Idag hade vi första träffen i Läsecirkeln så nu är helgerna över. Till min glädje hade vi fått en ny medlem så nu är vi sex stycken. Det känns roligt även om anledningen till att hon gått med var tråkig. Hon blev ensam i augusti så hon söker sig ut bland andra människor. Vi välkomnade henne varmt och ser fram emot att lära känna henne bättre. Varje måndag när vi träffas lägger vi 20 kr i en plåtburk. Pengarna ska räcka till inköp av Triss-lott och restaurangbesök. Förra terminen hade vi så pass mycket pengar att vi både kunde unna oss en smörgåstårta och sedan en lunch på en fin restaurang i Juniskär.

Vi har ändå mycket pengar kvar i burken eftersom vi haft tur och kunnat hämta ut nya lotter (vinster). Nu tyckte den yngsta deltagaren att vi inte skulle lägga en slant utan bara betala för oss var och en när vi går ut och äter. Andemeningen var att en del är rejält mycket äldre och att det finns risk att man inte finns med när det är dags för den gemensamma lunchen. Vi har just nu en deltagare som legat på sjukhus i lunginflammation och som inte kunde vara med vid dagens träff.

Men det känns fel tycker jag. Ingen av oss vet hur länge vi kommer att vara med i ruljangsen, men visst måste man planera framåt ändå. Man måste leva medan man lever.
Jag gav i alla fall med mig lite grand och menade att vi kan unna oss något om några veckor och inte spara allt tills terminen är slut.

Efter Läsecirkeln promenerade jag till grannen som fick stroke i veckan. Hon är kvar på sjukhuset så två grannfruar var där och städade bort julen. Jag kom lagom för att kunna hjälpa till att bära ner allt i källaren. Så bra att det finns omtänksamma grannar.

Nu har jag målat några av mina gjutna anemoner. Vad jag ser är att en del blad inte är riktigt som de ska vara, betongen måste varit för tjock så att smeten inte runnit ut ända längst ut i bladspetsarna. Men det får vara som det är, det blir nog trevligt ändå.

Behöver ni snö? Hör av er bara. Vi har så det räcker nu men det ska visst komma ändå mer i kväll. Något som vi också fick se idag var solen och den vill vi gärna se mer av. Så här såg det ut från sovrumsfönstret idag.

Se bara så fint, blå himmel skymtar. Vi hann faktiskt skotta hela backen upp till vägen och samtidigt kom bygrannen med sin traktor så vi kunde skotta ordentligt uppe vid parkeringsplatsen också. Nöjd och belåten kände jag mig när jag gick in och gjöt (heter det verkligen så?) en ny anemon och en liten ring. Nu, efter skidskyttet, har jag hunnit gjuta ytterligare en anemon så nu har jag nio stycken. Fem av dem är torra och de har jag vitmålat med häftgrund. Nu blir det JVM, bronsmatch och i kväll blir det finalmatch minsann. Så spännande!

Minsann, nu räknar jag julen som ett helt avslutat kapitel. Till och med adventsstjärnan i Uterummet har blivit utbytt. Den snäckskalslampan är den första grej jag köpte som kändes som en lyxgrej ”bara därför att”. Den tiden jag hade egen inkomst efter att jag flyttat hemifrån till Stockholm så köpte man saker som man hade behov av. Hushållsgrejor, möbler med mera, med mera. Plus att man åt ute på restaurang väldigt mycket för matlagning har aldrig legat mig särskilt varmt om hjärtat.

Så flyttade vi till Umeå och jag minns en dag när jag strosade runt på Rådhustorget och plötsligt såg LAMPAN!!! Jag ville bara ha den och jag köpte den, utan att jag hade behov av den, utan bara för känslans skull. Nu hänger den i Uterummet och där passar den helt perfekt. Varför har jag haft den liggande i förrådet, den ska hänga där.

Kortet är taget från min plats framför datorn, genom köksfönstret, så det är en del reflexer och skuggor, men visst passar den bra. Jag är så glad att jag köpte den. Det måste varit 1975 som jag köpte den så den är snart 50 år gammal. Den är fortfarande en favorit och favoriter ska man vara rädd om, eller hur?

