Ja! Eller hm… Vet du? Kanske…

Apropå det jag skrivit om tidigare. Felanmälan som inte går iväg, misstags som görs, då man tar för givet att nån annan driver ärendet vidare. Och hur mycket som hade gått lite smidigare, om man fått bekräftelse, hela vägen, på vem som gör vad.

Så sa jag till Åke, en kväll då vi satt och pratade om just detta. Att det kan jämföras med sjukvården. Jag absolut hatar, då dom säger och jag citerar det allra vanligaste: ”-Vi hör av oss om det skulle vara nåt, eller -vi hör av oss om provsvaren visar nåt.”

Mjahaa…precis som om post aldrig kommer bort, eller att det där berömda brevet, plötsligt försvunnit i kulvertarna på NUS, bortblåst med en lätt bris som drog in. Eller, det kanske inte ens skrevs ut för nåt annat kom i vägen.

Hur ska man veta, om man inte får svar, oavsett? Ehh, då är man ju lika oviss som här…typ 😀

Och härom dagen, då jag letade efter annan information, så hittade jag detta. Nåt jag skrev 14 november, 2012, 22 dagar efter min pappas död, och jag citerar även här:

”Jo, dom ringde upp från kirurgen igår, nu var det en annan som satt i receptionen eller vad det nu kan heta. Jag förklarade återigen och för fjärde gången, vad jag var ute efter, och hon kollade vad som skrivits upp, och hon sa… typ, följande:

”Aha, här står det att Malin, kontaktat Frans, men det var inte bra, för Frans är i Afghanistan, så Sören tar över och skickar vidare till Gösta, Gösta undrar vad det är för intyg, ett med ett datum eller ett sjukintyg, Fredrik säger att dom ska kolla om dottern… Gösta skriver att det ska kollas så det inte blir dubbelt till dottern…och sen har det inte hänt nåt mer.”

Nu säger hon i receptionen att hon ska kontakta Malin, som hon vet, har haft hand om pappa, vi ligger på, säger hon, och jag kan ju inte annat än hoppas på det då. Men tillåter mig själv att tvivla på att detta var sista gången jag behövde ringa upp kirurgen.

Alltså hur ska någon kunna veta vad den andra gör, om dom bara skickar vidare och inte fullföljer vad som påbörjats? Kanske detta är en av anledningarna till varför, patienter försvinner mellan stolarna, dom slussas också vidare från ena stället till nästa, och ingen vet till slut, vart dom ligger… knappt dom själva.” slutcitat

Nåja, nu är det i alla fall lördag, och jag måste dela med mig av ett roligt klipp. Kan dock tänkas att jag gjort det förut, men den här är så rolig så den kan ses, fler gånger. 😀

Och nu mina vänner, får ni ha en fin lördag! Dags för frukost och saker som ska hinnas göras innan jobbet kallar.