Etikett: skalle

Är huvvet dumt får nånting lida..

Av , , Bli först att kommentera 13

Var till Mirakelqvinnan igår, inga större mirakel är utförda än, men.. Jag fattar att detta är inget man blir av med på 1-2 gånger. Och sedan beror det på hur länge man haft det, vad orsaken är från början, och om man gör saker på fel sätt och inte förändrar detta och gör annorlunda.

Nå, det är fruktansvärt plågsamt, och jag sa till henne, att du skulle bara veta hur många svordomar som kommer i mitt huvud. Hade det varit nån annan som gjort detta på mig hade jag smackat till den personen.

Hon skrattade och sa, ja och fatta att det faktiskt betalar för det här också. Hahaa..ja, sant. Det är väl som man säger, är huvvet dumt får kroppen lida.

Nu satte hon dit nån typ av elastiskt band, som ska sitta 4 dagar, och det känns faktiskt rätt bra.


Fast det gjorde det inte från början. För att fästa detta band ville hon att jag skulle sätta behå bandet under armen, vilket jag gjorde. Jag tackade för mig och åkte till mamma. Kände nåt stickande som inte ville ge med sig.

Men kom underfund med vad det var, då jag kom hem, och skulle byta tröja. Inte hade jag kommit ihåg att sätta tillbaka bandet där det skulle vara… inte underligt att det kändes konstigt 🤭

Egentligen skulle jag inte gå till henne, mirakelqvinnan, för hon råkar ju ha grejer där, som hon säljer. Det är smycken och prydnads saker, och jag behövde ju bara se en liten skymt av denna skalle, så var jag såld…eller rättare sagt, då var skallen såld, till mig.


Hade tagit fram revbenen som jag köpte på Rökstugan BBQ för 1 månad sedan. Jag frös in det vi inte åt upp. Nu gjorde jag en amerikansk coleslaw, totally my style, och klyftpotatis. Jag lovar, dessa St Louis cut pork ribs, smakade helt underbart, nästan aningens bättre. Viktigt är väl dock, om man har griskött, så ska man inte spara det för länge i frysen.


Känns och ser ut som vi får en fin dag, idag, och fredag är det också. Kan ju inte bli bättre, tänker jag. Så jag önskar er alla en fin fredag med morgonbild tagen från köksfönstret.

Visst var det ifjol, eller 🧐

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..

Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.

Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.

Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.

Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.

I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.


När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.


Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.

Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…


Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.

Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.


Önskar er alla en fin onsdag!

Det har kommit till min kännedom…

Av , , 4 kommentarer 15

Jag öppnar dagens inlägg hårt, och varnar kräkmagade att hoppa över nåt stycke. Det handlar om en skit sak 💩

Apropå vaniljsockret jag skrev om, för nån dag sedan, så kan man tydligen använda bävergäll som vaniljarom, vilket är sekret från analöppningen på en bäver😳😬

Ehhh…jo det är sant men det är högst ovanligt och inget dom använder i Sverige…puh!!!

Denna text har jag hämtat på nätet, klicka på text för att komma dit https://www.livsmedelsforetagen.se/extremt-ovanligt-med-vaniljsmak-fran-bavergall/

”Hittills har det ju heller inte framkommit att något livsmedel i Sverige innehåller bävergäll.

– Vad vi kan säga med säkerhet är att det är extremt ovanligt med livsmedel som innehåller bävergäll i Sverige, säger Livsmedelsföretagens VD Marie Söderqvist.

Statistiken talar också sitt tydliga språk. Den totala användningen av bävergäll inom EU ligger på bara några kilo per år. En viktig anledning är att bävergäll är en väldigt dyr råvara.” slutcitat

Jag gjorde i alla fall, precis som jag skrev,och slängde bort innehållet i min blå burk med vaniljsocker. Äkta vara är nog alltid den bästa, bävergäll eller inte.

Även igår, gjorde jag som jag skrev, och ringde upp Remmers Annelie medan jag intog kaffe på bron. Jag vet inte hur vi kan prata så här mycket och länge, utan att tappa ord, nånstans. Det är helt otroligt, faktiskt! Det var, btw hon som upplyste mig om bävergäll 🤪

Då man säger, att allt har en mening, så är det både klyschigt och lite filosofiskt. Det stämmer ju inte i ALLT, ALLT, men det kan ibland vara en tröst. Att man på nåt sätt, inte kan styra vad som händer, utan det som komma skall, lägger man på ödet. Eller vad man ska kalla det.

Ett öde, låter som något dystert, men jag tänker att det kan ju även vara något bra och positivt. För att på ett väldigt lätt sätt, förklara hur jag tänker så…

Om jag köper en trisslott, så kan jag omöjligt veta, om jag kommer att vinna. Om jag inte gör det så har jag förlorat 30 kr, men om jag vinner, så ville ödet något annat…nåt superbra, haha…

Fast å andra sidan, vet jag inte om man kan göra den jämförelsen, det är ju som att uppmana folk att köpa trisslotter.

Nå, ödet eller vad det nu är, har fört oss tillsammans igen. Och jag tänker att det finns en tid och plats, för allt. Och den tiden, kanske bara föll sig absolut rätt, i detta nu. Vi har ju känt varandra länge, men umgåtts sporadiskt, mera förut, för längesen.

Sen kom livet i vägen, barn, giftermål, flytt och annat, så vi tappade kontakten. Och det är där jag tror att den pausen, kan ha varit det bästa för oss. Och nu tar vi igen, rubbet.

Gårdagen blev lite av ett kaos, på eftermiddagen, av olika anledningar. Jag fick agera som en sambandscentral och min skalle blev rågad av information som jag sedan skulle sortera och lägga in i rätt fack i min skalle.

Trodde att jag skulle ligga och klura på det i timmar, innan jag skulle somna men nopp, släckte lampan och slocknade. Förmodligen utslut, men det är bra att man får hålla igång dom där grå, man har. Och allt som händer i ens liv, får man räkna som erfarenheter, både goda och dåliga.

Idag är det återigen en ny dag, jag är glad att jag är där jag är i mitt liv. Det vore ju väldigt tråkigt om alla dagar gick i en vardagslunk. Bra att man får upp på tå, ibland.


Med det sagt så lämnar jag er med en önskan om att ni får en fin fredag!

Fiskmås med hökmode, eller?

I onsdags, såg jag en fiskmås, som stod nere i en bäck och stirrade in i ett sten fundament, precis som om den stod i skamvrån. Den skrek lite, som fiskmåsar gör. Mm, inget konstigt, förutom att den stod just så där.

Igår, 2 dygn senare, så står den där, på samma fläck, och bara stirrar. Jag får lätt panik, vad håller den på med?


Första gången jag såg den så trodde jag att den kanske fastnat på nåt sätt, men den rörde sig en halvmeter, vid nåt tillfälle, så jag lämnade tanken därhän.
Men, igår då min hjärna går igång och jag på nåt sätt, planerar hur jag ska kunna ta mig dit, torrskodd, och utan att ramla på skallen, så flyger den plötsligt iväg…för att återkomma 1 timme senare.

Ehh, vad gör den? Har den ett matförråd där, och nu har den gått in i ett hökmode, där den vaktar sitt matrevir? Har den kläckt ungar och pulat in dom i nån liten hålighet, och ungarna ska minsann inte ut därifrån och roa sig, eller är den bara knäpp i skallen?

Jag har några mc handskar som jag tänkte sälja, så jag la ut dom på min status på FB, för några dagar sedan.

Tina kommenterade igår och frågade om ja inte hade nån hjälm också. Och då kunde jag ju inte låta bli att skoja lite:


Detta är min hjälm som jag hade då jag gick i ettan. Maria 1E, har jag kluddat i den, notera att ettan är lätt, spegelvänd, Marias signum:


Och ska jag bli orolig nu, då jag faktiskt kan ha den idag med? Min skalle har inte vuxit på 45 år :O Hahaa… fast en har nog inte krympt, heller 😀
Tina tröstade mig med att mina föräldrar, förmodligen gjorde som så många andra, och köpte en hjälm som var aningens för stor från början, så man hade nåt att växa i. Mm, det låter ju bra, ska vi säga så.. 😀

Apropå huvuden och skallar, här är nån som definitivt har huvudet på skaft:

Vilken kontroll hon har. Blev väldigt sugen på att filma då jag gör likadant, och jag säger bara: -Huka er och håll avstånd, för er egen skull!!!

Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Bra att ha nåt i skallen och ovanpå!

Vi snackade om cyklister igår, jag och en vän. Hon tyckte att folk överlag, blivit så mycket duktigare idag, på att använda cykelhjälmar. Ja, det kan ju stämma, lite beroende på hur långt bak man ska kolla.

Jag höll på säga att det inte fanns cykelhjälmar då jag var barn, men det vet jag inte, vet bara att vi inte hade nån. Däremot skulle man ha störtkruka om man stod på slalomskidor. Hm, kanske upplevdes det som vådligare att stå på ett par skidor?

19fc85a6f72a4a25d48a431aaebd4666Här hittade jag den bilden

Nå, vi satt en stund vid strandpromenaden och skulle försöka räkna ut ett snitt på alla med cykelhjälm, det var svårt. Det kom en, två, tre och fyra cyklister, en hade hjälm. Ok, en av fyra, alltså 25%.

Men efter det kom fem cyklister där tre hade hjälm, och sedan ett gäng på fyra och inte en enda hade nåt på skallen. Nä, det blev för drygt att hålla koll på dom där 😀 Tråkigt då man fått upp procenten och plötsligt kommer några och förstör alltihop.

Och ännu tråkigare om olyckan är framme, och någon inte har hjälmen på, kan få förödande konsekvenser. Det vet Åke, min käre make. Som en gång i tiden haft en storebror, men han  blev påkörd av en bil och landade så illa mot en kantsten. Han vaknade aldrig upp, efter det. Ingen hjälm, hade han heller, men som jag skrev, jag tror inte att det var så vanligt, back in the days.

Barn däremot, har ofta eller snudd på, alltid, hjälm på sig och det är ju hur bra som helst. Här är Sally, på sin 3 års dag:

0173Fast det roliga är ju att man som vuxen, torr sig ska klara sig utan…fast njae, det kan ju gå bra, men det vet man aldrig, förrän man ligger där.

Ikväll är det samling på Ikea parkeringen, för dom som har en bil dom vill visa upp. Jag tänker att det är ett ypperligt tillfälle att komma sig ut en sväng med Camaron. Vädret ser ju ut att spela oss rätt i händerna, idag med. Så varför inte börja dagen med en kopp kaffe ute i det blå…YES, så får det bli.

19732009_10155438732666585_5372063507892479738_nHa det gott, allihop! Och kom ihåg, bättre en hjälm på skallen än 3 stycken på hyllan i källaren.

Något saknas visst!

Av , , 2 kommentarer 8

Japp hemma igen…fast mark under fötterna…jaja, det hade vi ju i stugan med. Det blev en perfekt dag att lämna igår, första dagen med häftig blåst och grått på himlen, känns inte så dystert att packa ihop då, värre då solen skiner och man VET, att man kommer att få en svettig hemfärd.

Jag och Nicco gasade om Åke just innan Vindeln, så vi hann hem och öppna upp dörrar och fönster för att få in lite luft i huset innan katterna skulle släppas lös.

Kokade oss en kopp kaffe som vi tog då han parkerat in bussen på gården. Åke frågade om allt stod kvar i huset…inget stulet??? Nä, svarade jag, men jag ljög…jag saknar visst något.

Fast jag var osäker på om jag skulle avslöja vad, hm. Jag klippte nämligen ned citronträdet, det höll på bli för högt och skrangligt, sen planterade jag ut den innan vi åkte…men nu vet jag inte vart jag satte ner den och jag kunde inte hitta den igår, väldigt konstigt, om ni frågar mig. Men jag ger inte upp, ska gå ett varv idag också och lyfta på lite växtlighet och se om den dyker upp.

Vi var ju på Byblos i Malå och käkade middag i förrgår, hittade något intressant på menyn:

Foto0516

Vet att bilden inte blev bra, men där står det under pizzor, nr 20, Top Secret, innehåll avslöjas ej. Och jag kände mig vågad trots att jag nog trodde att jag skulle få fisk, och beställde hemligheten.

Foto0517

Den var inte alls dum, det var bacon, köttfärssås, skinka och sånt där, men jag undrar…om jag nu åker dit och beställer en likadan pizza imorgon, får jag då likadant innehåll? För i så fall är det ju ingen hemlis längre. Eller slänger dom på dom där slattarna dom har kvar efter dagens pizzatillverkning, hm…

Åke tog en entrecote, sen tog den 5 minuter så kom kocken ut och förklarade med harang av ord, något om att det inte stämde, någon var sjuk, det var fel, vi hörde typ, fel kött, någon skjuten, han måste beställa nåt annat. Ja, det var inte så lätt att förstå hans svenska, men så långt begrep vi att Åke skulle inte få någon entrecote, han fick en lövbiff istället, och det funkade väl, det med.

Vi hann med en sväng på Gammlia igår, lite mindre folk än vanligt men ändå rätt många bilar:

Foto0521 Foto0522 Foto0523

Sen blev jag fruktansvärt tung i huvudet, så mycket att jag gick och la mig i sängen…sen vaknade jag av världens största smäll, jag hoppade ur sängen och Åke kom ut från toan och undrade om balkongen rasat ner, det var åsksmällen det, och svaret på min tunga skalle.

Foto0512_001

Bild tagen från vår gräsbrygga, över Lainejaursjön

Önskar er alla en toppen dag!

 

Rökte i sängen

Av , , 4 kommentarer 4

Har städat och dammtorkat lite, och ramlade över denna skalle:

Vi har haft den i flera år men jag vet aldrig att jag läst vad som står på den: Poor Fred, smoked in bed. En liten varning över vad som kan hända om röker i sängen, med andra ord.

Hittade även detta alster som Nicco gjort på skolan, för några år sedan, den passar perfekt till att ställa brevid det fyllda påskägget så får den vakta godiset.

Maria Lundmark Hällsten