Om det ändå kunde bestämma sig….ja, vädret alltså. Ena ögonblicket regnar det så man är ute och skrapar bort all blaskig snö. Man sätter sig och tittar i alla blomkataloger och börjar längta efter våren. Så kastar man en blick ut genom fönstret och plötsligt bara vräker snön ned. Så nu blir det vinter igen. Då får väl fröerna vänta ett tag till.

Något som också har svängt är el-kostnaden här hemma. Vi har den fina Tibber-appen och har följt vår elförbrukning ett antal månader. Hela tiden har vi legat en bra bit under medelsnittsanvändaren och det är ju bra i dessa tider. Men så i december så ökade kostnaden utan att vi gjort några större förändringar i vår el-konsumtion. Även nu i januari så ligger vi en bit över genomsnittsanvändaren. Det känns ju inte bra men så kom vi på; kan det vara växtlampan i Blomrummet? Den slogs på i december och det är en gammal växtlampa som vi fick av goda vänner nere på Österlen. Så nu har jag varit ner i källaren och bytt till en nyare LED-belysning så får vi se om vi får ned kostnaden igen.

Grannfrun som sändes till Umeå Sjukhus opererades under natten och är nu sannolikt redan tillbaka i Sundsvall på Stroke-enheten. Tänk så snabbt det kan gå! Nu hoppas vi alla här att allt ska gå bra så hon får komma hem snart. Hennes make har åldrats markant på detta dygn. Det är inte lätt när ens trygghet bara försvinner.

Jag har gjutit två blommor av den mindre modellen, jag kanske hinner gjuta en till i kväll. Då har jag fyra stycken små. De är söta tycker jag, anemoner föreställer de och jag måste göra en provmålning för att se hur jag bäst ska få fram skiftningarna i bladen. Måste nog ta mig en titt på hur anemonerna ser ut i verkliga livet.

Jag målar med Hobbyfärger, men det känns nästan som att jag vill använda vattenlöslig färg för att få fram nyanserna på bladen. Men då försvinner väl färgen bort, framförallt om man ska använda blommorna för att hålla en droppslang på plats. Än så länge får de bara ligga och torka i lugn och ro. Det är fredag kväll och vi ska också se till att vi tillbringar kvällen i lugn och ro.

I morse när jag som vanligt drog undan gardinen i sovrummet så lade jag märke till en bil hos grannen på andra sidan sjön. Blev lite fundersam för det var tidigt och det var något som inte stämde. Jag gick ner och satte mig vid datorn för att läsa tidningen som vanligt och fick då se att ambulansen kom och hämtade någon i det huset. Det var frun i huset som fått en stroke och som nu var på väg till Sundsvall Sjukhus. Alla vi som är ett ganska hopsvetsat gäng engagerade oss naturligtvis och oroade oss.

Efter ett par timmar fick vi höra att man varnade på radion om att en ambulanstransport var på väg längs E4 till Umeå och man bad bilisterna att vara vaksamma och köra åt sidan. Det var grannfrun!

Jag hör mig säga i telefon att då kommer hon under bra vård i Umeå. Lugnt och stilla säger jag det, men sedan slog ångesten till. Det är ju min värsta mardröm! Detta att mitt anerysm ska brista, jag skjutsas till Sundsvall och först efter flera timmar fraktas iväg till Neurokirurgen i Umeå.

Jag vet ju när hon kördes härifrån och antalet timmar hon var i Sundsvall innan de körde henne vidare. Ve och fasa. Varje ögonblick är dyrbart vid sådana händelser. Hjärtklappning, kallsvett. Jag är så ledsen för hennes skull, för hennes man……

Man måste lugna ned sig, det är inte bra att blodtrycket stiger. Alltså har jag gjutit en liten blomma och satt luckor på tomtenissens kakelugn. Jag blev inte riktigt nöjd med luckorna, de ser lite kladdiga ut, men idag orkar jag inte göra något åt det i alla fall. Sköt om er!

På måndag morgon skulle jag iväg med tåget upp till Umeå. Så fick jag ett sms; går tågen? Här är det snöstorm.

Här regnade det så jag gick snabbt in och kollade. Jo, tågen gick. Så hörde en av lunchdamerna av sig; vi kommer oss inte ut med bilen och det ska vara likadant på tisdag.

