Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Otillsatta jobb

Av , , 2 kommentarer 2


De otillsatta jobben, annonserna som inte resulterar i en rekrytering, ökade med drygt 20 % i Norr- och Västerbotten i april. Samtidigt sjönk antalet nyannonseringar något. Det ser fortsatt bättre ut för Västerbotten än sydligare delar av Sverige vad gäller arbetslösheten, men det är viktigt att företagen inte tappar framtidsförväntningarna. I de mindre företagen tillsätts 4 av 5 jobb.

Det finns en annan sorts ”otillsatta jobb”, jag tänker på företagsledarna själva. Snittåldern på ägarna ligger över 60 år i våra län. 6000 av dem vill sluta inom fem år. Det här handlar i slutänden om mycket fler jobb, många har åtskilliga anställda. Samhället och välfärden har inte råd att förlora dessa företag.

Här finns utmaningar. Företagen måste hitta sina nya ägare och ledare. Många av dem skulle behöva ”arbetande” ledare med utbildning och erfarenhet av den aktuella branschen.
Själv tror jag att många som går eller har gått yrkesutbildningar är morgondagens företagsledare. Men det skulle behövas ett ”företagstorg” som underlättar övertaganden där nuvarande ägare inte hittar någon i närheten som övertar livsverken.

Saker att undvika

Av , , Bli först att kommentera 7


Tre förlamande, olönsamma och oattraktiva saker som ska undvikas till varje pris är bitterhet, självömkan och hämdlystnad.

Städar ur huset

Av , , 2 kommentarer 5


Det måste göras ibland.

Nu talar jag inte om det egna huset. Det flyttades och renoverades förresten i början på 70-talet av en predikant och byggare på 70 år, Emil Sköldengen. Han hade aldrig bott i eget hus och ville få göra det i sin födelsekommun Vännäs, uppväxt på Sotås vid Harrsele som han var.
Det är lite ovanligt att man startar villakarriären vid 70, därtill börjar med att flytta och renovera.
Han fick bo här i 14 år och det är lite svindlande att tänka på att vi bott här mer än dubbelt så länge som han fick göra.
Sista gången han kom hit var när pappa Tore och jag tog hit honom från sjukhemmet där han inte hade så långt kvar. Han ägde huset och jag hade inte en tanke på att jag en gång skulle bo här.
Jag minns hur han stod tyst på trappan, tittade upp och ner längs älven och tog farväl. Nu vilas han och frun Stina en bit härifrån, nära korset och älven på kyrkogårdens nedersta rad.

Men, det här skulle ju inte handla om så stora saker.
Jag håller på att städa ur mitt länge stängda och neddammade ”bloggbo” där jag på ett sätt sett tillbringat alltför mycket tid. Med tiden har jag förstått att jag behöver skriva, formulera saker, att det är en hobby som som följt och följer mig. Som andra hobbies ofta till liten nytta, men man har sällan en hobby för nyttans skull. Emil Sköldengen hade kunnat kalla det att ”fåfänges”.

Utstädningen består främst i att en efter en rensa ut drygt 2000 ”kommentarer” som kommit in sen jag tog ”timeout”. Såna ska godkännas innan de publiceras. Nästan allt är automatiskt genererade nonsenstexter på engelska, nån gång ryska, med skumma länkar man inte vill någon ska trycka på. Några verkliga kommentarer kommer också in, långt efter att de skrivits.
Jag får inte heller den praktiska WordPress-appen att fungera. Ska försöka snickra lite på den så ett eventuellt fortsatt bloggande går mer geschwindt.

Sen får vi se hur det fortsätter. Det beror till stor del på vilket som blir nästa jobb och vilken fritid ”blandbloggandet” och politiken kan få.

Diktaturer hit och dit

Av , , Bli först att kommentera 3
Diktaturer hit och dit

Diktaturer hit och dit


Stater kan sällan undvika diplomatiskt umgänge eller affärer med diktaturer. Det blir förmodligen ännu svårare avvägningar framöver när gamla demokratier ser ut att kunna rösta bort demokratin.

Men visst borde man försöka undvika att rösta in försvarare av misshandel, orimligt kvinnoförtryck, halshuggning och spöstraff för våldtagna i FN:s kvinnokommission?

Ibland är toleransen exceptionell.

(Ser inte ut som bilden anpassas till formatet. Det är mer farbröder där till höger.)

Vi skulle behöva Närvårdaren

Av , , Bli först att kommentera 6


Smaka på det finlandssvenska ordet Närvårdare. Jämför det med vårt Undersköterska som betyder ungefär samma sak.

För mig är båda orden fina när man tänker på de livsviktiga uppgifterna. Den Finlandssvenska benämningen närvårdare känns dock mycket mer uttrycksfull och rättvisande. Den som möter och sköter människorna, den som utför den nära vården. Den allra viktigaste uppgifterna, ofta.
I många öron kan ordet undersköterska förmedla och betona helt andra saker, en annan bild, fast uppgifterna är desamma.

I Finland kan Närvårdaren ha mycket olika inriktning och benämningen används bredare än undersköterska gör i Sverige.

Vi behöver många, många fler. Det är främst andra saker vi behöver ändra för att åstadkomma det, men när det gäller benämningen skulle jag vilja att vi tog efter Finland.

Testar systemet

Av , , 2 kommentarer 4


Nu var det länge sedan något hände på den här bloggen.

Det har inte funnits tid att skriva på länge, men nu skulle det kunna bli en och annan fundering kring det som sker, eller borde ske, här under solen. Får se om inspirationen kommer.

2 kommentarer
Etiketter: ,

Möte på Rådhustorget

Av , , 2 kommentarer 9

Efter arbetet hämtade jag som ett sorts tidstecken mina första terminalglasögon från optikern vi har avtal med.

När jag släntrade över Rådhustorget kom Mats Rosin cyklande. Den pensionerade journalisten och krönikören från Folkbladets stolta dagar som jag läste så ofta jag kom åt. Trots att vi haft olika syn på vägen till det bästa möjliga samhället på ofullkomlighetens jord. Det är något med språket, tankesättet och självdistansen hos honom.

Han stannade av och vi bytte några ord om ”tokit och likt”. Bland annat hade han ett nästan 50 år gammalt minne av pappa Tore som hade satt sig hos honom.

Det var valåret 1970. Pappa var lite yngre än jag är nu och hade suttit två riksdagsperioder, de var 3 år då. Det är alltid några som vill bli av med en, så också då. Det var lite stridigt. Advokat Gullesjö från Skellefteå toppade en alternativ moderatlista och det tycktes vara på håret vem som skulle vinna.

Reporter Rosin ringde riksdagsman Nilsson vid 23-snåret på valnatten för att få några nerviga rader från vinnaren/förloraren till måndagens tidning. Det tog tid innan mamma fått honom till luren och då förstod Mats att pappa hade lagt sig och somnat.

”Sen dess hade jag en särskild känsla för Tore”, sa Mats ikväll. ”Det är inte många som hade gjort så när ens framtid stod på spel.” 

Fast det gjorde den ju inte riktigt. Det går att göra nytta på olika vis, om man får leva. Sånt avgörs högre upp. 

Men han fick 15 år till i riksdagen.

De ska inte lyckas…

Av , , 3 kommentarer 6

Fruktansvärda, sataniska illdåd sker runt om i världen, även i Europa. I dag var det i Bryssel. Både starka ord, samförstånd, försvar och ökad beredskap behövs.

Vi bör mitt i vreden, sorgen och rädslan komma ihåg Londonborna under blitzen för ett par generationer sen. Bombningarna då miljoner brandbomber och ca 50 000 ”vanliga” bomber släpptes över staden av tyskarna. För att inte tala om de allierades bombningar av Hamburg och Dresden. Drygt 43000 döda och 50000 skadade i London. Minst lika många i Hamburg, ca hälften i Dresden på några dagar.

I London bestämde man sig för att inte knäckas. Man lyckades till Hitlers vrede och frustration leva någorlunda som vanligt. Inspirerade av en Churchill, ibland på gatorna trots bomblarm.

Jag hoppas att vi kan hantera sprängningar och självmordsdåd något så när som londonborna gjorde. Rättmätig vrede, förberedelser och motdrag – och vanligt liv. 

Jag tänker utimellan resa, flyga och åka tunnelbana.

Vi ska inte heller låta dessa mördares fördömelsevärda illdåd driva oss i armarna på dem som vill destabilisera vårt samhälle från annat håll. Ultranationalisterna och de makter som stöder dem.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Äldrefientliga system angår dig

Av , , 2 kommentarer 15

Så mycket har blivit bättre på 30-40 år. Fler sjukdomar upptäcks och behandlas framgångsrikt och livslängden har ökat markant. Betydligt färre dödas och skadas i trafiken trots att den ökat ofantligt. Barn och vuxna med dyslexi och andra funktionshinder behandlas i regel mycket bättre. De som drabbats av funktionshinder har mycket mer hjälp. Det finns många exempel på förbättringar.

Vi har också mycket som upplevs sämre. Det positiva har också med sig nya kostnader som ska betalas av oss alla och gör att vi måste avstå annat. 

Många äldre upplever att vardagslivet blir svårare. För några kom en ny sorg idag. Parkeringsplatserna på Umeås bostadsområden ska avgiftsbeläggas och man kan inte betala med pengar eller kort. Parksterappen, sms eller en talsvarsfunktion är det som gäller. 

”Utvecklingen” glömmer gärna att 20 % av befolkningen inte använder Internet. Alla har inte smart mobil och många som har kan inte hantera den. Jag träffade nyss en med tresiffrigt antal anställda som bara ringer med sin.

Att kontanterna får begränsat användningsområde och flertalet banker inte fattar sin moraliska ”kontantplikt” känns som en strypsnara för många äldre. Att avancerade parkeringsrutiner  gör att man inte kan ta bilen och hälsa på sina vänner, eller inte få besök, kan vara en dramatisk försämring av livskvaliteten.

Jaja, det gäller inte så många säger du. Kanske inte, men andelen äldre ökar dramatiskt. Umeå kommun kunde ha infört parkeringsskiva på bred front om man inte kan hantera tjuvparkeringen i sina bostadsområden. Skivan är i alla fall härligt analog.

Vi bör vara äldrevänliga och förenklingsbenägna där vi kan. En del av dem som bara ler lite överseende åt det här och rusar vidare kan själva få uppleva stora svårigheter med ny fiffig teknik om några år när kognitiva färdigheter börjar begränsas en smula.

Vi bör ha som öronmärke att göra systemen extremt enkla och användarvänliga. Det gynnar alla, på sikt. Ibland är det också den bästa affären att inte ta betalt.