Nu har vi meddelat berörd mäklare som vi tänker gå vidare med. Dessutom har vi haft en elektriker här som gjort en el-besiktning. En hel del är galet med elen i huset så det känns jättebra att få det undersökt och sedan uppdaterat. Det borde vi ha gjort tidigare för vår egen säkerhets skull, men när man ska tänka sig att någon annan ska ta över huset då måste allt vara i ordning. Det var en bra elektriker som kom hit, en riktig hantverkare som man omedelbart kände förtroende för. Det kändes väldigt bra.

Dessutom ska vi göra en radon-mätning. Det gjorde vi när vi flyttade in och nu kan det nog behövas en ny mätning. Så ska vi rensa bort sly ner mot stranden. Vi tänker ta några sommarbilder så det måste vara fint och rensat innan fotografen kommer.

Jag har också börjat rensa lite i strandkanten, flyttat upp vår ”bränntunna” som hamnat i sjön, rensat bort lite annat skräp som spolats upp och förberett så att vi ska kunna lägga tillbaka den sista trallen längst ner mot vattnet. Den trall som isen lyfte upp, vred ett helt varv och kilade fast mellan ett par små granar. Naturen lyder sina egna lagar och då är vi människor maktlösa.

Kvällen är varm, jag ska ta och gå en runda runt tomten och bara njuta. Sedan är det dags att avsluta dagen.

Nu har vi träffat två mäklare. Trevliga människor båda, verkar kunniga och erfarna. Hur ska man välja då? Den ena lämnade en preliminär bedömning på värdet på huset och därmed också mäklararvodet. Sedan ringde hen idag och hade kollat upp lite mer i området och höll fast vid sin värdering. Den andre ville rådgöra med sina kollegor och återkomma ”senast torsdag”. Det gör att jag känner en viss osäkerhet, eller rättare sagt undrar jag om hen är osäker. Varför inte kunna lämna en preliminär bedömning? Hmmm, tål att funderas på.

Jag har också beställt vattenprov från brunnen och bett en el-firma att kontakta oss för en översyn / besiktning av elen i huset. Det borde vi göra i vilket fall som helst för vi känner en viss osäkerhet gällande el.

Så nu är vi på gång, lite sakta, ett steg i taget. Dessutom har vi anmält intresse på tre lägenheter i Umeå. Nu är det bara att vänta och se om vi har någon chans på någon eller om 10  år i bostadskö är lika med noll värde. Vi vill helst inte köpa en lägenhet i alla fall.

Regnet har dragit bort, sjön ligger stilla, alldeles blå och inbjudande. Det blir inte lätt att lämna detta ställe.

Men visst är det så, vi kommer att träffa två mäklare till veckan. Kanske tar in någon mer också. Jag tror att vår SpanskaVilla är svårvärderad, hoppas bara att den inte är svårsåld också. Men någon lägenhet har vi inte hittat. Lite nyfiken och undrande är jag över hur lång tid man ska ha stått i kön till Bostaden innan man blir aktuell för något erbjudande.

Men vi tar dagen som den kommer och känner ingen jäkt. Det ska i alla fall bli väldigt intressant att höra vad mäklarna säger. Vi har börjat att rensa lite smått i förråd och källare, kör några genomskinliga påsar till Återvinningen snabbt och elegant. Gör man så i lugn och ro så blir det inte så jobbigt i slutänden kan jag tänka mig. För varje säck man gör sig av med så känner jag mig lättare till sinnes faktiskt. Det är så, man ska inte låta sina prylar tynga ned själen. Nej, lagom är bäst.

Alltså nu går allt på rutin här. Varmt, vi söker skugga, försöker få färdigt i rabatter och uterum, men får lov att sluta för vi klarar inte av värmen helt enkelt. Jag minns när vi åkte till Gambia, det är ett tag sedan, 1988, och vi hade barnen med oss. När vi steg ur planet slog värmen emot oss och när vi kom fram till hotellet så svimmade en äldre kvinna. Hon fick vätska som innehöll mineraler och salter så hon hämtade sig ganska snabbt. Så tramsigt ungefär tyckte jag då.

Nu går jag ut i solen och efter en stund bara snurrar det i huvudet. Nu har jag mer förståelse för den kvinnan. In i huset med fördragna gardiner, pumpen förser rabatterna med vatten via droppslangarna, benen i högläge och något kallt att dricka. Så ser livet ut för tillfället.

Igår kväll kom det så äntligen, regnet. Jag hade faktiskt startat droppslangen för att mjuka upp marken lite så den lättare skulle ta åt sig regndropparna. Idag gick jag glad i hågen ut för att äntligen plantera mina rosenskäror och zinnior. Men speciellt mycket fukt hade marken inte tagit åt sig, ett litet tag med  planteringsspaden så var det alldeles torrt. Tack och lov att man kan ta vatten från sjön.

I morgon har vi avslutning i vår Läsecirkel. Då ska vi äta lunch på den jättefina nya restaurangen i Njurundabommen. När man räknar pengarna i den lilla burken där vi lägger 20;-/gång så har vi 290:-/person att använda till lunchen. Om man tänker på att vi köper PROs skraplotter och att vi lagt pengar till vår kära bortgångnas begravning så är det ett bra resultat, tycker jag. Bara de inte tar det dyraste alternativet på menyn så ska det nog räcka.

På onsdag är det dags för nästa restaurangbesök. PRO uppvaktar de som fyllt 80 eller 90 de senaste åren och jag följer med en av deltagarna i Läsecirkeln som sällskap. Hon bjuder. Jag ville betala för mig själv, men absolut inte. Det fick jag inte. Jag ser fram emot det. Både för restaurangens skull, Bröderna Bommen, men också för sällskapet.

Det är verkligen så att ju äldre man blir, desto mindre betydelse får åldern. Jag umgås lika gärna med tonåringar som 30-talister. Det finns lika många underbara som tråkiga personer i alla åldersintervaller.

På måndag således är det dags för avslut i Bibliotekets Bokcirkel. Äntligen kan man säga för den har blivit förlängd pga bibliotekariens VAB:ande. Det är den andra bokcirkeln med henne som jag går, liksom det är hennes andra. Hon är lite för dåligt förberedd för min smak, går ifrån för att ta fram information om författaren och liknande. Som tur var är vi damer i cirkeln ganska vana vid att diskutera litteratur så det är en bra cirkel ändå. Hoppas det blir en ny till hösten. Om vi är kvar här då, vi har haft kontakt med 3 mäklare så nu börjar det på allvar….. någon lägenhet har vi dock inte hittat.

Jag lät kanske lite snorkig när jag skrev kommentaren om bibliotekarien, det var inte meningen, men hon har förbättringspotential (det gjorde inte saken bättre, va?)