Fantastiska medtrafikanter

I fredags skulle jag åka själv till SpanskaVillan. Min vana trogen så kollade jag bensinmätaren på torsdag. Jag vill gärna tanka i förväg så jag bara kan åka raka vägen dit jag ska.

Allt OK, tanken var i det närmaste full. Bensinen borde alltså räcka ända fram. Iväg for jag, glad i hågen; skönt att få tillbringa helgen i stugan. Jag började närma mig Husum, körde på en sträcka med vägräcke, då tappade bilen plötsligt fart. Hjälp, jag växlade ner och gasade på igen och den ökade farten en stund men tappade sedan farten igen. Där satt jag och kämpade, försökte hjälpa bilen att ta sig framåt för att slippa stanna och blockera hela vägbanan. Jag hann precis dit vägen delade sig i två vägbanor innan den stannade helt.

Vad hade hänt? Jag kastade en blick på instrumentbrädan för att se om någon varningslampa lyste och då SÅG jag. Bensintanken var tom!!! Jag fick ju en liten hjärnskada vid hjärnblödningen som gör att jag ibland tolkar bilder fel, vänder på det jag ser på något konstigt sätt och tydligen var det vad som hade hänt. Jag hade tittat på bensinmätaren och tolkat den som att den var nästan full, fast den var nästan tom. Hur kul är det?

Någon reservdunk hade jag inte med så det var bara att låsa bilen och försöka få lift med någon till närmaste bensinmack. Sju bilar (7!!!) körde förbi och bara tittade på mig, tack för det! (Ironi).

Den åttonde bilen stannade för att höra vad som  hänt, tack för det, men hade inte plats för mig i bilen. Den nionde bilen stannade. I bilen satt en mor med sin vuxne son och dennes tonårsdotter. Så såg de ut, men jag tror att de var änglar som dök upp för att hjälpa mig.

De skjutsade mig till macken, 1 mil blev det. Inte nog med det, mannen tankade dunken åt mig, de körde mig tillbaka till bilen (ytterligare 1 mil), han tankade bilen och de stod kvar och väntade till dess att de såg att allt var OK och jag kunde köra iväg. De hade åkt från Luleå och skulle till Bollnäs och ändå tog de sig tid att hjälpa mig. Så rara människor det finns! En eloge till dem.

 

2 kommentarer

  1. Anne-Marie Mäkelä

    Svar till Helena Nilsson Springare (2012-08-14 20:32)
    Så rätt du har! De var från Luleå och skulle ner till Bollnäs! Det var det sista jag sa till mannen innan jag åkte iväg: ”det ska va’ en norrlänning!”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.