Tror mig ha skrivit om vår stövelknekt förut. Men inte att det finns info om just den vi har idag. Hade en ”vanlig” modell som fanns här i huset, och den hade sin givna plats i hallen, förstås. Så var Theresé på nån antikmässa, om jag inte missminner mig, och införskaffade en annan modell.
Hon kom hit och hälsade på och hade den med sig. Undrade om hon skulle kunna få byta sitt förvärv, mot våran, då hon tyckte att den kanske passade bättre här. Det var inte helt säkert att hennes sambo, Anders (notera att hennes sambo inte är en katt) skulle gilla hennes inköpta stövelknekt. Jag älskar den, förstås!!
Har sökt info om den förut men inte hittat nåt speciellt. Fast nu bildsökte jag och tadaa… den finns på Kalmars Museum. Den är med gjuten reliefdekor med stilliserat bladverk samt djävulshuvud med horn. Fabriksmärke: J. & C.G. Bolinder, Stockholm. Tillverkad i 1800 talets mitt, och Kalmars museum fick den som gåva, 1954.
Och här står alltså en av dom på hallgolvet, relativt oanvänd. Det är väl sällan man använder en stövelknekt, numer. Går man in på Kalmars museums hemsida så kan man även se denna stövelknekt.
Var tvungen att små skratta för guess what, det finns en liknande i lägenheten däruppe. Ska dock vara osagt vem som ligger bakom den tillverkningen. Kan inte fota den idag, eftersom vi har hyresgäst, men den var rätt lik… 2 brädor, tjopp tjopp!
Ser ut att bli en fin dag, så dubbelt bra, att man får en dag ledigt. Får kanske ta fram eldstaden så den får ta plats därute där den brukar stå på somrarna. Så får vi se om det blir nån typ av grill lunch. Känns som om det blir ett kort inlägg, vill ta vara på dagen, man får ju lov att passa på, då man är i den stämningen.
Så jag avslutar med denna text, så innehållsrik och unik. Kom ihåg att läsa den vanlig väg först, och sedan från botten och upp. Sedan kommer ni ihåg att njuta av dagen också.
En fråga poppade upp på Kvällspasset i P4:as FB sida igår. Vad har du på väggen?
Mjaha, här klurade jag, 2 sekunder, och la ut vår Coca-Cola flaska.
Det blev ett Wow på den, och en fråga vart vi fått tag i den. Jo, det förstår jag. Inte alla, kanske, som har en sån på teverumsväggen. Sen må ju Åke, inte bara få kred för att han tog hem den, han satte ju även in belysningen. Den smälter som in på väggen, och ser inte så malplacerad ut, trots allt.
Så satt jag här och tänkte på det, nu på morgonen. Ja, vad man verkligen har på väggarna, och i vissa fall väcks frågan, varför…man har det på väggen, eller ens i huset
Fast vi har väl alla olika smak och tycke, så egentligen är det rätt intressant att se andras hus och hem, och vad dom väljer att ha där.
Jag tror att jag alltid gillat plotter och småsaker. När jag bodde hemma hade jag en pyramid av gamla läskedrycksburkar och ölburkar. Inte har jag kunnat slänga iväg dom. Utan det finns några (ganska många) burkar nere i källaren. Har inte riktigt kommit fram till vad jag ska göra med dom. Här hade jag faktiskt förevigat en del av dom, då dom stod i mitt rum.
Och när jag gick igenom garderoben i teverummet, i förrgår, hittade jag den här bilden. James Dean i egen hög person.
Höll upp den mot Åke och sa att den här, köpte jag 1983 i Gamla stan nere i Stockholm. Men varför de…var Åkes spontana fråga. Hahaa, ser du inte vem det är, frågade jag tillbaka. Nää, det gjorde han inte. Mäh, nog trodde jag att alla visste vem han var.
Nå, jag köpte James Dean, Marilyn Monroe och Elvis Presley, på en promenad i Gamla Stan med min ungdomsvän, Urban Dunger. Och nu undrar jag förstås vart dom gamla kändisarna tagit vägen? Hade även fotat Elvis, fast det är ju inte samma sak.
Hittade även en bild jag tagit under just den dagen för snart 40 år sedan. Min kusin Johan, står lutad mot väggen. Han följde säkert med oss för att guida oss rätt. Vi bodde ju hemma hos mina kusiner då vi var där.