Så vi enades om att vi ställer in lunchen och jag stannar hemma. Typiskt att jag just denna gång hade bokat både dit-och hemresa med den billigaste biljetten då man inte får igen några pengar. Så pratade jag med sonen och han berättade att barnbarnen var lediga från skolan och då steg min längtan efter att få träffa dem. Alltså skjutsade Livskamraten mig och jag satt snart på snabbtåget till Umeå. Ringde sonen som då berättade att han blivit tvungen att skjutsa sambon och dottern till Umeå eftersom vägen inte var plogad. Nu skulle han sitta i telefonmöte fram till kl 17.00 så han kunde inte hämta mig. Till saken hör att han bor utanför samhället och jag kunde inte tänka mig att promenera hem till honom i snöstorm och med packning.

Beslöt mig för att stanna på sjukhuset så länge och se hur det hela artade sig. Passade på att ladda telefonen inne på biblioteket, lugnt och skönt och kunde läsa lite tidningar medan jag väntade. Beslöt att åka till min äldre släkting på boendet. Jag vet att hon sover mitt på dagen så det var ingen brådska. Tog bussen och kom fram till henne på boendet i lagom tid för eftermiddagskaffet. Vi hade en bra stund tillsammans, jag rensade bort julen, torkade och sopade kring hennes bord, gick och köpte glödlampor och småpysslade om henne lite. Det kändes så  bra för besöken hos henne har blivit färre efter Covid. Men nu fick vi tid med varandra.

Så kom sonen och hämtade mig. Det visade sig att inget av barnbarnen var hemma utan det var träning för den ene och trevligheter i stan för den andra. Men det är så roligt att få sitta och prata med sonen och sambon ändå. Först efter 21 kom barnen hem. Intensivt kramande och pratande. I säng på min nya sängplats, under snedtaket bakom soffan i TV-rummet. Där känner jag mig som i ett litet bo, väldigt mysigt.

Det beräknades ju komma mer snö dagen därpå så jag fick åka med in till stan när de åkte på morgonen. Så när jag satt på stationen kollade jag när tågen går och fick tag på en sista minuten-biljett på snabbtåget. Klockan 11 på förmiddagen var jag hemma i Sundsvall igen. Snopet och tråkigt att det inte blev någon lunch, men jag är jättenöjd med besöket ändå.

Nu har jag gjutit en blomma igen och ska iväg till biblioteket för att leta en bok till Läsecirkeln. Igår snöade det här och idag regnar det.

Usch och fy och blä, regnet har öst ner idag och förvandlat snön till slask. Så tråkigt. Tur då att det varit mycket sport att titta på. Har varit inne hela dagen idag och bara slöat i soffan. Så har jag packat min väska för tidigt i morgon bär det iväg norrut med tåget. Vilken tur att vi har tåg mellan Sundsvall och Umeå. Jag skulle aldrig ta bilen i detta väglag. Nej, jag ska slumra, äta lunch och spela spel ett par timmar i morgon. Sedan blir det till att plocka bort julen hos min äldre släkting. På tisdag blir det till att träffa mitt panschis-gäng på lunchen och sedan åka hem till en härlig middag. Härligt!

Oj, vad det har snöat idag. Förutom snöskottning har det inte skett så mycket annat. Vi har bara tittat på skidtävlingar på TV:n. Jag tänker på när man tittade in till mamma och pappa de sista åren. Var det någon sporttävling på TV så nog satt de och tittade. Alltid med en kaffebricka på bordet eller godis och frukt. Mamma med virkningen i händerna. De var alltid fullt uppdaterade på vem som vunnit vad och jag minns att jag tänkte: men varför sitter de och tittar på all sport, inte kan väl det vara intressant. Då hade man själv fullt upp med barnen, arbetet, egna aktiviteter och att titta på sport var väl det sista man gjorde.

Men nu sitter vi här och tittar. Vi tittar på sporter som vi aldrig har brytt oss om tidigare, exv handboll. Men det är ju så att börjar man titta så kommer ofta intresset och kunskapen om olika  utövare. Det är ingen dum dag då vi suttit med en chokladkaka och kaffe och sakkunnigt (njaa) uttalat oss om det som skett på TV. Frånsett då att det skiftar vad jag har i händerna, broderi ibland, stickning ibland, surfplattan ibland. Idag var det lite finputsning av de gjutna ringarna. Nu har jag vitmålat dem ett varv som underlag för nästa färglager.
Här hänger de på tork och jag ska göra några fler, tunnare ringar när jag kommer tillbaka hem. I dagsläget lutar det åt att jag ska måla ringarna i glada färger som matchar vår SpanskaVilla, men jag ska avvakta med att måla täcklagret till dess att jag har alla former till Totempålen. Som Maria , bloggkompisen skriver så väcker ordet totempåle tankarna på Bengt Lindström Y i Timrå, men min påle kommer inte att vara så stor och dominant. Den ska stå uppe vid vägen, troligen bland blommor, och den ska synas, som ett utropstecken vill jag att den ska vara. Den ska signalera liv och glädje, inte bara vara dekorativ. För så är det, liv och glädje är det viktigaste vi har.

