Etikett: bryggan

Snart dags…

Av , , Bli först att kommentera 13

Snart dags för stora vårbadet, för Winstone. Det är verkligen behövligt, med tanke på hur det ser ut, i vägkanterna, på gångbanor och andra ställen där han kan tänkas knata på.

Jag köpte en lätt vadderad väst åt honom, mest för att skydda magen mot all smuts, det är lättare att bara torka tassarna, och ja, snäll som han är, verkar han rätt så obrydd, om vad han har på sig.

2016-04-01 09.51.43Dock kan det vara svårt att se, vad som är fram och bak på vovven :D

Fast å andra sidan, kanske det inte är värt att tvätta honom nu, precis som med fönsterputsning, som man brukar vänta med tills dom varit och sopat vägar och cykelbanor.

Jag stod och pratade med en kille i Fällfors, ifjol, han hade själv haft en samojed, och dom har väl liknande päls, som vår japanska spets. Och när den blir blöt, blir den inte kul att ha att göra med.

Ja, jag har skrivit det förut…den blir som blöt bomull, eller svinto, kan man också säga. Nå, dom hade sin stuga där i närheten av vatten, det var en varm sommar och hunden fick för sig att den ville bada. Han hoppade i från bryggan och killen som turligt nog, stod bredvid, fick se hur hunden sjönk mer och mer, ner under vattenytan.
Han fick tag i honom och drog upp han på land, han sa att hunden kändes att väga ett ton. Med all den blöta pälsen, blev det för tungt för vovven, ja, då kan ni tänka er, hur pälsen känns och syns. Nu är ju Winstone betydligt mindre, än en samojed, men ändå.

Vi hade förmånen att få testa på, Ikeas brunch och frukost igår…jag valde frukosten:

510-frukost-500x500Frukosttallriken innehåller två frallor, tre olika pålägg, smör och färska grönsaker. Nybryggt kaffe, te eller ett glas mjölk ingår. Och allt detta för 10:-…helt otroligt, både billigt och det var gott, färskt bröd, värt varje krona. Brunchen föll också dom andra i smaken.

Och apropå frukost, så håller det på vara dags för det, nu, önskar er alla en trevlig söndag!

2016-04-01 14.23.05

Cowboyfesten i Maltträsk

Av , , 2 kommentarer 5

Här kommer en hel del bilder från lördagen och söndagens bravader.

Därnere skymtade man Sune och Giselas ekipage, och jag, utan mina glasögon, undrade vad fasen dom hade för skorstenspipa i förtältet.

Men det var ingen pipa, det var en del av gungställningen som stod bakom, annars hade man ju kunnat tro att det var där, all matlagning skulle ske. Sune "the head chef" var nämligen mannen som fixade käk åt alla 88 vuxna med några barn till.

Och det gjordes enligt konstens alla regler:

Maten betsod av chili con carne med sallad och bröd till, inte att förakta.

Tova var väl den enda som såg lätt uttråkad ut, och hade tagit sin tillflykt till bryggan.

Här rockades det loss till Wolfman Jack, alltjämt lika bra…eller alltid lite bättre :-)

Två ohängda personer som satt på puben, som kvällen till ära hade försökt klä upp eller ut sig.

och nu, dagen efter:

Jag var nog först uppe, kvart i åtta hoppade jag upp ur sängen och kokade dagens första kaffepanna. Sedan dök dom upp, en efter en, i solskenet. Snacka om att ha tur med vädret.

Mindre tur hade Lena, som shejkade loss på kvällstimmarna och vred knäet så förbandslådan var ett nödvändigt ont, som plockades fram, dagen efter. Brälla letade dessutom fram skaftet från en lie, det var det närmaste en krycka eller käpp, han kunde komma, och det var nog inte helt fel. Hoppas det känns bättre idag, Lena!

Sen hade vi ett uppdrag tilldelat av fru Helena Jonsson. Deras döttrar som var på väg upp till Maltträsk i lördags hade skjutit topplockspackningen (om det nu är det) på deras volvo, och blev således ståendes med bilen, strax utanför Hällnäs. Dom fick skjuts till Maltträsk men för att få bilen hem till Umeå, anlitades vi, som har resurserna att ta med en bil därbak.

Det fick kluras ett tag, och sedan hade vi inte tillräckligt med ström i vinschen, men den gick att få upp på startmotorn (vilket kan innnebära att det egentligen är något annat som farit), och det var ju tur. men en Volvo med kula, tar vi aldrig med igen. Kulan har nött ett hål på insidan av bakdörren och huven fick nog ta några stötar mot loftet. Men hem kom vi oss.

Vi tackar Brälla och alla inblandade för en toppen trevlig lördagskväll, det kan vi göra om :-)

Apropå projektet på fredagskvällen. Vi hade fått det eminenta uppdraget att frakta Brällas present från klubben, till Maltträsk, det var en 12 meters flaggstång och vi som har en markis på 13 meter, hade ju det perfekta fordonet att få med stången. Det var det vi fick hjälp med, att få upp den på markisen. Där låg den välgömd och ingen kunde gissa vart den var, förutom dom som visste om det, förstås.

Önskar er alla en fin dag!

 

 

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten