Visst var det ifjol, eller 🧐

Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..

Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.

Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.

Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.

Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.

I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.

När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.

Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.

Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…

Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.

Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.

Önskar er alla en fin onsdag!