Jaha, det verkar som att pollenmedicineringen gör nytta. Har tagit 1 tablett varje dag i 3 dagar och ögonen har slutat irritera och rinna. Det är bara att acceptera att man tydligen blivit känsligare på äldre dagar. Rackarns……

Dagen har tillbringats tillsammans med tre barnbarn, jag och en av de äldre har passat två småttingar. Lekpark, studsmatta, lego, byta blöjor, lunch, ”mellis”, trava fram och tillbaka längs vägen med den lille ivrigt trampande på traktorn, sticka emellan med en tvättmaskinskörning här, en hundpromenad där, torka hallgolvet, sortera tvätt, puuuuhhhh! Det tar på att vara vikarierande småbarnsförälder. Glada barn men trött morförälder!

”Örträsk anses vara det första nybygget i Lappmarken söder om Jokkmokk. Det var finnen Johan Philipsson, vanligen kallad Hilduinen, som slog sig ned här. Han finns som trästaty på Örträsks hembygdsgård. Det exakta årtalet för nybyggets etablering är okänd, men hembygdsforskaren Ossian Egerbladh menar att det troligaste är att Johan Philipsson högg ett svedjeland vid Örträsksjön på försommaren 1676, sådde det 1677 och sedan flyttade dit 1678. Detta styrks av tingsprotokoll från 1681, där det sägs om Johan Philipsson att han var ”hitkommen för tre år sedan”. År 1693 skattlades det första nybygget i Örträsk efter 15 års frihet, vilket var första gången som en nybyggare betalade skatt inom Lycksele lappmark. Innehavare var då Johan Philipssons son Samuel. Före 1690-talets utgång satt även de tre andra barnen (Margareta, Erik och Johan) på varsin gård vid Örträsksjön.” Wikipedia

Så har jag alltså kommit till anfadern Johan Philipsson Hilduinen som sägs vara grundaren till Örträsk. Inte i någon rak linje på den manliga sidan utan linjen har gått via döttrar här och var. Är det kanske därför jag känner sådan saknad efter information om kvinnorna i släkten?

Jag har läst massor om Hilduinen, alla diskussioner om var i Finland han kom ifrån, diskussioner som förts om ifall han var i Falun innan han kom till det som blev Örträsk. Men vad vet vi om människan som levde tillsammans med honom? Man tror att hon hette Hildur NN, okänt varifrån i Finland hon kom. Det är tråkigt att den informationen saknas, men inget vi kan göra åt idag.

Men det är mer känslan av ”han grundlade Örträsk”. Vad gjorde hon under tiden? Satt hemma och åt choklad? ”Han högg svedjeland”. Vad gjorde hon under tiden? Drack kaffe på verandan?

Var det inte så här det brukade vara? Hela familjen hjälptes åt. Denna bild ser idyllisk ut, fikarast ute på ängen. Det är från mitt eget album: morfar, mormor med fyra av sina barn. Ytterligare ett barn fanns förstås bakom kameran. En mysig bild, men det var hårt arbete, alla händer behövdes. Mina tidigaste somrar tillbringades hos mormor och morfar under slåtter-tiden för då skulle alla vara med och jobba. Så var det bara och ändå är detta sannolikt tidigt 1940-tal.

Så var det sannolikt i ännu hårdare grad i slutet av 1670-talet, då arbetade hela familjen tillsammans. Varför nämns inte det någonstans, varför nämns inte Hildur som ”medgrundare” till Örträsk? Jag kan tänka mig att varje familjemedlem dessutom hade sina egna sysslor, de små skulle hjälpa till när verktygen behövde slipas, hustrun och barnen skulle plocka bär och svamp att fylla skafferiet med. På vintern skulle alla verktyg ses över, kläder skulle lappas och lagas, skor och snöskor skulle tillverkas.

Det känns som att halva historien saknas när man ser vad som finns noterat, mer än halva historien  – både kvinnornas och barnens. Jag saknar det……….

Kan man bli pollenallergiker på äldre dagar? Har märkt de senaste åren att jag blir snuvig när jag är ute och jobbar i trädgården, men i år har det förvärrats. Jag låter som att jag är förkyld, mina ögon är irriterade och vill rinna, under gårdagens långpromenad blev jag så andfådd och började hosta, jag är helt slut mot kvällssidan, har sovit i soffan två dagar efter varandra. Är detta pollenallergi?

Jag måste nog gå på apoteket och köpa något receptfritt för att kolla om det har effekt. Känner mig inte i form. Igår tyckte jag att det kändes bättre i mitt låsta skulderparti så därför var jag ute och målade och gjorde rent i ett stenparti. Idag känns det som att hela skulderpartiet på vänster sida är en enda stel klump. Hoppas att dagens massage kan ordna till det.

Usch, vilket tråkigt blogginlägg!  Lika bra att sluta. Få se om det känns bättre imorgon.

Idag är det stillhet som råder här. Mitt vänstra skulderblad har varit i låst läge ett par dagar och nu är jag less på detta. Det blev en lååååååång promenad i morse med trevligt sällskap och strålande sol. En skön dusch på det och lite smärtstillande salva över skulderbladet så har det känts riktigt bra en stund.

Då passade jag på att skanna in lite gamla bilder från mammas album och hittade då också en massa bilder på min egen Livskamrat. Rackarns så snygg han var (är)! Det väckte till liv en del av de gamla känslorna när man bara kunde titta på honom, titta och må gott. Jag skannade in bilder från honom med första dottern och föll fullkomligen i trans. Ack ja, det får man komma ihåg när man tittar på den lätt härjade äldre herre man idag delar sitt  liv med!

Passade på att göra en rensning av handväskan idag, har faktiskt börjat göra det ganska regelbundet nu. Ändå förundras jag alltid över vad jag kan hitta där. Ibland är det som att göra en riktig djupdykning ner i det okända. Denna gång var det inte så farligt, kvitton och en skrapad trisslott.

Men hur länge har förpackningen med snabbfållningsband legat där? Varför, när köpte jag det?

För att inte tala om den plastinlindade teskeden, vad i hela friden har jag använt den till? Hur länge har den gömt sig därnere i det mörka djupet……..

Nog har vi märkt att Jocke, mamma och pappas gamla nymfparakit, börjar skrika när vi går och sätter oss i vardagsrummet men vi har tänkt att det är för att han tror att det är kväll och vill bli övertäckt för att gå och sova. Men i kväll gjorde vi något vi aldrig gjort förut. Vi lyfte in buren så han fick sitta med oss. Det var tydligen helt rätt för nu är han så nöjd. Han har underhållit oss med riktig skönsång. Han äter, gosar med sin kompis (spegeln) och verkar så nöjd. Kan det verkligen varit av ensamhet han suttit och skrikit. Och vi har ingenting förstått?! Livet kan vara svårt ibland.