Sommaren 3

Man kan ju inte bara klyva ved och släpa ris hela dagen, utan någon måste ju serva Livskamraten – "hantlanga". Så jag stack emellan med att såga upp det gamla, raserade planket, ta bort jord som kommit med rotvältan, såga upp större grenar och stoppa i säckar för eldning under hösten. Dessutom hade vi ju ris nere på tomten också och det eldade jag i vår fina ackumulatortunna. Alldeles vid vattnet, med vattenhinken beredd, enkelt att hålla marken blöt runtomkring, perfekt att elda i, lätt att hålla koll på elden och sedan bara lägga locket på för att förhindra att glöd virvlade iväg. Hur många timmar stod jag där, i gassande sol och eldade? Kanske 12-15 timmar totalt.

Däremellan samlade jag ihop vedklabbarna som låg spridda över sluttningen. Än skulle de rullas uppför, än nedför, bäras ibland och samlas där jag nu ställt upp klyven. Där satt jag sedan och vedhögen bara växte. Än är den inte stor nog, det finns fortfarande en hög med klabbar kvar som väntar på att bli omhändertagna.

En liten del av det ris och de  klabbar som fanns utspridda.

Jag hade bestämt mig för att så länge Livskamraten jobbar så ska jag jobba.
En dag när vi jobbat extra länge så sade jag det åt honom. Gissa vad, han hade tänkt detsamma och bara lidit i tysthet när han hörde ljudet från klyven. "Ska hon aldrig sluta så man får ta ledigt!" Så kan det gå när man inte kommunicerar!

Dagen efter tog vi ledigt och gjorde en utflykt längs Kustvägen. Vilka mysiga ställen det finns och så underbart med alla dessa fiskrökerier och fiskrestauranger! En sak som blev väldigt tydlig i år är att man måste belöna sig när man jobbat hårt. Ta fikapaus med lite sockerkaka i solen, bada på eftermiddagen, unna sig något extra till middag, en liten utflykt kanske.

Man kan alltid njuta av sina blommor……