Dagen har ägnats åt ett besök på det som idag måste räknas som svenskarnas Mecka; IKEA! Kompisen och jag trodde, i vår enfald, att måndag direkt när de öppnar så är det ganska lugnt. Haha, vad vi bedrog oss!

Som ett lämmeltåg drog vi alla fram, följande de utritade pilarna, genom affären. En del stackare gick emot pilarnas riktning och de fick det inte lätt. Vi som var på väg åt rätt håll, vi höll ihop och bredde ut oss och spärrade vägen. Har Ingvar sagt att man ska gå åt det här hållet så ska man.

Ingenting skulle vi handla, men några småprylar hittade sin väg till vår vagn så några hundralappar var brände vi. Oumbärliga saker, diskborstar för 3,- st, servetter, ack livets nödtorft!

Sedan avslutade vi naturligtvis med ett av svenskarnas favoritnöjen; att köa för att få i sig en bit mat. Köerna ringlade sig i slingor liknande de på Arlanda, jag frågade killen bakom disken om grönsaksbullarna var goda. Han var ärlig, en eloge till honom, och sa; nja. Tjejen bredvid som ju var vegetarian intygade att de var goda så jag chansade och det var en bra chansning. Utmärkt gott, en kopp kaffe och en choklad mousse på det så kunde vi lämna den stolta blågula byggnaden. Lyckad dag!

Började med Vasa-loppet, jobbigt men kul. Det räcker så bra att se loppet på TV, känner ingen längtan att vara på plats och trängas. Tyvärr hann vi inte se finalen men hörde att det var många som var med och slogs ända in på mållinjen och det tycker jag är kul.

Idag har vi varit och hälsat på tre av barnbarnen. De två yngsta var gulliga och go´a, men de pratar inte svenska just nu! Det var ”mormor”…………. hit och ”mormor”……… dit och jag förstod ingenting. Konstigt kändes det att inte förstå två av barnbarnen. Helt plötsligt så talar de faderns språk varav jag förstår absolut ingenting. Jag skyller på att de bara har utländskt TV-abonnemang så nu har jag kollat upp Netflix och uppmanat föräldrarna att prova en gratismånad. Jag är villig att betala månadsprenumerationen för jag måste ju ändå kunna prata med de små. Vilken märklig situation! Hur kan det bli så?

Den blivande 17-åringen är det däremot inga problem att förstå. Han kommer och äter födelsedagsmiddag på tisdag och han önskar att få musselsoppa! Ajaj, det har jag aldrig lagat, bara ätit på restaurang. Hur ska jag klara av det? Eller kanske jag ska satsa på tortillas, fajitas, tacos i en salig blandning och sedan bjuda ut honom på restaurang längre fram. Då kan han få musselsoppa med pommes frites mmmmmm.

Mitt glada favoritprogram Home Free är nu slut. I kväll blir det till att se polisman Banks istället. Jag älskar böckerna och kan inte låta bli att se serien också. Lite råare än Home Free dock, tyvärr.

Imorgon blir det IKEA med en väninna. Ser fram emot det, ska köpa en kontorsstol och lite lådinredning. Få se om vi äter lunch där också. Lite mysigt ska man väl ha.

Mitt batteri vill inte ladda upp sig, har jätteont i nacken (mina spända muskler), känner mig nedstämd till tusen, har ätit massor med chips och godis bara därför att….. Ska ta tag i mina känslor och gå en långpromenad på morgonen och försöka slappna av. Så kan det bli ibland, ni vet när glaset är fullt så……..

Tittade på Skavlan igår, bra program med fängslande personligheter, inte minst bloggerskan Dagny. Jag gick in på hennes blogg och läste, helt makalöst så fint hon skriver. Tänk att få vara så frisk och närvarande i nuet när man går mot 104 år! Läs gärna Bojans blogg.

Ibland stöter man på män som är väldigt burdusa, ja så är det, jag har ännu inte träffat någon kvinna som är burdus på det sättet. Hur menar jag då? Mitt i en diskussion kan en man luta sig bakåt, lägga upp ena benet över det andra, därmed uppvisande sitt skrev till allmän uppbyggelse… och säga saker som; he ä´ flum. Eller kort och gott; skitsnack, bullshit eller liknande illaluktande kommentarer. Vad kan man anföra som motargument? Detta kan ske i alla sammanhang, även i de finaste salonger och bland yrkesfolk som pratar om allvarliga saker.

Eller lägga armarna bakom huvudet (inte när de har kavajen på sig) och prompt deklarera att så är det. Det blir lätt så att diskussionen stannar upp ett tag då. Är man kvinna så kan man få en liten släng av lillvännen, gullsnuppan också.

