Nåt som gör mig glad

Av , , 2 kommentarer 5

Utmaningen fortsätter här med en bild på något som gör mig glad. Det är egentligen många bilder som kunde platsa här, och bara ljudet från en tjattrande glad Sally, gör varje människa glad, men här kommer en helt annan sak:

Mitt gurkprojekt, och kolla…dom lever, i alla fall än så länge. Nu är det dags att sätta om dom, igen, så dom får mer plats sedan ska jag se om jag kan lyckas med några purjolökar, jo minsann, och det kommer från en som absolut inte har gröna fingrar…möjligtvis, lätt brunmarmorerade, eller nåt sånt.

Nu så, är vi installerade

Av , , 2 kommentarer 4

 

Känns lite konstigt att sitta här, i storstugan och kunna surfa på nätet, det har jag aldrig i hela mitt liv, gjort förut. Vi har inte kunnat heller, då vi inte haft mobilt bredband. Nå…
 
Vi kom fram till Malå, helskinnade, blöta, kalla, men vid gott mod. Det var första gången en resa hit tog över 6½ timme, klockan var halv ett då vi landade. Nu berodde det inte, hör och häpna, på någon fadäs, missöde eller annat överraskande, utan det tog bara tid…att komma dit, lasta utedasset och sedan fortsätta hit i en hastighet på runt 70.
 
Hade släpvagnen varit en ½ cm bredare så hade dasset gått ner, men det var den ju inte så dom fick bygga upp den i botten så dom kunde få dit den. Sedan lindade vi in den i en pressening eftersom den är obehandlad och det skulle väl vara onödigt att skita ner den på vägen hit. Det regnade hela tiden och man såg ut som en blöt katt då man stått ute en stund.
 
Huset var inte uppvärmt, inte ens någon grad, så jag störtade in i köket och drog på värmen, satte på dubbla sockar och tog på en torr jacka, sedan gick vi i säng, runt halv två tiden.
 
Tyckte att det inte blivit speciellt mycket varmare härinne nu på morgonen och påpekade det för Åke som kollade in termostaten…aha, man skulle inte bara vrida upp den som jag alltid gjort förut, man skulle också slå på el-centralen, men se tokigt. Fast det kanske inte var så kostigt att jag inte visste det, vi har aldrig kommit hit tidigare utan att det har varit på grundvärme.
 
Vad som står skrivet på schemat idag är nummer ett: Dungers konditori, ett måste om man är här. Sen ska vi försöka få av utedasset från släpen, se om vi får göra ett studiebesök på Stenbergs bageri i Släppträsk och köpa det godaste tunnbrödet i stada…eller till och med Sverige. Det du Fjuppe!!! Och sen ska vi väl bara vara, typ
 
Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!

Till slut händer det…eller

Av , , 2 kommentarer 7

Åke ringde hem i morse och meddelade att det var gratis bensin på Preem västerslätt, fram till klockan nio, han tyckte att jag skulle försöka.

Innan jag fått på mig kläderna, låst om mig, startat upp Capricen med förhoppningen att tanka den med 7-800:- så hade klockan redan hunnit bli 8,25.

Jag svänger in på Vallmovägen och möts av en radda bilar, ser längre fram hur kön ringlar sig framåt…eller ringla sig framåt var nog fel uttryckt, kön står stilla och den är lång. Jag gör bara en högersväng in på Näckrosvägen och vänder och kör hem igen. jag försökte då i alla fall. Ser sedan att det varit trafikkaos med kilometer långa köer, så jag gjorde nog rätt.

Tänk vad roligt det skulle vara om dom istället för detta jippo, gick ut och erbjöd, låt oss säga var 2000:de kund eller 10 000:de kund, en fri tank, kanske var 500:de kund blev bjuden på kaffe och en bulle, skulle inte det göra att dom fick in fler stammisar? Då vet man ju aldrig då det äntligen händer. Ett fint tips tycker jag, som dom gärna får utnyttja 🙂

Äta ute och sk-ta inne

Av , , 4 kommentarer 3

 

Väntar bekantingar idag, mamma, hennes kusin samt man, ska komma hit på fika. Så en annan har just påbörjat en Lime cheese cake, som det ska bjudas på…hade jag tänkt. Den är ju inte klar än så man kanske ska hålla tand för tunga.
 