Ibland blir det körigt att hinna det vardagliga så det blev en bloggfri dag igår. I natt var jag tydligen så uppvarvad att det var omöjligt att somna. Först någon gång efter 03 somnade jag och naturligtvis blev det en liten sovmorgon idag. Så dagens inplanerade huvudaktivitet, plocka bort julsakerna, blev inte gjort. Istället blev det skidåkning (på TVn) och lite gjutning. Jag har också målat kakelugnen färdigt och satt dit en ventil och ett krön. Nu återstår att fundera ut vad jag ska använda för att göra kakelugnsluckorna av. Hm, jag har kollat kylskåpet efter en lämplig tub att dissekera och använda, men alla verkar vara med silvrig insida och jag vill ju ha guldfärgade luckor.

På bilden syns både kakelugnen och gjutformarna till min totempåle. Uppriktigt sagt så känner jag mig lite osäker på totempålen. För min inre syn ser jag vackra trädgårdar med stilrena gjutna föremål i någon diskret kulör och med matchande blommor intill. Samtidigt så planerar jag en totempåle som är tänkt att vara en explosion i färg. Tankarna krockar lite kan man säga. Men nu väntar jag till dess att de gjutna föremålen torkat ordentligt och sedan blir det till att ta sig en funderare innan jag går loss med färger. Jag har nu tre ringar i varierande höjd, pappersrulle, och en smalare, högre ring, tablettburk. På kakelugnen saknas luckorna och ventilen som man kan öppna med ett snöre.

Snön faller fint och jag har bara skottat upp till första svängen av vår backe. Det ser inte så brant ut på kortet, men det kan jag lova att det är. Repet som hänger där behövs verkligen. Till veckan åker jag norrut och jag längtar så. Jag behöver mer umgänge med familjen och gamla vänner just nu.

Idag såg vi när Frida Karlsson gjorde ett superfint åk i Oberstdorfer, bra gjort. Loppet sänds på kanal 6 som tydligen förhandlat till sig rättigheterna till en del sportevenemang. Vi har ibland fått leta kanaler när det plötsligt blivit kanalbyte mitt i aktiviteterna. Inte så roligt. Något som också upplevs som störande är när det läggs in reklamavbrott. Nu ser vi att kanal 6 gör inte så utan man delar upp skärmen i två fönster så kan man ändå fortsätta att titta på det som sker. Så smart och naturligtvis har ny teknik gjort det möjligt. För en van dataanvändare så är det självklart antar jag.

En annan sak som jag uppskattar är blixtlås-skylten, ni vet den som finns där trafiken går ihop. Så smidigt, så fint trafiken flyter på. Varför har vi inte haft den förut? Här försökte jag ladda in en bild på skylten, men fick beskedet att den inte var tillåten av säkerhetsskäl. Har inte en aning om varför,  men hoppas att ni förstår vad jag menar.

Nu har jag börjat mitt samlande av saker att gjuta i till min totempåle. Så spännande det ska bli. I morgon ska Livskamraten kapa ett plaströr som jag tänker använda till ringar så jag hoppas jag kan få gjuta lite i morgon. Jag har i alla fall börjat med en kamin till tomtenissen, bättre sent än aldrig. Hittills har jag bara limmat armeringstejp och en virad tråd som markerar ungefär mitten av kaminen och nu ligger den på tork. Imorgon blir det till att grundmåla och sätta fast krönet.

Inte lätt att se vad det ska bli. En After Eight är i alla fall mall. Efter målningen ska det dit krönlist, luckor för eldstaden och någon form av spjäll. Få se var jag ska ta det ifrån. Imorgon är det torsdag och det verkar komma mycket snö. Då känns det bra att ha lite att pyssla med.