Nu är det en sådan där slöperiod som jag upplever ibland. Visst, jag har promenerat, druckit kaffe hos grannarna, sopat trappan och avsatserna nerför slänten och …… ja, det var väl det. Däremellan har jag suttit i solen, suttit framför datorn och jobbat med ”boken” och inget annat. Slö, något så hemskt. Egentligen vill jag bara att det ska bli kväll så jag kan få sätta mig med surfplattan och planera för de nya överskåpen i köket.

Jag har äntligen hittat det diskställ jag vill ha, diskställ som sitter inne i skåpen, så man slipper ha disken stående på diskbänken. För oss omoderna människor som inte sätter in diskmaskin. Diskstället är från  IKEA, men salutförs tydligen inte i Sverige. Jag fick i alla fall tag på dem via Amazon. Något spännande för det fanns inga mått angivna på produkten. Jag ställde frågan till Amazon och de i sin tur ställde frågan till sina kunder, men fick inget svar. Märkligt. Igår kom i alla fall paketet och jag kunde konstatera att jag behöver köksskåp som är 80 brett och minst, 60 högt.

Så igår satt jag i soffan och planerade och fantiserade. Jag kom fram till att jag vill ha alldeles släta skåpluckor i en avvikande färg från underskåpen. Kanske i trä mot de vita underskåpen. Dessutom vill jag ha skåp med luckor som öppnas uppåt. Nu har jag hittat ett skåp som är 80 brett och 80 högt med 2 luckor. Kan nog vara möjligt, men nu vill jag åka till IKEA för att se skåpet i verkligheten. Fast vädret är alldeles för vackert för att åka in till Birsta. Nej, det får nog dröja till någon gråmulen dag. Jag får fantisera till dess. Fortsätter slöa. Sköt om er!

Vi vaknade båda med lite ömhet i armen där vi fick sprutan igår. Jag hade förberett mig när jag gick in till sköterskan genom att dra upp min högra ärm,  men hon ville hellre vaccinera i den vänstra. Okej, det fick hon. Men sedan hade hon sagt till Livskamraten att hon hellre ville vaccinera i den högra? Varför? Ja, det är sådant man kan fundera på när man är pensionär.

Sedan tog vi en riktig långpromenad. Ett par svanar kom flygandes över oss, oavbrutet ropande. Vi funderade på varför de skrek när de bara var två stycken. Jag föreslog att de kanske bara småpratade lite grand med varandra, medan Livskamraten föreslog att en var blind och den andra var ledarsvanen som dirigerade sin kompis. Så kan det vara. Det var en underbar promenad, soligt, vindstilla. På ett ställe lyste solen på en mossbelagd sten. Solen gnistrade fram mellan grankvistarna och mossan såg ljuvligt mjuk ut. Precis ett sådant ställe jag kan tänka mig att älvorna vilar en stund i gryningen.

Vi passerade den stora slätten vid Hembygdsgården. Där bakom kan man ibland höra ljudet från E4:an. Idag läste jag att man planerar att dra järnvägsspåret från Njurundabommen till Gnarp tvärs över slätten. Det kan innebära att befintliga hus måste lösas. Så tråkigt. Jag  undrar om vi kommer att höra tåget hem till oss? Nåja, det kommer att ta ett tag innan det blir aktuellt. Vi har sannolikt flyttat härifrån då, tillbaka till Holmsund kanske, till en lägenhet. Så blir det den dagen vi inte längre klarar av vår kuperade tomt. Måtte det dröja länge än!

Nu har jag hämtat ut ett kuvert med klätterrosen Thor. Jag beställde den i fjol, men då skickade Elsie från Roskraft fel. Jag fick en rosa okänd ros istället för en blodröd Thor. Men nu är den här. Jag har planterat den i en kruka till dess jag kan sätta ut den. Snart kanske, vi hade +25 vid altanen på södergaveln idag. Gissa om det var skönt att ta sitt eftermiddagskaffe där.