Nåt mer jag undrar över, rent seriöst, är vad min bil håller på med. Kommer ut i garaget igår kväll, låser upp och ska gå runt och dra ur motorvärmarsladden. Tycker att det lyser inne i bilen, men tänker tvärsnabbt att det måste vara lysena i garaget som reflekteras.
Kommer hem, slår av bilen och då tänds lampan därbak. Vrider om nyckeln, och den släcks. Vrider av och drar ut nyckeln, den tänds, stoppar i nyckel, den slocknar. Går in och säger det till Åke, som tar på sig skorna och går ut. Jag kikar ut genom fönstret och ser att lampan är släckt.. ??
J-vla, sk—-tbil, och JA JAG VET, det är ju aldrig fel då nån annan ska kika på den. Åke kommer in och säger att han har ju en sån typ av twilight lampa i sin SAAB. Mja, svarar jag, nog vet jag att det finns. Men det har ALDRIG lyst inne i Audin förut. Så oavsett, måste ju bilen fått knäppen på riktigt. Eller så lever den upp i alla sin glans, precis innan den är over and done with. Får passa på och njuta av den nu då, man vet aldrig vad som kommer.
Däremot visste jag att Winstone ville ha en bild tagen på honom, när jag nu skulle fota James Dean, så han fick sin vilja igenom. Och med den hoppas på en fin torsdag, för er alla!
Har glömt att berätta att jag fick svar från Bisnode, på mitt ifrågasättande av deras utlämnande av kunduppgifter som inte stämde. Hon har lämnat mina synpunkter vidare till deras ansvarige för innehåll av upplysningskopiorna. Det tackade jag för! Höll på sluta i psykbryt , då jag hämtat julstjärnan jag beställde till Plantagen, igår. Tycker att vanliga stjärnor kan vara svår att veckla ut, men den här… ja jag var tvungen att använda en hand från Åke för att kunna få ner lampa och sätta ihop den.
Hade glömt informera Åke om att den INTE ska tändas innan första advent, så den lyste så fint igår, då jag kom hem från jobbet. Den fick lysa så jag hann fota den, innan jag släckte ner den.
Åke hade haft en påringning på dörren tidigare på kvällen, det var en lampfot, tillverkad i björk. Givetvis tillhörande BjörkVodkan som jag hämtade ut i lördags.
Fanns med ett recept både en drink man kan göra på denna Vodka ja jag tror inte att vi ska sitta och dricka den med Pepsi Max, faktiskt, och sen ett recept på en efterrätt. Låter intressant.
Fast Vodkan lär inte mögla där den står heller, i väntan på absolut rätt tillfälle
Fick med mig en amaryllislök från Plantagen, den ska ha 2 stänglar och vara tvåfärgad. Om jag har tumme med nån, vill säga.
Och en liten nötknäpparkille, haha.
Printade en bild från fejjan igår. Den var tagen i Buffalo New York i förrgår. Ni har garanterat hört hur mycket snö som fallit där. Oh my, är jag glad att vi bor i Umeå, åtminstone idag.
Nere i Uppsala-Stockholm är det besvärligt. Åke pratade med Theresé igår. Just där hon vistas var det inte så farligt, fast hon sa att deras snö, är inte riktigt samma lika, som vår, häruppe. Den är mer klibbig. Det må ju vara mera klibbsnö då beroende på varmare temperatur, tänker jag.
Har lovat min brukare att sy en gardinkappa till henne, så det kanske är läge att plocka upp symaskinen idag då. Tjopp tjopp…
Trevlig fikadejt med grannarna ute på Nybro igår. Och Nybro levererade som vanligt. Gick sedan runt hörnet och tog en egen bild på syrrans tavlor som står inne på Frisörkollektivet.
Ner på Busstation och hämtade ut det orangea partytältet, så vi laddar för sommar och pa… sammankomster.
Preem hade också paket att hämta ut. Tavelramarna jag beställt och nu är Nickes plansch inramad och upphängd.
Noterade att den var tryckt 1982, så jag tänkte att då var den inte så gammal, fast…allt är relativt. 40 år har den hängt med och får fortsätta göra så. Vet inte om man säger plansch heller, den är i hårdare papper än sånt där av glansigare typ.