Vid ett svagt ögonblick igår, på jobbet, så frågade jag chefen om vi inte skulle gå ner på strömpilen istället för att åka buss ner på stan. Jag fick då välja och tyckte att en promenad skulle väl inte sitta så dumt. Det gick ju bra, ganska så mycket utför, på vägen dit.
 
Vi gjorde några ärenden sedan gick vi till bussen och skulle kolla tiderna, det var tio minuter kvar innan den skulle komma så jag vräkte ur mig: Vi kanske ska gå hem också? Du får välja svarade hon, ja, då går vi sa jag och det gjorde vi. Nu var det inga utförsbackar längre utan bara uppför, puh. Vi tog oss hem, men jag får ångra mitt tilltag idag, då det känns som om någon huggit in en kniv uppe på handen…och den sitter kvar där.
 
Ikväll åker vi upp till Malå, men först mellanlandar vi i närheten av Fällfors, vi har nämligen tänkt köpa oss ett utedass, så här ser det ut:
 
Jag/vi hittade det på blocket och vi har pratat i flera år om att bygga ett utedass däruppe, men det har aldrig blivit av. Det finns en ”riktig” toalett där men den ska delas mellan oss, fyra syskon med familjer samt mina föräldrar, nu är det inte alltid vi är där, allihop samtidigt, men ibland händer det, så…
 
Och med utedass och toaletter i åtanke så kommer här en liten historia. Det var ett par som skulle sälja sin stuga och hade annonserat ut den. Det ringer en herre från Stockholms trakten och är intresserad men vill först veta om det finns en veranda där, man vill ju kunna sitta ute och äta. Sedan vill han veta om det finns en toalett på stället. När säljaren lägger på luren vänder han sig till frun och säger: Tokiga Stockholmare, äta ute och skita inne!
 
Nu ska jag fortsätta mitt projekt med kakan, önska nig lycka till och jag önskar er en toppen  dag!

Nu blir det andra bullar

Av , , 2 kommentarer 3

Läste precis Helena Springares blogg om sommarpresenter, och kom bara att tänka på alla dagar som finns numer, som man kan fira. Igår var det till exempel internationella ms dagen, den 15/3 (Niccos födelsedag) då är det ju den berömda PI dagen sedan har vi ju semmeldag, våffeldag eller kanelbullens dag. Och nu, apropå bullar så poppade denna lilla sång upp i skallen: Bagar Bertas bullar, så varsågoda!

 

Elakt eller vad?

Av , , Bli först att kommentera 4

Belgien är ett land som britterna uppfunnit för att reta fransmännen"

Charles de Gaulle

"Jag gillar inte Norge alls. Solen går aldrig ner, barerna öpnar aldrig och hela landet luktar rökt fisk"

Evelyn Waugh

"Det är få dygder som kan tillskrivas polackerna och det är få misstag som de någonsin lyckats undvika."

Winston Churchill

Hugo von Arkenstainer o Orvar…

Av , , 4 kommentarer 7

 

När storebrorsan gick på bräntis så hade han en klasskompis (Eddie tror jag hans namn var) som skrev och ritade historier om en som hette Hugo och den andre hette Orvar. Jag vet inte om brorsan också hade en hand med där, i skriverierna, men jag vet i alla fall att han hade böckerna hemma från gång till gång. Jag läste dom och skrattade, fascinerades av all fantasi och det var inte bara berättelserna som var fantasifulla utan även teckningarna han gjorde.
 
Nå, igår letade jag fram en gammal pärm som innehöll en del skolarbeten, jag skulle visa Nicco vad jag skrivit om droger eftersom dom nu ska göra det i skolan. Då hittade jag följande lilla historia:
 
 
Där har vi Hugo von Arkenstainer och Orvar von Lurkenheimer (vet inte om det var dom namnen som användes eller om jag hittat på egna efternamn). Jag började läsa för Nicco som bävade inför vad som skulle komma. Det var strid på kniven hela tiden och ett väsande, krypande, skuggor och skrik. I ett stycke sitter Hugo och smuttar på en (S)cherry (jag fattar inte ens att jag visste att det existerade något som hette (S)cherry) och i nästa stycke bestämde sig Hugo för att gå in och ta sig ett glas med snorsyra och koöga. Alltså vi skrattade så det rann tårar, vilken fantasi. Vidare kan man läsa och jag citerar: Hugo sov med uppspärrade ögon som lyste i mörkret. En svart skugga kom sakta krypande över golvet. Slutcitat.
 
Måste ju ha varit en dold talang att kunna sova med uppspärrade ögon och aldrig har man sett en skugga komma krypande 🙂 Nicco tyckte att historien saknade väsentliga delar, såsom innehåll, avslut, och framförallt en början. Här hoppade jag direkt in i handlingen och ingen får någonsin veta varför Hugo och Orvar skulle dräpa varandra. Inte heller får vi veta hur det gick då sista kapitlet saknas *snyft* Ja, där ser man, jag tyckte om att skriva, redan på den tiden, gissningsvis är jag 11-12 år, då den skrevs.
 
Apropå spöken, eller konstiga snubbar så fick jag se en igår. Då jag kom ut på jobbet och parkerade bilen såg jag Mats Jonsson stå längre bort med sin slambil, jag gick dit och vi tvärpratade om Fällfors och om vi trodde att det skulle bli av. Han börjar med att fråga om jag jobbar där? Ja säger jag, fast i huset längre upp. Aha, där det står en Ninja på gräsmattan säger han. Jag vänder mig uppåt men ser inte vad han menar. Ja, vi pratar klart och när jag vänder mig om för att gå upp till chefen så ser jag vad han syftat på…det står faktiskt en livs levande Ninja däruppe, svartklädd med huva på skallen och ett långt svärd som han fäktar på med, hm, undrar just vad polisen skulle ha sagt om dom sett den lilla föreställningen? Jaja, det var då inget man räknat med att träffa på, inne på ett bostadsområde i lilla Umeå.
 
Nu ska jag se om Nicco kravlat sig upp och kanske att jag kikar in om det finns något frukost liknande i kylskåpet eller skafferiet. Ni får ha en bra dag…och nej, Fällfors blir inte av, vi blev bara 24 anmälda och det är för lite för att det ska löna sig, tyvärr. Så tävlandet får vänta ett tag till.

Hjärnskrynklare

Av , , 4 kommentarer 6

Vi satt och käkade en glass, chefen och jag, uppe vid ålidhems centrum. Vi fick efter en liten stund sällskap av ett par i gissningsvis 65 årsåldern. Vi pratade om vädret, rökning, farmödrar och deras rökvanor, pipluktens vara eller inte vara osv.

När dom sedan reser sig upp för att fortsätta sin vandring, klappar mannen mig på armen och säger att jag ska sköta om mig och önskar oss en bra dag etc etc, sedan presenterar han sig och säger att han en gång i tiden, varit hjärnskrynklare, om du vet vad det är, säger han till mig.

Mja, svarar jag, det beror på hur man definierar det.

Och visst har jag rätt, det skulle kunna vara en hjärnkirurg, psykopat, psykolog eller varför inte en som jobbat på skroten och skrynklat ihop järn moahaha….

 

Domen

Av , , 4 kommentarer 5

Så var man då hemma igen och har fått veta en del av domen. Jag har hel karpataltunnel i vänster hand och delvis i höger. Den vänstra ska väl då opereras och den högra skulle remitterande läkaren på vårdcentralen, få bestämma över. Så vi får vänta och se vad som sägs och görs, men någonting var det i alla fall som var galet, och det är ju bra att det kan åtgärdas.

På den högra handen, ville dom sticka mig med nål och sätta på ström, fy fasen vad ont det gjorde. Han grävde runt där med den tjocka nålen och jag trodde till slut att jag skulle lappa på honom, ungefär som när man bränner sig, man drar ju automatiskt till sig handen och det höll jag på göra flera gånger, till slut vill man bara skrika – MEN GE DIG DÅ…KNÄPPSKALLE! Men, snäll som man är så gorde jag inte det, jag uthärdade smärtan i min ensamhet, eller ja, sköterskan som satt bredvid visste tydligen hur det kändes för hon nickade medhållsamt och med lidelse i ögonen, nästan så jag kunde skymta en tår i hennes ögon…ehhh, eller där överdrev jag nog lite lätt 🙂

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten