vi ville bara njuta av mer värme och vi ville också prova på att leva ett vardagsliv för att se om detta är något för oss; att leva utomlands.

Under veckorna här har jag inte bloggat, däremot har jag gjort några noteringar som jag kommer att publicera nu några dagar framåt. Det är ett sätt för mig att utvärdera hur tiden varit och hur jag egentligen känner för detta med att lämna Sverige. Alltså;

Första veckan har gått

Vilken härlig vecka, rena drömsemestern! Sonen med familj åkte hit med oss och det är en lycka att få vara tillsammans med honom, sonahustrun och småttingarna. Vi har hyrt bil och bara tillbringat tiden med att bada, på förmiddagarna vid underbara Corallia Beach och på eftermiddagarna i poolen. Vi är helt ensamma här så vi har hela poolen för oss själva. Tiden har gått fantastiskt fort. Är det någon med småbarn som läser detta och som funderar på att åka till Cypern, missa inte Corallia Beach, den allra underbaraste sandstrand, sandbotten, perfekt att bada i tillsammans med småttingar. Mycket bra för oss äldre också……… man flyter som en kork.

Huset är jättefint, två sovrum med dubbelsäng och bäddbara soffor i allrummet, helt perfekt!IMG_20131027_074825