Etikett: hängmatta

Bussiga klubben 🚌

Av , , Bli först att kommentera 20

Hittade gamla bussbilder. Från den tiden då vi inte hade en bil därbak och Nicco sov i en hängmatta, ovanför Åkes säng.

 

 

Och tydligen var det inte bara Nicco som ramlade ur hängmattan, Enya lyckades med det konststycket, hon också. Jag tror att det vara Nicco som hann fota.

Vi har haft några bussar genom åren. 4 stycken om vi ska vara jättenoga. Och den med hängmattan var nummer 2 i ordningen. Den första var Holiday Inn…


Mycket roliga minnen från bussarna, och fler hoppas vi ju att det blir.

Vi pratade, av naturliga skäl, om Tärnaby igår kväll. Jo jag har nog varit i just Tärna, 2 gånger. En med Åke och en gång med mina föräldrar. Jag frågade Åke om vi hade träffat Ingemar Stenmarks mamma, men det hade han inget minne av så då kan jag säga med 100 procents säkerhet att det var då jag var där med mina föräldrar, som vi stötte på henne, inne på Ica.

Jag ville nämligen minnas att det var min pappa som pekade ut henne då vi möttes. Jag fortsatte säga att jag mindes att värdshuset var ett brunt hus med längsgående balkong, och japp, det stämde det med. Åke själv, bodde och arbetade en period i hans liv, just på Tärnaby Värdshus och han bodde granne med Stig Strand ute på Ko-näset, där Åke hyrde en stuga.

Detta var dock innan vår tid började, tillsammans. Snart eller om ett halvår, minus 16 dagar, så var det 38 år sedan vi började hänga med varandra. Knepigt det blir då man knappt, hunnit med att man fyllt både 30, 40 och 50 år Sen ska vi inte gå in på detaljer 🤭

 

Familjen Hällsten-Söderberg ha spenderat natten på nåt hotell i Östersund, och utgår därifrån nu på morgonen. Sally skickade en bild men inte därifrån utan dom stannade för lunch på nåt Pinchohak.

Vi har väl tänkt få i oss nåt lunchaktigt innan jag värmer upp gasarfoten. Tror att jag i övrigt har det mesta under kontroll.


Återstår att önska er alla en trevlig söndag. På återstörande då jag får tid och uppkoppling.

Håll er inomhus…eller huka er!

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag for till mamma igår, vi satt ute på balkongen och drack kaffe, sen åkte vi en sväng på Coop och handlade. Då jag kom hem hade jag fått en hälsning från en glad kattägare:

20840789_10155560513596585_1563523523558611026_nFina blommor och choklad! 😀

Innan jag åkte till mamma, gick jag ut med Winstone…och givetvis i värsta regnskuren, det föll dessutom, inte rätt ner, utan sidledes. Paraplyet hjälpte lite, om man höll det rakt mot vinden…måste ju sett lite konstigt ut.

20799818_10155559789866585_8264277219789287735_nOch efter middags intaget, var det dags igen…och precis som tidigare, satt det igång att regna och blåsa, ordentligt. Winstone gick att dra med sig runt, men högst motvilligt, även om han faktiskt gjorde sina behov…eller så kände han att det var lika bra, så behövde han inte gå ut efter en stund igen…vem vet hur dom tänker.

2016-01-11 08.50.35Så läste jag lite på vk.se  att Vernon Cooray som är professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet och bland annat skrivit boken Blixt och åska, slår hål på några myter om just åska och blixtar,  och jag som aldrig tänkt tanken att det skulle vara farligt att gå ut, då det blixtrar, om man bara håller sig lugn…man ska inte springa, har jag hört. Men i artikeln så uppmanas man faktiskt att hålla sig inomhus, och undvika att hålla i metall saker.

Man ska inte heller duscha eller bada, att prata i mobil, går bra, så länge du inte har den på laddning, däremot, precis som man fick lära sig som barn, ska man inte prata i den fasta telefonen, om man har en sån (det har vi).

Måste man gå ut, är det säkrast att ha skor på fötterna, blixten kan fortfarande slå ner i dig men dom ger ett visst skydd mot stegspänning i marken om du har skor på dig.
Om man blir överraskad av ett åskoväder ska man söka sig in i en byggnad, om det inte är möjligt, ska man göra sig så låg som möjligt och hålla visst avstånd från träd, minst 2 meter ifrån.

Bilen ger mindre skydd än ett hus, blixten kan fortfarande slå ner i en bil och krossa rutorna, och bilen kan börja brinna, karossen på bilen är dock säkrast, fast, dag är ju nya bilar, mest gjord i plast…inte säkert…

Hm, där ser man…så lärde jag mig nåt nytt och nästa gång det blixtrar ska jag inte göra som jag gjorde sist, det blixtrade, gå ut med hunden…nä, då får han allt lov att vänta lite 😀

Han som uppfann åskledaren, Benjamin Franklin, sa tydligen att det absolut bästa man kunde göra vid åska var att lägga sig i en hängmatta med rep, inomhus och bara njuta av skådespelet.

Men idag, lär jag ju gå ut, och jag ska njuta av sol och förhoppningsvis, lite värme. Hoppas att ni också får tillfälle till det.

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild 😀

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom 😀

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta 😀

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Bulls eye…nästan

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag började dagen med att dammsuga och skura golven, medan det torkade så klippte jag gräsmattan, och sedan avnjöt jag frukost härutanför.
Jag hann sitta en stund på ”gammgården” igår, innan jag blåste iväg på strömpilen. Jag hade fyra uppdrag, skulle se om jag hittade något åt Nicco på hälsokosten, för hennes mage, gå på gallerix och blev jag förvånad då dom inte fanns där längre, göra en blixtvisit hos Bo Lage, och handla lite på Maxi.
På hemvägen plockade jag upp chefen och hennes assistent, sen åkte vi hem hit och hade en liten rundvisning i huset och avslutade besöket med en kaffe ute i trädgården. Vi pratade om allt möjligt, hängmattan var ett av samtalsämnena. Nu kommer jag inte ihåg om jag skrivit det tidigare, men det var i så fall längesedan.
Vi hade nämligen en sån hängandes utanför sommarstugan då jag var runt 10-12 år. Den satt fast i ett träd och sedan i kortsidan på huset, ca två meter bortanför knuten. På framsidan av huset, en meter från samma knut, satt det en piltavla.
En av mina kusiner hade bestämt sig för att kasta pil och givetvis ligger jag och såsar i hängmattan. Hur han sedan lyckas missa, inte bara piltavlan utan hela väggen, för att sedan träffa mig i benet med pilen, det kan inte jag svara på, men det gjorde han…hm, kanske en dold talang.
Träffad av pilar hade jag blivit tidigare också, men denna gången i ryggen. Jag hade för bråttom fram till tavlan och tjejen som skulle kasta var väl för ivrig, tjopp tjopp så var det gjort.
Idag kanske det kommer hit en som ska ta bort gräsmattan närmast grusgången så vi får bredda infarten. Jag får väl bli överraskad då jag kommer från jobbet, jag arbetar ju idag och imorgon. Sedan kanske vi ska åka och titta på en ny (gammal) buss, vi får se vart det barkar iväg. Jag önskar er i alla fall en bra dag!
 

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten

Snyggt jobbat Åhléns!

Av , , 2 kommentarer 4

Undrar om detta kommer att bli, mer regel än undantag:

Flaggorna som står rätt ut i blåsten. Visst är det fler än vi här på slätten som börjar på vara less på all blåst? Ok att det är myggfritt och det skulle också kunna vara schysst med lite blåst om det var 30 grader varmt, men det är ju inte det.
 
Annika ringde och undrade om jag kunde göra henne sällskap på en shoppingrunda igår eftermiddag. Så jag åkte med henne och bland annat så var vi in en sväng på Åhléns. Titta på denna skyltdocka:
 
Annika sa direkt att hon blev så glad då hon såg den, den är ju inte spe som en räka utan en något fylligare skyltdocka. Jag kollade lite närmare och det stämmer ju, jag har aldrig sett en sådan docka och sedan tänkte jag, varför tyckte inte jag att den såg ”konstig” ut, kan det bero på att den faktiskt såg ganska ”normal” ut? Det var som ingenting att reagera på. En stor eloge till Åhléns som ställer ut såna dockor, synd bara att dom som hade bikini på sig var betydligt spinkigare, kan just undra varför.
 
Jag och Åke fixade en hängmatta till katterna igår. Enya var försten i den men jag vet inte vad hon egentligen tyckte om den. Den behöver nog en liten förbättring, ska ordna det sedan. Men den duger för tillfället och det ser ut som om någon har varit upp i den nu under natten.
 
Näpp, nu måste jag kolla Niccolina, jag har inte hört hennes alarm ännu och nu håller det på vara i senaste laget att stiga upp, i alla fall då det gäller henne. Ha en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten