Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Det omedvetna miljötänket

Av , , 1 kommentar 15


Härom dagen såg jag något av en relik hemma hos mamma, nyss fyllda 91. Jag blir inte förvånad om den är 45 år. En sak jag skämts mycket för, en av ”shoppingväskorna”. Brunt tunt, starkt tyg med genomskinliga plastslangar över handtagen. En gång var de mjuka.

Skämdes gjorde jag i tonåren. Varför kunde hon inte köpa plastkassar som andra? Hon hörde inte på det örat.
Hon hade en större väska också, när det skulle handlas mer. Den fick åka på pakethållaren på den röda DBS:en, bruna bagen på styret. Hon hade en cykel från 1966 tills, ja nyss. Hon slutade cykla för några år sedan. Det kanske hände, men jag minns inte att hon tog bilen till sin affär ”Litet Bo”, en enda dag. Oavsett väder. När pappa var borta på veckorna stod bilen i garaget. När de skaffade stugan i Österselet blev det mer bilkörning sommartid.

Den gamla shoppingbagen ja. Skulle gissa att den fraktat hem 10-15 ton mat. Lågt räknat. Om hon varit så ”modern” som jag ville och köpt en kasse varje gång hade det kanske blivit 2500-3000 fler.

Att man inte blev skjutsad just någonstans alls har jag ofta tänkt på. Det var inte någon oginhet bakom det, man använde bara inte bilen så. Bilen gick mycket i jobb och ideell verksamhet och bränslet var ju minst lika dyrt då. Det fanns ju spark och cykel! Sen blev det förstås moped då. Bil så fort det var möjligt, eller strax innan.

Inte var familjen några miljöhelgon även om vi flyttade till Vännäs mycket för tågresornas skull sedan pappa kommit in i riksdagen. Få hade sådana tankar överhuvud taget på 60- och 70-talet. Mina föräldrar kom båda från bondhem och hade levt på nästan ingenting i början av äktenskapet. Det var fråga om att hushålla och då kom mycket ”miljö” på köpet. Potatis, morötter och annat skulle man odla och långtidsförvara hos farbror Kjells i Österselet och korttidsförvara bland syltburkar och saftflaskor i matkällaren hemma. Potatis sätter hon än vid sin sommarstuga, lilltanten. En syltburk har hon knappast köpt hittills.

Om vi ska prata miljöavtryck och resurshushållning, och det bör vi, så ska vi inte tro att det är nya uppfinningar.

Från kortutbildningsjobb till chef

Av , , Bli först att kommentera 6


I fredags talade jag med en handlingskraftig och innovativ förvaltningschef i en mellanstor kommun, en som gått en lång väg. Eller ska man säga trappa?

Den första utbildningen var drygt 20 veckor lång. Sen följde arbete där det tjänades pengar och skaffades erfarenhet. Yrkesvalet kändes rätt och det blev ytterligare utbildning på drygt 30 veckor. Efter en tid blev det tre terminers studier till ett legitimationsyrke.
Den styrning som länge utövats efter diverse internutbildning är förankrad i bred och djup erfarenhet.

Idag står vi inför en tilltagande brist på arbetskraft inom viktiga områden. Bland annat ställer teknisk utveckling skarpare krav på utbildning som i Sverige idag helst ska tas i ett steg. Inom vården togs vårdbiträdena bort och man talade länge om att ta bort även undersköterskorna. Sjuksköterskor skulle utföra allt det undersköterskor, vårdbiträden och vårdnära servicepersonal gör idag. Jo, vårdbiträden är nu på väg tillbaka och på plats inom omsorgen i flera kommuner.

Jag ser det olyckligt att ”utbildningstrappan” försvunnit i så hög grad och ersatts av stora, höga steg. Möjligheten att med kort utbildningstid och lite lån komma ut och göra nytta och känna sig för är värdefull på flera sätt. Med stegrade initiala krav har vi höjt tröskeln, ökat utslagningen och dessutom användningen av helt outbildad personal. Att som utrikesfödd eller efter en grundskoletid med diverse svårigheter t.ex. klara en undersköterskeutbildning är inte lätt.

Nu finns det kriterier för vårdbiträdesutbildningen igen, men många kommuner anställer inte vårdbiträden. Däremot ofta ett ökat antal vikarier utan någon som helst utbildning.

Låt oss gå tillbaka till förvaltningschefen som började med en termins studier, men gick vidare. Några studiekamrater stannade säker på första nivån och har gjort ovärderlig nytta för människor. Kortutbildningsyrkena behövs och kan också vara en bra början på något helt annat. De ska inte föraktas, istället ska vi se till att fler utbildningssteg bildar en trappa som sitter hyfsat väl ihop för den som vill gå vidare.

I Finland är det inte ovanligt att civilingenjörerna börjar utbildningen med teknisk yrkesskola. Varför är grannarna så ofta klokare än vi?

Hoppas hett ha helt fel

Av , , 2 kommentarer 7


Funderar över dem som vill att saker inte ska fungera och inte förbättras. Som provoceras när andra försöker göra det bästa av en verkligt problematisk situation. De som suggererar varandra till riktigt svartvitt tänk och vars önskan och strävan verkar vara att mörkerbilden ska besannas. Helst med moms.

Vi ska inte dagdrömma och skönmåla, men låt oss hoppas och jobba på att det går bättre än väntat där det ser riktigt illa ut. Att vi får ta tillbaka saker vi tänkt och sagt, korrigera hållningar och kassera in några prestigeförluster.

Jag har områden där jag vill ha fel. Har du?

Flytta fram förarna

Av , , 4 kommentarer 8


Några av de problem samhället och särskilt kommunerna har är ”kommunicerande kärl”. Genom att lösa ett problem lättar man även trycket på ett annat område.

Många förstår ett par fundamentala saker. Vi har arbetskraftsbrist i viktiga samhällssektorer. De som ändå inte får arbete ska till slut leva på försörjningsstöd. Skulle vi vara lite mer lika Finland, t.ex. inte fullt lika mötes- och dokumentationsglada, skulle vi sannolikt eliminera en del arbetskraftsbrist genom ökad effektivitet. Det skulle ändå inte räcka och det finns områden där särskilt vi i Norrland behöver agera snabbt.

Jag tänker på fordonsförare. Hela avlånga Sverige och särskilt glesare delar behöver ett antal tusen människor som kan köra budbil, lastbil och buss. De finns! Jag har mött några dussin de senare åren. Människor som kört tunga fordon i några årtionden. Särskilt de som kommit från Syrien har ofta kört moderna fordon. Några har reparerat dem. Knappast någon av dessa kommer att studera på högskola och universitet och varför skulle de? Vi behöver verkligen deras medhavda kunskaper och färdigheter. Oavsett hög- eller lågkonjunktur kommer vi att ha brist på förare.

Kommuner som har gymnasier med tunga fordonsutbildningar borde starta praktiska snabbspår där språk-, körkorts- och yrkesunderkunskaper prioriteras. Det kommer att behövas mycket jobbspråk. Ta särskilt upp de områden där erfarenheterna brister, halkkörning och kanske säkerhetstänk. Kom igång och flytta dessa erfarna människor från hotande försörjningsstöd till förvärvsarbete. Innan vi aktivt har passiviserat dem. AF borde också nyttja de fordonsutbildare man upphandlar mer uppfinningsrikt åt detta håll.

Enskilda, familjer, företag och samhälle har väldigt mycket att vinna på uppfinningsrikedom och handlingskraft på det här området.

Hur blir det hos dig i morgon?

Av , , 2 kommentarer 6


De kommuner och regioner som inte förbereder sig för att säkra en någorlunda stabil grundbemanning i vård och omsorg får det mycket tufft nästa årtionde. Det skulle förvåna om det inte blir ett område som kommer att utvärderas noggrant. Andelen utbildade inom äldreomsorg och funktionsstöd är på de flesta håll låg och den sjunker.
Det finns nästan inga arbetskraftsreserver att ta till för att möta pensionsavgångarna. I stort sett den enda är våra utrikesfödda.
Många ansvariga är övertygade, kvaliteten i vården kommer att sänkas trots alla stolta mål, krav och planer. Främst på grund av arbetskraftsbrist och brist på utbildade. Hur stor blir bristen där du och de dina ska bli gamla?

Vi måste arbeta i steg och gradvis öka kompetensen. Nya människor måste stärkas i språk och vårdhantverk så att man efter förberedande undervisning, praktik och vikariat kan klara dagens krävande vårdbiträdes-, undersköterske- och sjuksköterskeutbildningar. Generellt behöver utbildningstrappan fler steg.

Fråga dina politiker hur de tänkt göra hos er.

När man skäms för myndighetssverige

Av , , 1 kommentar 15


När fetaste kameler sväljs och spinkigaste myggor fastnar i silen, då skäms man för myndighetssverige.

Familjen kastas ut för en arbetsgivarmiss.

Att för andras småfel utvisa arbetande, bidragande och välanpassade människor med svenskfödda små barn till ett land de aldrig sett, det är vedervärdigt lågt för en rättsstat. Särskilt när man jämför med att uppskattningsvis 150 IS-terrorister kommit tillbaka från Mellanöstern utan att störas alltför mycket.

Egentligen är det mer den förda politiken man ska skämmas för. I Norge har t.ex. medlemsskap i terrorsekter varit förbjudet ett tag. Här blev det förbjudet först 2016 så de flesta som åkt för att upprätta terrorstaten IS kan inte åtalas eller hindras från att ostört ta del av Sverige igen. Regeringen har heller inte klarat att få till en stopplag för dessa huvudlösa utvisningar av väletablerade och arbetande nysvenskar. Det är skamligt.

Vi ska inte om och om igen behöva se de riktigt välintegrerade och arbetande behandlas värre än förbrytarna. De och deras barn ska inte behöva uppleva det.

När Trump har rätt

Av , , Bli först att kommentera 13


Det händer. Nu tänker han släppa IS/Daesh-terrorister om inte hemländerna vill åtala och döma dem.

Man kan förstå honom. Varför ska USA satsa stora resurser på att utöver stödet till kurdiska stridskrafter hålla terroristerna fängslade i Syrien? Varför, om förbrytarnas juridiska hemländer i Europa så småningom inte tänker lagföra dem? Gemensamt eller land för land. Då är det förstås vettigare ur det ekonomiskt pressade USA:s synvinkel att sluta internera terrorister och släppa dem man har fria.

Med Daesh/IS fruktansvärda register av brott, förföljelse, tortyr och groteska avrättningar av barn och vuxna (kristna, yazidier, judar, shia-muslimer m.fl.) finns långtgående likheter med de värsta nazisterna. Alla som stred på tyska sidan straffades inte, men identifierade personer som begått allvarliga övergrepp dömdes i Nürnbergrättegångarna 1945-1949. Närvarande eller inte. Nedan kopierar jag in två av de fyra brottskategorier som enligt Wikipedia var kriterier för att bli lagförd. De första två handlade mer om länders krigföring och är inte riktigt tillämpbara med Daeshs terror, lustmord och religiöst förblindade vidrigheter.

Det är sannolikt inte lika lätt att identifiera de här förbrytarna och förbrytelserna som det var i det organiserade nazistväldet, men varför ska de som kan identifieras inte straffas? Helst i en internationell process enligt FN-stadgan, likt Nürnbergrättegångarna, annars av länderna där terroristerna är medborgare.

Herr Trump har onekligen en poäng.

Nürnbergrättegångarnas jämförbara kriterier:

3. Krigsförbrytelser, det vill säga brott mot lagar och seder i krig. Detta inkluderar, mord, dålig behandling av och deportation av civilbefolkning på ockuperat område till slavläger, mord och dålig behandling av krigsfångar eller människor som påträffas på öppna havet, dödande av gisslan, plundring, illvillig förstörelse av städer och byar, och sådan förstörelse som inte är påkallad av militära skäl

2. Brott mot mänskligheten, det vill säga mord, folkmord, förslavande, deportation och andra inhumana gärningar mot civilbefolkning före och under kriget, eller förföljelse på politiska, rasliga och religiösa grunder, vid förövandet av eller med samband till brott inom denna domstols jurisdiktion, oavsett om gärningarna är i strid med nationell lagstiftning i det land där de förövats.

Staten, skogen och kapitalet

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag tycker det är klinkande klart att markägare ska ha god och snabb ersättning om de nekas att avverka sin egen ägandes skog. Det är ett överhetens ingrepp mot äganderätten som i en rättsstat måste kompenseras av det allmänna, av oss alla. Det var glädjande att skogsägarna vann.

Skogsstyrelsens chef som överklagat domen har trots allt en tungt vägande poäng i sitt resonemang. Det måste klargöras vem som kan få ersättning och när. Det kan inte bli någon cirkus á la den fornnordiske galten Särimner som åts upp på kvällen och levde igen morgonen efter. Det blir orimligt om en skogsägare som nekas avverkning får ersättning, säljer marken och nästa ägare också kan få 125 % av skogens värde vid ett nej.

Det är högst rimligt att detta oreglerade reds ut, men låt det ske riktigt snabbt för de drabbade skogsägarnas skull.

Läs gärna Skogsstyrelsens chefs debattinlägg.

Porsche ser vad som sker

Av , , Bli först att kommentera 7


Anrika Porsche har problem med arbetskraftsbrist, liksom övriga Tyskland och mest hela Västeuropa. Biltillverkaren försöker nu möta bristen med arbetsmiljöåtgärder och tekniska hjälpmedel som ska hjälpa äldre arbetskraft att kunna och vilja fortsätta jobba. Långt in i pensionsåldern.

Det är klart att det i det här fallet handlar om utbildad, kunnig, teknisk och praktisk arbetskraft. Skulle lågkonjunkturen slå hårt blir det säkert mindre behov även av kvalificerad personal. All arbetskraftsbrist är dock inte konjunkturberoende. På vissa håll är bristen så stor att den beräknas bestå även i lågkonjunktur. I Sverige gäller det fordonsförare, vård- och omsorgspersonal, pedagogisk personal m.fl.

Glappet mellan utbildade, erfarna och många nyanlända som har låg eller ingen utbildning är oftast stort. De länder, områden och kommuner som ser till att hela tiden flytta en betydande del lågutbildade närmare korta eller längre yrkesutbildningar, högre utbildning och jobb kommer att höra till vinnarna.

    Ingen ska säga att det är lätt eller att problemen är små. Men där man inte arbetar målmedvetet för att steg för steg lyfta fram fler som arbetande och skattebetalande, där får man framöver jobba desto hårdare med arbetskraftsbristens konsekvenser. Och med försörjningsstödet förstås.

7C0F0446-AD9F-4F11-9E96-B5065E4E6EEE

Bra gjort Nordmaling!

Av , , Bli först att kommentera 13

Väldigt roligt att se integrationsresultaten i Nordmaling. Det finns många goda exempel här i Västerbotten, men Nordmaling har jobbat riktigt målmedvetet med att få utrikesfödda i arbete inom vård och omsorg.
Vi har definitivt många kommuner där vi är helt beroende av våra utrikesfödda för att äldreomsorgen ska fungera. Vi behöver flytta fler närmare jobben, var det nu än är. Det är olika lång väg beroende på startläge, personliga förutsättningar och yrkesmål.

B28DB9BB-E1E9-44E5-AC3F-DE2CA17A56B7

Bild och artikel kommer från Västerbottningen.