Nu har det ju blivit ett påbud att man ska bära munskydd när man är ute och rör på sig i det offentliga rummet. Sagt och gjort, jag följer reglerna. Idag var vi  iväg och vaccinerade oss och det kändes helt   overkligt. Först stod vi utanför vårdcentralen, en kort kö med ca 1,5 m mellan varje munskyddsförsedd person. Så blev man invinkad till entrén där en munskyddsförsedd person kollade legitimation och ledde en vidare in i väntrummet. Där blev man anvisad en plats så att vi satt, kanske 10 personer, utspridda i rummet. När en blev inkallad till sköterskan så flyttade vi alla efter ett steg. Så tog det väl 5 minuter inne hos sköterskan, längst tid tog det att knappa in alla uppgifter på datorn, så ett stick av typen Moderna, sedan ombedd att gå in i en korridor där det fanns stolar utplacerade. Man skulle sitta 15 minuter innan man fick gå ut. Faktiskt väldigt smidigt måste jag säga. Omedelbart kom en kallelse både på telefon och datorn om tiden för nästa vaccination. Jag är helt nöjd med den hanteringen. Nu är det bara att hoppas att man inte börjar må dåligt av sprutan. Det kändes lite grand som att man var med i en film om världen efter någon katastrof. Men oj, det är ju faktiskt det, tanken svindlar. Detta är ju helt enormt…

Vädret är fint och ska visst fortsätta vara fint resten av veckan. Vad kan man mer begära?

Alltså i morgon blir det vaccination. Jag undrar vilket vaccin vi kommer att erbjudas? Jag känner en viss skräck inför vaccinet från Astra Zeneca måste jag säga. Med tanke på min hjärnblödning så känns det inte riktigt ”roligt” att få det vaccinet. Men det är väl bara att hålla fanan högt och hoppas på det bästa.

Vädret fortsätter att vara så där typiskt aprilväder, sol, regnskur, sol, stora moln, sol och så vidare. Vi har mest hållit oss inomhus och tagit det lugnt. Inte tillräckligt lugnt dock. Jag har lyckats radera alla breven från bokmallen. Har inte den blekaste aning vilken tangent jag kom åt. Allt bara försvann. Det gick inte ens att ångra utförd manöver. Det orsakade en smärre storm av svärord, skäms på mig.

Som tur var så har jag, nästan, alla brev sparade i en annan mall, helt oredigerade, förstås men det borde fixa sig. Jag har beslutat att jag nu skall lägga in all ”extra-text”, alltså innehållsförteckning, förord, kort historiebakgrund, familjemedlemmar och, det bestämde jag idag, en kortvariant av släkttavlan först och när det är klart, lägga in ett år i taget. Släkttavlan blir enbart namn på fäder och mödrar samt ortsnamn och födelseår. Sedan ska jag skriva in att det kommer att finnas möjlighet att få hela släktträdet, både via USB alternativt i pappersform. Då får jag med alla fotografier och barn också.

Det är så roligt! Svårigheten är att begränsa sig. Boken skulle kunna bli jättetjock. Jag ser det som så att man kan ha boken som ett litet ”lexikon” över släkten. Vill man läsa alla brev så kan man ta ett år i taget och läsa mina kommentarer till det året. Sedan kan man gå tillbaka någon gång och ta ett annat år. Allt jag hoppas är att de ska vilja spara boken och ta med in i sina nya familjer. Mina barn och barnbarn samt syrrans barn och barnbarn ska få varsitt ex.

Ibland far det genom mitt huvud att ”tänk om de inte uppskattar det”. Man kan bara leda hästen till vattnet, man kan inte tvinga den att dricka. Boken kommer att finnas i alla fall så då får de väl göra vad de vill med den. För det mesta brukar intresset för den egna släkten komma med stigande ålder och då har de något att titta tillbaka på. Japp, så är det.

Här i Västernorrland är det munskydd på i butiker fr om igår. Ja, det är bara att sköta sig.

Igår var en underbar dag. Rena sommarvärmen. Vi beslöt oss för att elda det lilla ris som fanns kvar på grannens tomt. Det blev så varmt vid tunnan att det kändes som att stövlarna skulle smälta, det gjorde ont på benet. Till slut satte jag mig nära tunnan och täckte benen med ris för att hålla värmen borta. Så satt jag där och kunde kasta in ris i tunnan. Det var faktiskt helt underbart.

Idag snöar det, tung snö. Just idag, när vi ska byta till sommardäck. Tala om dålig tajming. Vi funderade ett tag på om vi skulle avboka däcksbytet men det blir under eftermiddagen, vi har alldeles nya sommardäck, vi kör E4 och det är plusgrader så det borde gå bra. Förmiddagen kommer att ägnas åt att vattna blommor och jobba lite på boken med mammas och pappas brev. Först nu har jag insett hur kort tid de faktiskt kände varandra innan mamma flyttade till Holmsund. Inte bara det utan hur mycket tid de inte träffades under åren 1941-44 då pappa låg inkallad så mycket. Nog är det märkligt att de höll ihop hela livet ändå. Jag tänker på när mamma sjöng ”han är min man”. Det väcker varma känslor.

Ack ja, vi själva firar 50 år i juli….

Läser att det förväntas bli en ”tafsar-dag” nästa vecka då unga pojkar uppmanas att tafsa på flickor, filma tafsandet och dela på Internet. Va??!! Man tror inte det är sant. Måtte föräldrar till pojkar ta ett allvarligt samtal med dem och uppmana dem att stå emot eventuellt kamrattryck. För att inte tala om att ta upp om hur hemskt det skulle vara för flickorna … Flickor som de är kompisar med, klasskamrater…

Måtte det sunda förnuftet segra så vi får behålla tron på våra manliga ungdomar.

Svanarna då, var kom de in i bilden? Jo, svanarna är tillbaka. Idag är första dagen som jag sett dem ute på isen. Vårkänslorna infann sig omedelbart, men försvann efter att vi varit ute en promenad. Maken till kallblåst, dag efter dag efter dag. Börjar bli less på blåsandet nu.

Igår såg vi slutet av Netflix-serien Vem dödade Sara och blev lite sura för att man inte fick lösningen klar för sig. Men nu läser jag att nästa säsong börjar redan i maj så då gäller det bara att hålla handlingen i minnet några veckor. Vi håller ut!

I onsdags meddelade vaccinsamordnaren i Västernorrland att 65+ skulle få börja boka tider från kl 17. Så exakt kl 17 var jag inne på datorn och det meddelades ”inga tider tillgängliga” ända in i november Det verkade ju omöjligt så jag gick in flera gånger under kvällen. Nix, inga tider. Det fanns också ett angivet telefonnummer så under gårdagens promenad försökte jag ringa, i det närmaste oavbrutet. Nix, gick inte. Mötte en bygranne som berättade att hon och maken just varit in och vaccinerat sig och att sköterskan berättat att hon jobbade ensam på torsdagen och hade 75 inbokade klienter. För fredagen var det inbokat 155 stycken så då skulle de vara två. Det lät ju lovande så jag gick in på datorn och Halleluja! det fanns bokningsbara tider. Så på onsdag till veckan ska vi vaccineras. Jag kunde ju bara boka åt en person i taget så jag bokade första lediga tid, 13.55, åt mig och när jag sedan skulle boka åt Livskamraten så hade några hunnit boka närmast följande tider så han blev inbokad 14.15. Då förstår man vilket tryck det var på bokningen. Nya tider var satta var femte minut. Jag meddelade de fyra närmaste grannarna så nu har vi alla tid på onsdag.

Vilken underbar känsla! Nu törs man se fram mot en vår och sommar med lite gemenskap. Vi firade genom att åka och hämta thaimat och ta ett glas, gott vin till.

Men i morse så jublade vi inte, snö som nu övergått i regn. Så onödigt. Jag som började förbereda för ett flätat pilstaket vid nya rabatten uppe vid vägen. Där satte jag tulpan- och alliumlökar och täckte över ordentligt med granris och jag kunde se tulpanbladen sticka upp mellan riset. Nåja, får väl passa på att jobba lite med boken om breven. Jag har hittat ett ”ge-ut-egna-böcker” med fina mallar för såväl omslag som innehåll så nu håller jag på och fyller på med innehåll, såväl breven (inne på år 1944 nu), foton och lite information om de två släkterna. Kan bara konstatera att det blir en tjockare bok än jag hade trott.

Fortsätt sköta om er.

Så har påsken dragit förbi med regn, snö och blåst. Men även med middag och födelsedagstårta tillsammans med delar av familjen. Åh, vad jag behövde den kontakten. Faktum är att vi till och med kramades, visserligen utomhus och med bortvända ansikten, men ordentliga kramar. Jag led av allvarlig brist på kramar så nu fick jag tanka upp lite. I morgon har det gått en vecka sedan kramandet så det verkar OK, ingen smitta verkar ha överlämnats.

Bara för en liten stund sedan kom beskedet att vi, 65+, får börja boka tid för vaccinering. Jiiipppiiii! Jag skall försöka boka direkt kl 17.00. Få se om systemet klarar detta.

Isen har börjat minska något så i morgon skall jag prova att bada, burr. Jag har bett Livskamraten att han måste ta ett foto. Han har fått träna idag för faktum är att han är urdålig på att fota. Genom årens lopp har han fotat sina fötter (mycket vanligt motiv), sina fingrar runt sidorna på bilden, för att inte tala om de gånger han kommit åt någon knapp på telefonen och därigenom ”förlorat” kamerafunktionen och missat det han skulle fota. Här har det blåst nordvästlig vind en hel vecka nu och det förtar definitivt glädjen med att vara ute. Men vi kan börja tro på  nya tider nu, eller hur? Håll ut!