Ibland tänker jag, vad skulle ske om en kvinna gjorde något liknande; satte sig med benen brett isär, kallade sin kontrahent för lillpojken eller bara konstaterade flum. Skulle hon bli tagen på allvar? Snarare skulle man bara titta bort och så är hon bortgjord för tid och evighet, eller man kanske skulle skylla på att hon har mens? Det gjorde ju Donald Trump när han blev ifrågasatt av en kvinnlig programledare.

Som tur var så verkar det vara det äldre gardet som har sådana burdusa, märkliga fasoner så vi får hoppas på en bättre framtid för oss alla, både män och kvinnor.

Skönt, nu har jag fått lägga från mig en fråga som faktiskt har upprört mig genom mitt yrkesmässiga liv. Det är tur att dessa bufflar var/är i minoritet? och att det finns/fanns andra kloka människor, män och kvinnor, runtom.

Ha en skön helg!

Kort och gott; omvälvande dag, hjärnan är tom, inget att skriva. Återkommer imorgon när batteriet laddats igen.

Vad är ni ute efter när ni går in på någon kvällstidnings hemsida via datorn? Själv har jag lagt in en kortväg till Aftonbladet och den läser jag varje dag, ibland ett par gånger om dagen. Varför? Jo, för att uppdatera mig om vad som sker i min omvärld. Är intresserad av vad som sker i världen. Men vad är det som fått allt större utrymme på nyhetssidorna?

Jo, korta videosnuttar om diverse märkliga djur som hittats, ormar som kräks eller äter upp papegojor, mystiska saker som ploppar ut ur här och där, äckliga saker oftast. Inte f-n är jag intresserad av sådant!  Inte är det sådana saker jag vill läsa om, eller i dessa fall, titta på. Inte heller är det dessa fåniga samtal om vad som försiggår bland våra kungligheter. Tre, fyra tjusiga kvinnor som sitter och tolkar vad som orsakat att någon kunglighet sagt si eller så. Nej, lägg pengarna på vettiga saker istället.

Jag är fullkomligt övertygad om att det inte är meningen att vi ska känna till allt, se allt som sker av udda saker i vår omgivning. Många saker som lyfts fram är sådant som ger obehags- eller oroskänslor och man orkar inte oroa sig över allt som sker. Ni  vet vad som händer om man fortsätter hälla vätska i en full mugg? Den rinner över. Så tror jag att vi människor fungerar också. Vi orkar inte med att vara samvete för hela världen, vi orkar inte med att oroa oss för fasor som vi inte upplevt, eller kommer att uppleva, i våra liv. Det räcker väl med att vi oroar oss för de verkliga problemen, bland dessa Donald Trump, flyktingfrågan, svälten runtom i världen med mera, med mera.

Nu har Jocke fått vara ute ur buren och jag tycker att han ser lite piggare ut. Han har fått överta lilla L:s låda som innehållit hennes Frost-skidhjälm och den verkar han gilla.
Nu går jag in till mig och tar det lite lugnt, sade Jocke och gick in i lådan

Här har jag det riktigt fint, har spillt ut lite hirsfrö framför ingången, om jag skulle bli hungrig

Nu får du ge dig  med fotograferingen, annars hackar jag på linsen!

När jag sedan ställde mig och strök kom han flygandes och spankulerade omkring på strykbrädan innan han flög tillbaka till sitt nya lilla bo. Han verkar må ganska bra även om rösten är svag.

Vår lilla Jocke har ju varit på semester i 14 dagar hos svågern. När vi hämtade honom i söndags så upptäckte vi att hans visslingar blivit mycket lägre, om han vore en människa så skulle vi säga att han viskade. Nu är det tisdag och han viskar fortfarande. I morse tog jag ut honom och dukade upp med hans favoriter, perkulatorn och två gamla mobiltelefoner. Dem brukar han spegla sig i och spela för mycket vackert.

Nu tycker jag att det ser ut som att han haltar lite och rösten är fortfarande så svag, så svag.Vi vet ju att han är 30+ så man kan befara att han ska trilla av pinnen närsomhelst. Men jag vill inte det! Han är en länk till mamma, pappa och syrran. Det finns så många minnen där han finns med; ilsket rufsande till mammas hår när hon städat hans bur eller tagit perkulatorn, sittande på pappas axel i förväntan på att få smaka vad än pappa tuggade på, sittande i syrrans burspråk där han glatt sjöng för hunden Singel….. listan kan göras lång.

Nåja, vad kan man göra åt tidens gång, absolut ingenting. Han verkar trivas i alla fall med att få komma ut ur buren så det är ju bra.

Idag blir det en långpromenad med ännu en promenadkompis. Vi ska njuta av solen och att få vara ute i det gnistrande vita. Jag önskar er alla en fin dag.