Jag visste det…

Ja det var som jag trodde, inte skulle katterna lämna dörren i fred, jag hörde ett krafsande och puttande, gick in i matrummet med kameran och vem dyker upp…Enya, ivrig på att komma in:

001 003 004 010 014

Nå nu är då dörren på plats igen så det spelar nog inte så stor roll hur mycket dom puffar, stånkar och kör på, den där dörren får dom inte loss…tror jag.

Jag blev uppringd av spec. läkaren från Lycksele igår, vid middagstid. Hon ska skicka en remiss för att göra ett ultraljud på hjärtat, sedan ska jag i december, gå på ett informationsmöte i Lycksele, om kommande operation och vad man ger sig in på, dessutom ska hon konferera med ännu en kirurg, som ska ge klartecken, och sedan är det bara att köra på…har man tur kanske det blir av i januari 😀

Vi gjorde inte så mycket mer igår, sedvanliga promenader med Winstone, diska och laga mat. Winstone testade solbrillor för stundande sommar, eller nja, tror inte han var så sugen på att ha några på sig:

Foto1247 Foto1249 Foto1250 Foto1251 Foto1253 Foto1255 Foto1256

Idag, på morgonen skjutsade jag upp Nicco till tandläkaren och sedan blev det bråttom, hem och hämta väska och sedan släppa av henne på busstation, hon hade 7 minuter tillgodo, tandläkaren tog längre tid på sig än vad han brukar, men det gick ju vägen, i alla fall.

Och nu har vår dator fått frispel…den gör som den vill, typ, visar dom sidor den tycker, harvar på i sin takt, så nu ska det bli kul att se om jag kommer in och kan lägga ut bloggen. Önskar er alla en fin måndag!

Maria Lundmark Hällsten