Etikett: fladdra

Jag räddade den stackaren…

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag räddade en stackars humla från ett drunkningstillbud i Winstones vattenskål, häromdagen. Nicco var snabb att påminna mig om vad hon berättat tidigare, man skulle göra speciella platser där humlorna och för all del, andra insekter, skulle kunna söka svalka och dricka, utan att drunkna.

Så jag la ner en sten i vårt fågelbad, tyckte jag var smart:

20150822_110733

Men då påpekade Nicco att det ändå var för djupt, det ska likna något som detta istället:

11781711_914144505341072_7071008970798863183_n 11866443_914144548674401_8543047191104102529_n

 

Det ska finnas lämpliga platåer dom ska stå på, så jag får väl se om jag kan hitta igen några glaskulor, eller annat lämpligt, så man kan fixa ett litet spa, till dom små. Vet inte om jag ska skriva en liten skylt om att fjärilar inte bör göra sig besväret att landa, fast jag tror inte att dom fattar, dom är ju lite skruvade, det ser man då dom flyger…helt planlöst och utan kontroll :D

Just nu har vi en liten husfluga härinne, till Winstones förtret. Han försöker hugga den, men är inte tillräckligt snabb. Och flugor tycks ibland, bara vara ute för att jäklas. Hur mycket man än viftar så ska dom dit, igen och igen och igen, helst på samma fläck också.

Idag var det skolstart för Nicco, och jag kan minnas hur det var, då man gick i skolan och sommarlovet var över. Det var ändå med viss glädje och spänd förväntan, man gick dit. Jag längtade efter skolkompisarna, vi var ju alltid uppe i Malå hela sommaren, inte bara under pappas semester. Fast det är klart, det där ändrades med tiden, och ju äldre man blev, desto mer avtog intresset, för själva skolan.

Ja, nu vet jag ju att alla inte är som jag, jag har som inte gillat skolan alls, jag är nog mer en typ, ”learning by doing”, inte sitta och läsa i en bok hur man gör. Och av den anledningen blev det aldrig något gymnasium för min del. Det var nära…jag sökte in på konstfack i Stockholm, och hör och häpna, jag kom in, men viljan att åka dit var starkare för min dåvarande kompis, som även han, sökte in där. han fick en reservplats, och då jag tackade nej, så kom han in och han åkte dit.

Det var nog tänkt så, jag har aldrig ångrat att jag inte for, jag är nog en umebo ut i fingerspetsarna, ni vet det där, ”aldrig söder om tegsbron”, och så kommer det nog alltid att förbli :D

Ha en fin dag, allihop därute! Jag ska försöka med det, jag med.

 

 

Väldigt få, lyser upp tillvaron!

Av , , 4 kommentarer 17

 

Jag fattar inte hur det kan vara tillåtet att ens sitta på en cykel, om man både är döv… och blind. Att vara döv, är ju en sak… man har ju ändå ögon att se med, men att vara båda delarna och bara braka på, det är för mig, obegripligt. Och som om det inte vore nog… dom har heller inte råd med vare sig reflexer eller lysen.
Jag skulle backa ut från vår gård för några kvällar sedan, är jättenoga med att kolla att ingen kommer på cykelbanan, slänger i backen och gasar, bara för att få tvärnita då det kommer en cyklist rakt över vägen och cyklar upp på vår infart, den människan får cykla ut på gräsmattan. Jag blir faktiskt så jäkla arg att jag tänkt köra upp och vråla åt människan om den har ny lärt sig trampa och inte vet hur man stannar eller svänger.
Vi var faktiskt med om, en gång i tiden, att bli på cyklade då vi satt i bilen. Vi hade varit ner på stan och köpt en loftsäng till Niccolina. Kom och körde på E12:an mot Västerslätt (detta var på den tiden då det fanns ett trafiklyse, just norr om E4:a bron), det har varit rött för oss, så Åke saktar ner och sedan slår det över till grönt och han gasar på.
I samma veva dyker det upp en cyklist från vänster, Åke svär, jag har inte hunnit uppfatta någonting då jag inte ens sett cyklisten, han gasar på, i tron om att han ska hinna förbi, jag tittar bakåt, hör en smäll, ser armar och ben fladdra i bakre sidorutan, hinner titta i backspegeln och ser en lastbil och tror ju givetvis att den ska braka över människan som ligger där och sprattlar.
Åke tvärnitar, hoppar ur bilen och killen som cyklat in i oss, skyndar sig till cykeln, tar tag i den och försvinner som ett skott i fjärran. Åke arg som ett bi och vrålar till honom, jamen det gick bra, ropar killen tillbaka… ja vadå det gick bra… hur gick det för vår bil då??? Men inte stannar den killen inte, han är borta med vinden.
Och visst, det gick bra och det är ju absolut huvudsaken, bilen må ju så vara, men även cyklister ska ju ta sitt ansvar, och det gjorde inte denna killen. Och jag ser varenda dag, folk som trampar runt och över hälften, kör svart, dvs utan lysen och reflexer, även gående suger på att lysa upp tillvaron, och då tycker jag, om det nu är så dyrt att investera i ett reflex, att dom kan stanna några meter ifrån vägen dom ska över, och vänta tills det är fritt fram, istället för att kuta rätt fram och tro att man hinner se dom.
Nåja, det var det om det. Idag jobbar jag, längtar inte alls… jag skulle vilja gå i säng igen, men så får man väl inte säga :) Fortfarande ont i halsen, 15:de dagen idag, usch vilken pest.. . och pina. Men det kommer väl att ge med sig, inom kort, hoppas jag. Önskar er alla en fin måndag!
ps. "Kul-Janne" roade sig med att vända på mitt lilla meddelande som jag lagt ut på ordlös lördag, så här ser det ut… vänt åt andra hållet ds.