Tänk så bra man mår i sin trädgård! När man går där och påtar så är det som att alla bekymmer försvinner i fjärran. Man (jag) tänker inte på något utan bara pysslar med det jag har för handen, tankarna virvlar iväg och ens största bekymmer är bladlössen och liljebaggarna. Jag kan verkligen förstå tanken bakom de trädgårdar som anläggs som någon form av rehabiliteringsanläggning.

Igår hade kameran laddat ur, men jag tog mobilen och knäppte några bilder i alla fall.

En närbild på en vacker Allium, lilla L hjälper till och håller fram blomman.

Som små soldater i givakt står alla blomknopparna på Finlands vita ros, Plena. Tänk när alla slår ut samtidigt…..wow!

En underbar dillpion har hamnat lite fel inne i den namnlösa klätterrosen, men se så vackert den lyser fram i det gröna.

Dammen är äntligen rengjord och fylld med vatten, så mycket trevligare det blev med rent vatten och fontänen i gång jämfört med det smutsgrå vattnet som fanns tidigare.

Fikahörnor kan man aldrig få för många av….vänta bara när rosorna börjar blomma, så vackert och vilken doft det blir…..

Alliumlökar kostar en hel del i inköp, men dessa har spridit sig alldeles själv precis på tomtgränsen mot allmänningen. Vackert.

Tage Lundell inspärrad i sitt lilla torn. Jag älskar clematis! och är så glad att denna verkar trivas. Undrar om man kan ta en liten stickling……

När tråkigheterna i livet kommer för nära så är jag tacksam att jag har möjlighet att njuta av min trädgård. Skulle jag klara av att bo i en lägenhet överhuvudtaget? Vad skulle jag då göra när det händer saker som jag inte kan rå över? Var hämtar man kraften? En sak är säker, jag kan inte hämta den inifrån mig själv utan jag behöver hjälp, stöd när det händer. Livskamraten; det bästa stödet, mina barn och barnbarn; bara att veta att de har det bra hjälper, den utvidgade familjen, vänner; min älskade trädgård, min längtan efter SpanskaVillan. Där kan jag också hämta kraft.