Nånting som är aningens äldre, hittade jag också ihop rullad uppe i köksskåpet. Den fick också en ram. Vet inte om det här är ett program, eller nåt som hängt nånstans inne på Göta Lejon. Det är i alla fall en teater föreställning som var 1976, och Åke, Nicke och Elsie var på plats. Och det var Svea hund på Göta Lejon med en diger lista av aktörer. Här är framsidan.
Baksidan informerar om innehållet.
Åke tycks minnas att dom åkte ner till Stockholm för att gå på en veteranmarknad under dagen och sedan roa sig med detta på kvällen. Fråga inte mig eller Åke, om vem som fick med sig denna hem, eller varför. Men nu får även den, finnas kvar, bara för att…
När jag nu ändå är inne på Åke och släkta, så skickade Theresé den här bilden på hans farmor Tyra, som bodde häruppe i vår tvåa. Och på den tiden, var detta huset utrustat med gul, träfasad, minsann. Är glad att den idag är i tegel och relativt underhållsfri.
Mindre glad över dagens väder. Ska ni ut och speciellt i motvind, var förberedd..
Nä, jag hade inga slalomglasögon på mig då vi gick ut, men det hade fasen varit skönt. Jag såg inte vart jag gick. Winstone var inte heller sugen på långpromenad.
Man ser ju knappt bilen som stod parkerad på gång och cykelbanan.
Ojoj, nu har Åke fått känna på, hur det kan vara att ha köksansvar, och till middagen, fick han göra det på riktigt. Han brände sig nämligen på handen då han skulle ut med stekpannan jag hade därinne Hur ofta har jag inte gjort det…och ändå har jag inte lärt mig det än,att ugnen är varm om den är påslagen och det innebär att saker därinne, är varm, dom med.
Jag är väldigt begränsad i mina rörelser, för tillfället. Och i förrgår, då jag skulle försöka ge Winstones hans kulor så försökte jag hitta av hans matskål, från höfthöjd.. det gick inte. Dom for ut på golvet och för Åke blev det dubbelarbete. Han tyckte jag skulle ge f-n i att mata hunden. Och jag började skratta och därmed straffade jag mig själv…för det gör ont, det med.
Åke for på Bo-Lage igår och jag bad honom köpa Blossa -21. Han skulle även in på Ica Maxi och handla lite. Det här skulle då föreställa Blossa -21.
Dom hade inget annat inne på Maxi, sa han. Ja där ser man, fast det var inte på Ica du skulle köpa glöggen, sa jag, fast det var så han uppfattat det. Nå, han hade i alla fall köpt Blossa -21 inne hos Bo-Lage, så det blev ju rätt i alla fall. Denna ska testas om 2 veckor, är det bestämt.
Är med i en matgrupp på FB. Där delar man med sig av sina maträtter och tips. Såg nu på morgonen att det var en som blivit påhoppad i kommentarerna, för att dom åt hallonsylt till pannkaka med fläsk.
Hur störd får man bli, vad angår det andra, varför ids men ens? Helt ok om man är kompisar och kommenterar för att göra sig rolig, men det blir ju en annan sak, eftersom man vet vem man säger det till. Sen kanske man kan prova först, innan man säger nåt.
Jag äter INTE fisk, punkt slut. Och nej, ingen behöver bjuda mig på det heller med repliken om att det kan göras så gott att jag inte ens kommer att veta att det är fisk. För då tänker jag att då måste det vara dåligt på riktigt, eftersom man gör en fisk som inte smakar fisk, eller hur?
Men tänk då om jag börjar kommentera alla inlägg med recept på hur man tillagar fiskrätter. Och jag skriver fy tusan, vad äckligt, hur kan ni Usch, vem vill bjuda på det där. Nämen fy, det där ger man väl till räven… Ja ni fattar, jag fick väl en dumstämpel i pannan.
Kom utsökt att tänka på den gången jag och kusin Anna fick det ärofyllda uppdraget att laga middag till vår farfar Johan. Farmor skulle till Stockholm av någon anledning, och frågade oss om vi kunde tänka oss att fixa hans middag.
Han skulle få köttfärssås och spaghetti, det var väl enkelt att tillaga. Vi tog upp ett paket köttfärs och påbörjade proceduren, men vi tyckte inte att vi fick till den ordentligt. Mera kryddor, mera ketchup, och till slut fick vi servera middagen även om vi inte kände oss hel nöjd med slutresultatet.
Farfar var då nöjd, även om han såg aningens skeptisk ut. Han åt och teg och nickade godkännande. Han var snäll, vår farfar, haha. Inte alls som dom andra vuxna idag, som sitter och kastar skit på dom som serverar hallonsylt till fläskpannkakan.
Det var dessutom ingen vanlig köttfärssås han fick, det talade vår farmor om för oss sedan. Hon hade nämligen infryst pölsa därnere i frysen och det var den vi hade använt som grund i vår delikata köttfärssås…stackars farfar. Fast vi fick oss alla ett gott skratt, i alla fall.
Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..
Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.
Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.
Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.
Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.
I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.
När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.
Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.
Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…
Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.
Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.
Detta var dagen D, då jag och Nicco, hade ett bokat flyg, ner till Arlanda. Jag skulle resa i hemlighet, det vill säga, Theresé och Sally, skulle få sig en överraskning.
Theresé hade tidigare frågat, om inte jag och Nicco ville komma ner och spendera en helg med henne och Sally i Stockholm. Bo på hotell och kolla in dom närmaste omgivningarna. Jag deklarerade tidigt att jag inte skulle komma. Det hade jag bestämt.
Men så satt Nicco här en kväll och berättade att hon bokat sin biljett. Jag funderade en liten stund och tyckte nog att jag borde väl ändå åka, nu, då jag har en ledsagare med mig. Så jag gjorde slag i saken och Nicco fick boka biljett, till mig med.
Ni som vet, sedan tidigare, fattar ledsagarsnacket. Har ju provat att gå vilse på Arlanda förut, tog mig inte ens ut från övre plan. Den gången fick Tina ta kontakt med reception, inte ens dom visste vart jag var, även fast jag beskrev omgivningen. Ja, då fattar ni att jag var lost. Här lite bilder från den aktuella resan och dagen 😁 Tina fotar mitt försvinnande, här står hon i reception och ser bekymrad ut.
Roligaste av allt är at jag står, bra precis, rakt ovanför där, fast jag skymtar inte i bilden
Och här kommer jag minsann, efter typ 30 minuters irrande. Tycker jag är duktig jag. Haha, ut kom jag ju, och jag skrattade nog mest hela tiden 🤣
Nu var rum bokade på Camper hotell, med egen biosalong och andra erbjudanden. Men så började snaran dras ihop. Det blev en ökning av insjuknande människor. Vårat inplanerade besök, krympte. Nej, men då gör vi så här, och vi undviker det där.
Jag försökte få Theresé till att hämta Nicco med bil. Min tanke var ju då att vi skulle slippa kommunala färdmedel. Och där sprack överraskningen, då Nicco till slut fick säga att det var av större vikt att bli hämtad med bil för hon kanske skulle ha med sig nån. Då trodde nämligen Theresé, att Nicco var gravid.
Sen avbokades hotellet och vi skulle tillbringa en natt hemma hos Theresé och sedan ta en hotell natt, nånstans norröver, istället. Och efter nån dag strök vi även det och vi skulle bara vara i Järlåsa. Men allt havererade och nu ska man ju inte åka i vilket fall som helst.
Vi fick, eller rättare sagt, vi ska få pengarna tillbaka, eftersom vår flygresa skulle vara med Norwegian. Och i detta nu får vi tänka att resan får vi göra en annan gång. Stockholm finns kvar, och det är som det är. Vi får finna oss i det.
Vi är överöst med information, från alla håll och kanter, men blir ändå lätt irriterad, då dom skriver, att man bara ska umgås med dom i hushållet. Men fortfarande får man ses 50 personer på ett event. Samt, att detta är restriktioner inte rekommendationer.
Detta kan dock lätt, misstolkas. Att vissa tror att det borde vara ok att träffa polare. Vad är skillnaden om man ses 10 kompisar, om man ändå får hänga med 50 främlingar på en match, till exempel.
Jo, jag vet skillnaden. Det sitter inte 50 personer i ett litet rum, utan på en arena är det betydligt större utrymme.
Sedan skriver dom att man ska undvika det som inte är ett måste. Fast ett måste, är väldigt individuellt. Jag kanske inte behöver köpa just den där saken, för jag har så jag klarar mig Men grannen, kanske tycker att det är ett måste, för han har bara 3 stycken, kvar.
Han behöver visserligen inte köpa nya, just nu, men han tänker inte längre än näsan räcker. Så för honom blir det ett måste.
Nå, det är då bedrövligt, hur man än ser det. Att läget är som det är. Svårt för alla som blir drabbade, inte bara av smittan, utan dom som blir av med jobb. Butiker som läggs ner. Restauranger som stänger och allt annat som hänger i en skör tråd.
Samtidigt, som allt elände härjar, så ska vi även leva. Jag tänker fortsättningsvis, att man sprider ut riskerna. För en risk är det, så fort du kliver utanför dörren, men du får också överväga risken att bli galen, om du aldrig går ut.
Vi får skratta åt eländet, och kan man inte göra det, så kan man skratta åt det här, i alla fall
Sally är inte svårövertalad att få med på Winstone promenader, jag behöver inte ens fråga, hon ligger steget före mig:
Full fart, och lite hopp och spex!
Theresé drog till Avion så jag och Sally åkte på hiss utflykt till NUS och Östra station. Intentionen var att hon skulle få testa paternoster hissarna men döm om min förvåning då dom inte fanns kvar :0
Vet nu inte om dom renoveras eller rent ut sagt plockats bort. Har läst att dom är jättebra, och snabb om man bara ska upp nån trapp eller två, men, då det är dags att renovera, är det både kostsamt och svårt.
Citerar en artikel från uochd.se: ”Att serva en paternosterhiss från femtiotalet är inte det lättaste. Åke Forsberg berömmer Hissgruppens Lars Amgren och konsulten Mats Öberg, som ägnade drygt ett halvår på att göra hissen brukbar. Det är inte bara att ta loss ett hjul på 400 kg, man måste också ta loss korgarna. Man var tvungen att bygga upp en stålkonstruktion för att komma åt det stora drivkugghjulet.” slutcitat
Tydligen fanns det i alla fall en sådan hiss i HSB huset i Stockholm, 2017, vet dock inte om den finns kvar idag, Sally kanske måste göra en utflykt åt det hållet, om hon vill teståka 😀
Nå, vi åkte i alla fall Willy Wonka hissen på Östra Station:
Och vi tog en liten fika på Ullas, innan vi gick ut och fotade utsikten:
Sen var det då dags för bangolfen, där på kvällskvisten. Det var ju faktiskt rätt så kul, undrar just om man skulle kunna få med sig några gammgrannar på en liten runda, nån kväll…Jan A, Jan B, Kerstin, Ingegerd…ja ni därborta, och undrar om det blir extremt kul, om man tar en cider/öl, innan? 😀
Man fick i alla fall INTE, spela med hög klubba, så jag höll en låg profil, fick in 3 stycken hole in one, men även 3 stycken 7 slagare, och detta på en 18 håls bana, så jag hamnade på en tredje plats, efter Theresé och Nicco. Georgo och Sally hamnade därefter.
Jaja, tycker jag klarade mig bra med tanke på att jag aldrig spelat förut, finns dock ett kort på mig, som Åke tagit 1984, och på den bilden håller jag i en klubba. Så antingen var det vara rekvisita eller så spelade vi ett spel, uppe i Lövånger.
Även om nu både Theresé och Nicco, vill påstå att jag inte har boll koll, så vet jag att jag har det, nånstans, spelade inte bara basket, utan även pingis, tennis, badminton och swingboll som barn, och älskade det. Så hade man fortsatt hålla igång, hade jag garanterat, sopat golfbanan med dom 😀
Gammlia ikväll, men nu, hundpromenad innan huset vaknar. Ha en bra dag, allihop, kanske vi ses däruppe!
Nu ska ni få höra nåt ovanligt och häpnadsväckande, vi satt ute i solen igår. Wow faktor, eller hur 😀 Kändes som lite sommar igen, fast egentligen har jag inte accepterat att man säger att det är höst än, heller. Njae, vi drar lite på det, tänker jag.
Jag och Nicco blåste iväg till Ikea, där Nicco hade gjort i ordning en inköpslista, och ett 6 pack vinglas stod inte med på listan men hon tänkte att det kanske skulle behövas då hon kom hem med alla grejer (skämtar lite).
Hämtade upp Åke och drog iväg till Grubbeskolans bibliotek, där vi kan förtidsrösta, vilket vi gjorde och Nicco var nog gladast av alla, och hon fick dessutom ett extra varmt välkomnande av dom som var där då dom fick höra att det var första gången:
Nu har vi lagt våra röster och gjort vad vi har kunnat för det vi tror på och som vi önskar att det ska vara.
Hem och lämna av Åke och vidare till MIO möbler där vi hade varsin 300 kronors check att lösa in. Jag fick med mig hem en ny barstege, våran är ju för liten:
Och Nicco köpte lite av varje, bland annat 2 stora hotellkuddar, och nån hylla till badrummet. Jag kom då undan billigast 😀
Nu kommer lite fina bilder på Sally, tagna av Theresé Hällsten. Då dom var här nu sist, så åkte dom vidare hemåt med en rejäl omväg, nämligen över Finland. Ja, dom tog båten över från Holmsund och när dom kört runt där tog dom båten till Stockholm.
Och med dom bilderna önskar jag er alla en fin lördag, själv åker jag nog till Smultronstället en sväng, dom har nåt jippo där idag. Och javisst ja, jag påminner er alla om loppisen dom har på OKQ8, parkvägen, det är idag, det med. Ha det fint!
Så var det lillebrors tur att fylla år, hela 45 år, till och med, och som alla gånger så behagar han att vara nere i El Stockholmo, där han har sin familj, så det blir ingen tårta för oss idag. Men men, ett grattis kan han ju få ändå. Grattis Lars!
Uppe hos mamma håller dom på att arbeta för fullt, ute på gården. Det ska bytas fasad efter 50 år, allt tegel ska bort och nya plåtar ska upp, så snart eller så småningom, kan vi inte längre säga att hon bor på den gula gården, utan den kommer att få en annan färg:
Another brick…out of the wall (kanske)!
Det roliga i kråksången var att dom påbörjade arbetet på huset mitt emot, sedan kom dom på att det blev fel, det var den andra gården det skulle börjas med, så…då lämnar man det så här:
Och i huset där mamma bor, ska det byggas ännu mer. Dom gör större utgrävningar nere i källaren där det ska bli några nya lägenheter, och det ska vara en typ av lägenheter för ungdomar…fast jag gissar då att det är ungdomar med rika föräldrar, om dom nu inte råkar på, att ha sparat ihop en liten förmögenhet själva, för det är inga billiga hyresrätter vi pratar om, utan insatslägenheter.
Jag fick ett recept av mamma på en drink hon blev bjuden på för några dagar sedan, och jag tänker nu dela med mig av den, helt oprovat, men med hennes rekommendationer.
Koka ihop 1 liter rabarber med 1½ dl socker och 1 tsk vaniljsocker. Mixa ihop allt till en slät röra. Blanda sedan ner 3 dl Grenadine mix och några droppar röd karamellfärg. Tillsätt 3-5 dl sprit, här har hon skrivit, av den billigaste Vodkan, men det är ju valfritt 😀 Och sedan fryser man ner alltihop i en plastburk. Vid servering skedar man ner 2-3 matskedar av moset, späder med Loka och sätter i ett sugrör…Voila!!!
Grenadine mix, kan man förövrigt hitta på matvarubutikerna, tror denna är köpt på Kvantum eller Maxi.
Det är bra att man får tips på vad man kan göra av det man har ute på gården. Rabarber har vi, monstruösa sådana, elefantöron kan bladen jämföras med. Röda vinbär dignar det fullt av och lite lite svarta. Kanske måste ta ett varv runt hörnet och se vad man kan ta rätt på.
Men innan dess, ska jag ha frukost, gå ut med Winstone, skjutsa upp Åke till ortopeden, och ja just ja, sen ska ja till frissan också, hm…det tenderar att bli en dag med lite at göra, ändå. Fast dagen är ju lång. Önskar er alla en bra sådan!
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste kommentarerna